Vet inte om jag kommer skriva mer. Har tappat orken. På det mesta faktiskt. Hade ett nytt missfall som började förra söndagen och är väl på väg att ta slut nu. Min svägerska är gravid och jag kan inte glädjas för hennes skull. Jag tycker det är jobbigt att träffa små barn och värst av allt så går det ut över lilleman. Jag vet att det är fel men jag lyckas inte hantera det bra.
Det känns bara jobbigt och jag vet inte hur jag ska få det att gå bort. Jag har försökt prata om det. Jag har sagt till sambon att jag behöver hjälp med detta men han vet inte hur han kan hjälpa mig. Jag vet inte själv. Jag känner mig ensam.
Klart slut!
måndag 12 september 2011
torsdag 1 september 2011
Tänk om...
Ibland undrar jag hur det hade varit om jag aldrig hade träffat exet. Det lustiga var att jag inte ens var särskilt intresserad av honom från början - jag kom inte ens ihåg honom från festen då han tydligen hade sett mig. Han ringde några dagar senare och pratade med mig och jag tänkte att jag skulle ge honom en chans. Han var trevlig och rolig, så från början gillade jag att umgås med honom. Men jag var inte kär i honom. Jag tyckte bara att det var kul att umgås. Problemet låg i att jag var väldigt osäker och hade väldigt dålig självkänsla under den tiden. Jag var ju bara 16, trots allt. Det var trevligt att få uppmärksamhet och få känna sig speciell då. Vi blev tillsammans av världens sämsta anledning, för att exet ville det och jag ville inte göra honom ledsen. Plus att jag ville fortsätta bli uppmärksammad. Jag tyckte ju ändå om att umgås med honom så jag tyckte att vi kunde testa iallafall.
Sedan blev det annorlunda. Långsamt gled jag in i att förklara bort saker som min omgivning tyckte var konstiga med exet. Jag tyckte själv att han var konstig men i och med att han kritiserade mig hela tiden och förklarade för mig vad jag gjorde fel så blev jag till slut övertygad om att det var mig det var fel på. Mitt jag förtvinade bort och kvar fanns bara ett tomt skal som utförde order. Sedan kom även fysiska påhopp. Oftare och oftare. Från början hette det misstag, engångsföreteelser och att det inte skulle hända någon mer gång. Sedan blev det mitt fel det med. Jag drev honom till att göra så för att jag var så dålig. Någonstans inom mig vred sig mitt jag i protest men jag var mentalt nedbruten och orkade inte stå emot. Jag var rädd för vad som skulle hända. Dels för egen del - jag var helt övertygad om att han kunde ha ihjäl mig om han ville. Och dels för min familj och mina vänner - exet hotade flera gånger med att han skulle skada dem om jag lämnade honom. Jag tänkte då att om jag stannar vet jag var jag har honom och kan kanske få honom att ändra sig, om jag går kan vad som helst hända.
Jag försökte ändå sticka ifrån honom flera gånger. Jag flydde hem till kompisar, mina släktingar, låste in mig på toaletter på skolan men jag var nog inte mentalt tillräckligt stark. Varje gång blev jag orolig och rädd för vad som skulle hända om exet fick tag på mig eller min familj. Han lät mig inte vara heller utan letade efter mig, ringde till mig flera, flera gånger. En gång när jag slutade svara när han ringde mig på jobbet kom han TILL mitt jobb för att "hälsa på". Det slutade med att vi stod på balkongen på 6:e våningen och han krävde att jag skulle hoppa. Jag vägrade, samtidigt som jag var livrädd för jag visste att det skulle bli så mycket stryk för att jag inte gjorde som han sa. Men jag ville inte dö!
Till slut tvingade han mig att göra mig själv illa. Nu protesterade mitt inre jag enormt mycket. Det var inte vettigt att jag skulle berätta allt jag gjorde för honom HELA tiden. Varje kvart skulle jag meddela vad jag höll på med - oavsett om jag var på jobbet, tränade eller sov. Det var inte vettigt att jag gjorde SÅ mycket fel - allt jag gjorde var fel! Allt! Han kunde räkna upp långa, långa listor på saker om jag frågade rakt ut vad som var fel på mig. Men det frågade jag inte ofta för jag fick alltid stryk för att jag frågat så dumt. Det var inte heller vettigt att jag aldrig fick handla saker själv. Aldrig! Inte ens mat fick jag handla själv till slut. Det var inte vettigt att bara jag skulle göra saker i hemmet - städa, laga mat, diska, tvätta - trots att båda jobbade heltid. Vi borde dela på det tyckte jag men exet tyckte att jag latade mig då. Det var inte vettigt att jag aldrig fick gå och göra saker själv. Exet måste vara med hela tiden. Han ville ha kontroll in i minsta detalj.
Stundvis hoppades jag att det skulle bli bättre. Efter att vi är klara med utbildningen blir det bättre. Efter att jag gått med på att gifta mig och fixa bröllopet blir det bättre. Efter att jag gått med på att ha barn med exet blir det bättre. Men det blev aldrig bättre. En stund blev det bättre men det höll aldrig i sig. Jag visste då att det inte var någon mening att fortsätta. Det skulle aldrig bli bra. Jag skulle aldrig kunna göra tillräckligt för att exet skulle låta mig vara. Jag ville bara att han skulle låta mig vara. Jag insåg också att Lilleman inte skulle må bra av att växa upp i en sådan miljö. Vad som helst annat skulle vara bättre än detta! Då hade mitt fullkomligt förstörda och skadade inre jag protesterat klart. Nu räckte det. Jag kommer inte längre vänta på att det blir bättre. Jag måste göra det bättre. Det hade jag i och för sig försökt med tidigare också men alltid utifrån exets mall på vad som skulle göra det bättre. Jag bestämde mig då för att aldrig mer prata med exet och att bara följa mitt inre jag.
Så jag lämnade honom. Jag tog med mig Lilleman och lämnade helvetet efter 12 år. Jag kommer aldrig tillbaka dit igen.
Om jag inte varit så osäker hade jag aldrig stannat så länge. Om jag hade haft bättre självkänsla hade vi aldrig blivit tillsammans från första början. Då hade jag försökt bli tillsammans med den personen som jag var intresserad av i gymnasiet. Jag började ju på samma taekwondo-träning som honom för att jag tyckte att han var så söt. Jag vågade bara inte prata med honom själv. Trodde inte att jag var bra nog för honom.
Det var synd att jag inte försökte. Nu bor vi tillsammans och jag älskar honom jättemycket. Tänk om jag hade haft det här enda sedan gymnasiet. Vilken skillnad på livskvalité :).
Klart slut!
onsdag 31 augusti 2011
Lite otålig
Börjar bli lite otålig här... Vill veta säkert men det är alldeles för tidigt. Litar ändå inte på resultatet jag får utan måste dubbelkolla. Så jag har inte kollat något ännu. Men snart så... Nästa vecka på söndag, kanske.
Klart slut!
Klart slut!
tisdag 30 augusti 2011
2:a veckan
Jag jobbar min andra vecka efter semestern och jag har lyckats ta mig till onsdag. Nu känner jag mig riktigt trött. Hundarna vill bestämt inte sova själva, särskilt inte Smellis så jag och dem låg allesammans och sov på soffan. En riktig liten ormgrop ;). Problemet är att jag har svårare att somna då för det blir ömsom varmt, ömsom obekvämt. Så när klockan ringde på morgonen orkade jag inte upp med en gång. Det tog mig en kvart att komma upp ordentligt. Men som tur är kom jag fram till jobbet samma tid som igår ungefär, vilket gör att jag kan sluta samma tid som de tidigare dagarna under den här veckan. Skönt!
Det blir barnkalas i helgen. Lillemans kusin, T, har fyllt 1 år och nu ska det firas med dunder och brak. Tydligen kommer över 100 gäster!!! Så blir det om man har stor familj ;). För några helger sedan firades en annan av Lillemans kusiner - B. Även hon fyllde 1 år. Gissa om Lilleman åt kakor och tårta tills han var alldeles fyrkantig ;). Förutom det så har Lilleman fått en ny liten kusin, L. Han kom 17:e augusti, dagen efter min lillasysters födelsedag. Hon var minst sagt nöjd med att slippa dela sin dag med någon ;). Snart har Lilleman lika många kusiner som jag har :).
Klart slut!
Det blir barnkalas i helgen. Lillemans kusin, T, har fyllt 1 år och nu ska det firas med dunder och brak. Tydligen kommer över 100 gäster!!! Så blir det om man har stor familj ;). För några helger sedan firades en annan av Lillemans kusiner - B. Även hon fyllde 1 år. Gissa om Lilleman åt kakor och tårta tills han var alldeles fyrkantig ;). Förutom det så har Lilleman fått en ny liten kusin, L. Han kom 17:e augusti, dagen efter min lillasysters födelsedag. Hon var minst sagt nöjd med att slippa dela sin dag med någon ;). Snart har Lilleman lika många kusiner som jag har :).
Klart slut!
Vilken tur jag har :(
Nu har jag börjat på mitt uppdrag och jag ska ta över det jobbet som J har påbörjat. J är denna ökända medarbetare sedan min förra vända på det här företaget. Han som skulle hjälpa mig om jag stötte på problem i samband med mitt förra uppdrag. Man kan lugnt säga att han inte hjälpte mig det minsta. Om något gjorde han det mesta mer krångligt.
Nu har han slutat här för att börja på ett annat företag och det finns ingen annan som känner till det han jobbat med. Så han kom hit idag för att förklara för mig och en kille, H, som ska hjälpa till lite när han har tid.
Hela förklaringen riktades till H. Inte en enda gång tittade han på mig. När jag ställde frågor blev jag i princip idiotförklarad. Allt blev beskrivet som att det är enkelt och tar bara några timmar. Inte kul! För det kanske inte tar bara några timmar när man väl sätter sig med det. Dessutom finns det ingen möjlighet att nå J för vidare frågor, så det blir att jobba järnet och vara förberedd med frågor till nästa fredag. Då jag inte är här!!!
Får se hur detta går...
Klart slut!
Nu har han slutat här för att börja på ett annat företag och det finns ingen annan som känner till det han jobbat med. Så han kom hit idag för att förklara för mig och en kille, H, som ska hjälpa till lite när han har tid.
Hela förklaringen riktades till H. Inte en enda gång tittade han på mig. När jag ställde frågor blev jag i princip idiotförklarad. Allt blev beskrivet som att det är enkelt och tar bara några timmar. Inte kul! För det kanske inte tar bara några timmar när man väl sätter sig med det. Dessutom finns det ingen möjlighet att nå J för vidare frågor, så det blir att jobba järnet och vara förberedd med frågor till nästa fredag. Då jag inte är här!!!
Får se hur detta går...
Klart slut!
måndag 29 augusti 2011
Nu är det officiellt
Nu går det inte att dölja längre. Jag har blivit en anime-nörd! Det kom liksom smygande och verkade så oskyldigt. Nu kan jag inte slita mig från serierna. Bonussonen S frågade igår om jag bara tänkte nörda framför tv:n eller om jag skulle göra något vettigt också. Jag måste nog laga mat senare svarade jag lite motvilligt. Äh, du har ju farsan till det, svarar S. Mmmmm, ingen dum idé, S!
Och så blev det också. Jag satt och nördade framför tv:n med min anime och älsklingen la först Lilleman och började sedan laga mat. Jag blir så bortskämd :).
Fast ska man vara helt ärlig så är det ju egentligen älsklingens eget fel att det blev så här ;). Han berättade att han är manga- och animenörd när vi började träffas och ville visa några av de serierna som han brukar kolla på för att se om jag gillar dem. Det visade sig att jag gör det. Och nu är jag fast i träsket ;).
Älsklingen började jobba igår natt. Det var ganska motvilligt som han gjorde sig iordning för att gå till jobbet. Jag kände igen min ångest för en vecka sedan ;).
Imorse väcktes jag av att Smellis krafsade på sovrumsdörren. Klockan var 5:30 då och i och med att det snart var dags att gå upp tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut och sätta mig med de små bäbisarna och gosa med dem innan jag behövde göra mig iordning för jobbet. De blev så oerhört glada :). Man kan tro att jag varit borta en vecka och inte bara några timmar ;).
Klart slut!
Och så blev det också. Jag satt och nördade framför tv:n med min anime och älsklingen la först Lilleman och började sedan laga mat. Jag blir så bortskämd :).
Fast ska man vara helt ärlig så är det ju egentligen älsklingens eget fel att det blev så här ;). Han berättade att han är manga- och animenörd när vi började träffas och ville visa några av de serierna som han brukar kolla på för att se om jag gillar dem. Det visade sig att jag gör det. Och nu är jag fast i träsket ;).
Älsklingen började jobba igår natt. Det var ganska motvilligt som han gjorde sig iordning för att gå till jobbet. Jag kände igen min ångest för en vecka sedan ;).
Imorse väcktes jag av att Smellis krafsade på sovrumsdörren. Klockan var 5:30 då och i och med att det snart var dags att gå upp tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut och sätta mig med de små bäbisarna och gosa med dem innan jag behövde göra mig iordning för jobbet. De blev så oerhört glada :). Man kan tro att jag varit borta en vecka och inte bara några timmar ;).
Klart slut!
fredag 26 augusti 2011
Lillemans språk
Jag blev idag imponerad över hur mycket Lilleman pratar och gör sig förstådd. På dagis har de också sagt att han har ett välutvecklat språk (stolt) :). Det är massa "svåra" och långa ord som han säger klart och tydligt. Som gräsmatta, paraply, volkswagen... Och han förstår en massa också. Idag var morbror och kusin B på besök. Efteråt när vi tittade på kort så pekade Lilleman på B och sa" kesiin B". Lite senare satt vi och tittade på tv och det dök upp en reklam för personbilar. Då utbrister Lilleman "voksvaagen!" och visst var det en Volkswagen på tv! Det var själva märket som visades när han sa vilken bil det var. Jag blir så stolt :).
Klart slut!
Klart slut!
onsdag 24 augusti 2011
Felsökning
Idag har felsökning stått på schemat. Det har gått hyfsat smidigt och jag är framme vid att vänta på feedback från chefen.
Jag pratar om jobbet. Det känns skönt att det än så länge flyter på och att jag får saker gjorda. Det kanske var värt sin erfarenhet att sitta ute på ett uppdrag där man i princip får klara sig själv för det finns ingen som verkar vara intresserad eller kunna hjälpa till. Nu vet jag att det är viktigt att kontakta någon som vet mer i ämnet och lära sig allt möjligt därifrån. Då går det hela snabbare. Och man slipper uppfinna hjulet på nytt. Visserligen en skön känsla att lyckas lösa problemet helt själv men ack så ineffektivt :(.
Nu är det dags för hemgång. Idag fyller världens bästa mamma och mormor år så vi ska fira med lite hembakad drömtårta. Hoppas det blir uppskattat.
Klart slut!
Jag pratar om jobbet. Det känns skönt att det än så länge flyter på och att jag får saker gjorda. Det kanske var värt sin erfarenhet att sitta ute på ett uppdrag där man i princip får klara sig själv för det finns ingen som verkar vara intresserad eller kunna hjälpa till. Nu vet jag att det är viktigt att kontakta någon som vet mer i ämnet och lära sig allt möjligt därifrån. Då går det hela snabbare. Och man slipper uppfinna hjulet på nytt. Visserligen en skön känsla att lyckas lösa problemet helt själv men ack så ineffektivt :(.
Nu är det dags för hemgång. Idag fyller världens bästa mamma och mormor år så vi ska fira med lite hembakad drömtårta. Hoppas det blir uppskattat.
Klart slut!
tisdag 23 augusti 2011
Jobb
Nu har jobbet börjat efter 4 veckors semester. Det kändes riktigt traumatiskt söndagen innan jobbet drog igång. Men sedan på måndagen var det inte så farligt längre. Det kändes väl inte kul direkt men det var fullt godtagbart.
För tillfället har jag inte mycket att göra men det trillar in lite småpyssel med excel, bokande av kurser mm så de två ynka dagarna jag har jobbat hittills flyter långsamt på.
Klart slut!
För tillfället har jag inte mycket att göra men det trillar in lite småpyssel med excel, bokande av kurser mm så de två ynka dagarna jag har jobbat hittills flyter långsamt på.
Klart slut!
torsdag 4 augusti 2011
Lilleman på vift
Lilleman är ute och reser i vida världen :). Han är i Danmark med sin farmor och gammelfarmor på en övernattningsresa. Han var mycket förväntansfull över att åka den stora båten. På torsdagmorgonen pratade han mycket om det när jag gjorde honom iordning och packade ner alla saker han skulle ha med. Sedan åkte vi in till Stena Danmarksterminal för att möta farmor och gammelfarmor. Pappa och lilleman stod och tittade på båten medan vi väntade in farmor. Sedan var det dags att säga hejdå. Bådejag och pappa fick varsin puss av lilleman och sedan var han upptagen med annat och brydde sig inte om oss längre ;).
Vi åkte hem för att fortsätta meka med sambons mc. Vi har hållit på i nästan en vecka nu och vi har båda svår abstinens :(. Jag hoppas verkligen vi blir klara imorgon. Håll tummarna!
På fredag efter 17 kommer lilleman hem till Sverige igen. Hoppas allt har gått bra. Om det har gått bra med allt så kan lilleman stanna hos farmor ytterligere en natt, vilket underlättar mekandet en hel del :). Förhoppningsvis kan vi åka ut på en mc-tur tillsammans :).
Klart slut!
Vi åkte hem för att fortsätta meka med sambons mc. Vi har hållit på i nästan en vecka nu och vi har båda svår abstinens :(. Jag hoppas verkligen vi blir klara imorgon. Håll tummarna!
På fredag efter 17 kommer lilleman hem till Sverige igen. Hoppas allt har gått bra. Om det har gått bra med allt så kan lilleman stanna hos farmor ytterligere en natt, vilket underlättar mekandet en hel del :). Förhoppningsvis kan vi åka ut på en mc-tur tillsammans :).
Klart slut!
lördag 30 juli 2011
Jobbig dag
Idag har det varit en väldigt jobbig dag. Jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon. Nu har ju både jag och älsklingen semester men han väljer att börja sin med att bli jättesjuk :(. Stackare! Men förhoppningsvis blir han frisk snart nu när det är varmt och skönt ute.
Klart slut!
Klart slut!
fredag 29 juli 2011
Bad i Valhalla
Igår åkte hela familjen plus faster F till Valhalla för att bada. Bara att hitta en vettig parkering tog det allt en bra stund. Sedan stack vi in och bytte om. Lilleman, storebror och pappa gick in hos herrarnas och jag och faster F in hos damernas.
Jag och F var klara först och stod och väntade på resten av gänget. När de till slut kom ut var det dags att bada :). Det visade sig dock att Lilleman var livrädd för vattnet. Han satt som fastklistrad vid mig och ville inte prova sin flytleksak i form av en bil eller något annat för den delen så fort vi var på djupare vatten. Det slutade med att jag gick runt och bar på Lilleman i mellanpoolen och bytte sedan till lilla poolen. Faster F höll oss sällskap ibland medan pappa och storebror provade simfötter och cyklop i den stora bassängen. Det blev lite tråkigt efter ett tag plus att alla var jättehungriga. Efter ca 1,5 timme gick vi upp och bytte om igen. Det blir kanske lite roligare om Lilleman har någon att leka med så att han inte behöver vara min siamesiska tvilling ;).
Efter ett skrovmål på McDonalds åkte vi hem igen. Och det var nog tur att vi inte stannade längre för alla var jättetrötta, speciellt jag ;).
Klart slut!
Jag och F var klara först och stod och väntade på resten av gänget. När de till slut kom ut var det dags att bada :). Det visade sig dock att Lilleman var livrädd för vattnet. Han satt som fastklistrad vid mig och ville inte prova sin flytleksak i form av en bil eller något annat för den delen så fort vi var på djupare vatten. Det slutade med att jag gick runt och bar på Lilleman i mellanpoolen och bytte sedan till lilla poolen. Faster F höll oss sällskap ibland medan pappa och storebror provade simfötter och cyklop i den stora bassängen. Det blev lite tråkigt efter ett tag plus att alla var jättehungriga. Efter ca 1,5 timme gick vi upp och bytte om igen. Det blir kanske lite roligare om Lilleman har någon att leka med så att han inte behöver vara min siamesiska tvilling ;).
Efter ett skrovmål på McDonalds åkte vi hem igen. Och det var nog tur att vi inte stannade längre för alla var jättetrötta, speciellt jag ;).
Klart slut!
onsdag 27 juli 2011
Nyheter om lillasyster
Levervärdena visade sig vara bra. Nu är hon inlagd på psyk. Hon var tydligen jätteledsen över att vara där för hon tycker att dt är så tråkigt där.
Jag kan inte tycka synd om henne nu. Hon behöver tillgång till professionell hjälp kontinuerligt nu och framförallt börja i liten skala med att skaffa sig rutiner. Och inte så som hon vill, att det ska ske stora förändringar snabbt. Bara hon kan förstå det själv också hade varit bra...
Klart slut!
Jag kan inte tycka synd om henne nu. Hon behöver tillgång till professionell hjälp kontinuerligt nu och framförallt börja i liten skala med att skaffa sig rutiner. Och inte så som hon vill, att det ska ske stora förändringar snabbt. Bara hon kan förstå det själv också hade varit bra...
Klart slut!
En dag med min älskling
Då var det första riktiga semesterdagen. Den började med att sambon försov sig. Vi hade ställt väckarklockan och båda vaknade när den ringde. Jag frågade om jag skulle ställa om den men sambon sa att det inte behövdes för han skulle gå upp direkt. En stund senare vaknade jag upp ur min halvdvala och kollade på klockan för älsklingen låg fortfarande kvar i sängen. Då var den 6:36 och han börjar 6:24 nu när han jobbar dag sista veckan. Då blev det panik, snabbt packa ner allt, sambon ber mig kolla bussar men jag säger att jag så klart skjutsar honom. Först då kommer jag på att det kan vara bra om jag byter om till kläder och inte skjutsar honom i morgonrocken ;).
När jag sedan kommer hem däckar jag i sängen. Jag vaknar till när sambon ringer från jobbet. Vi pratar lite och sedan säger jag att jag ska upp och äta frukost och sedan så ringer jag igen. Då är klockan runt 10. Nästa gång jag vaknar är klockan 13. Det tog allt på krafterna att åka tur och retur till Hässleholm ;).
Jag ringer först till mamma och pappa och kollar hur det går med Lilleman. Det går bra så jag frågar om det går bra att han stannar där för vi har lite ärenden att göra och sedan hämtar honom. Jo, det går bara bra :).
Vilken tur, för idag ska vi kolla efter intercomradio och ny hjälm till mig :D. Jag tar ut hundarna och åker sedan och hämtar upp sambon som slutar 14:36. Vi åker iväg för att se om intercomradion vi kollat upp på nätet finns inne - och det gör den. Vi köper den direkt :). Sedan börjar vi leta hjälm till mig. Det visar sig vara lite svårare. Jag har tydligen ett pyttehuvud och vi får åka till tre olika ställen innan vi hittar hjälm till mig. Den blir så klart av det dyrare slaget för inget annat passar. Jag får den i present av min älskling, så jag blir helt överlycklig!
Vi är ute på Johans mc när vi hittar min hjälm så vi bestämmer oss för att äta i Bäckebol och sedan handla lite innan vi åker hem. Vi beställer mat och har hur mysigt som helst. När vi precis börjat äta ringer pappa.
Ni måste komma och hämta lilleman omedelbart för lillasyster K har tagit tabletter och ambulansen kommer snart, skriker pappa hysteriskt i telefonen. En kalldusch. Jag började samla ihop våra grejer men sambon säger att jag måste äta något för jag var jättehungrig. Jag ber honom då ringa sina föräldrar och kolla om någon av dem kan hämta Lilleman. Sambons pappa sticker iväg och hämtar lilleman och det går på 5 minuter, eftersom de bor så nära. Det gör att vi kan slappna av något och äta klart och sedan åka hem.
Vi går hem till sambons föräldrar och stannar där en stund. Pratar och har det så trevligt det går. Lilleman tycker jättemycket om dem så han verkade bara må bra. Skönt att han inte verkade ha tagit någon skada av det som hänt.
Jag är så arg och ledsen över vad lillasyster gjort. Detta tär på alla i hennes omgivning, särskilt pappa. Han var så ledsen över det som hänt. Han skulle huggit av sig armar och ben bara han kunde få lillasyster att må bra. Det är svårt att hjälpa någon som inte är nöjd med den hjälp hon får :(.
Jag fick senare veta från mamma att lillasyster tidigare under dagen hade gjort sig iordning, åkt iväg för att hämta upp sin medicin och när hon kommit hem hade hon gett mamma och pappa en varsin kram. Sedan hade hon gått upp på sitt rum. Hon hade tydligen ringt till sitt ex och sagt att hon älskade honom. Då hade han ringt hem till mamma och pappa och sagt att han var orolig för K för att hon hade ringt honom och sagt så. Han sa att de inte hörts på över ett halvår, vilket inte var sant men K hade nog bett honom att inte säga något om att de hade träfdats några gånger medan mamma och pappa var bortresta. I vilket fall som helst gick mamma upp och kände på dörren till K's rum. Hon hade låst in sig. Pappa fick bryta upp dörren och när de hittade henne var hon inte vid medvetande.
När jag pratade med pappa idag undrade han hur det var med Lilleman. Jag sa att allt var bra med honom. Han blev lättad. Lilleman hade gråtit när ambulanspersonalen hade burit ner moster K och lagt henne på golvet i hallen. Pappa var glad att det verkade som att Lilleman inte tagit någon skada av det hela. Skicka en kram från morfar, sa pappa.
Jag blir så ledsen för att pappa mår så dåligt :(. Det finns inte mycket jag kan göra åt det men jag tänkte att hela familjen går förbi och hälsar på på fredag så att morfar får träffa sin solstråle. Jag tror det är bra för honom.
Klart slut!
När jag sedan kommer hem däckar jag i sängen. Jag vaknar till när sambon ringer från jobbet. Vi pratar lite och sedan säger jag att jag ska upp och äta frukost och sedan så ringer jag igen. Då är klockan runt 10. Nästa gång jag vaknar är klockan 13. Det tog allt på krafterna att åka tur och retur till Hässleholm ;).
Jag ringer först till mamma och pappa och kollar hur det går med Lilleman. Det går bra så jag frågar om det går bra att han stannar där för vi har lite ärenden att göra och sedan hämtar honom. Jo, det går bara bra :).
Vilken tur, för idag ska vi kolla efter intercomradio och ny hjälm till mig :D. Jag tar ut hundarna och åker sedan och hämtar upp sambon som slutar 14:36. Vi åker iväg för att se om intercomradion vi kollat upp på nätet finns inne - och det gör den. Vi köper den direkt :). Sedan börjar vi leta hjälm till mig. Det visar sig vara lite svårare. Jag har tydligen ett pyttehuvud och vi får åka till tre olika ställen innan vi hittar hjälm till mig. Den blir så klart av det dyrare slaget för inget annat passar. Jag får den i present av min älskling, så jag blir helt överlycklig!
Vi är ute på Johans mc när vi hittar min hjälm så vi bestämmer oss för att äta i Bäckebol och sedan handla lite innan vi åker hem. Vi beställer mat och har hur mysigt som helst. När vi precis börjat äta ringer pappa.
Ni måste komma och hämta lilleman omedelbart för lillasyster K har tagit tabletter och ambulansen kommer snart, skriker pappa hysteriskt i telefonen. En kalldusch. Jag började samla ihop våra grejer men sambon säger att jag måste äta något för jag var jättehungrig. Jag ber honom då ringa sina föräldrar och kolla om någon av dem kan hämta Lilleman. Sambons pappa sticker iväg och hämtar lilleman och det går på 5 minuter, eftersom de bor så nära. Det gör att vi kan slappna av något och äta klart och sedan åka hem.
Vi går hem till sambons föräldrar och stannar där en stund. Pratar och har det så trevligt det går. Lilleman tycker jättemycket om dem så han verkade bara må bra. Skönt att han inte verkade ha tagit någon skada av det som hänt.
Jag är så arg och ledsen över vad lillasyster gjort. Detta tär på alla i hennes omgivning, särskilt pappa. Han var så ledsen över det som hänt. Han skulle huggit av sig armar och ben bara han kunde få lillasyster att må bra. Det är svårt att hjälpa någon som inte är nöjd med den hjälp hon får :(.
Jag fick senare veta från mamma att lillasyster tidigare under dagen hade gjort sig iordning, åkt iväg för att hämta upp sin medicin och när hon kommit hem hade hon gett mamma och pappa en varsin kram. Sedan hade hon gått upp på sitt rum. Hon hade tydligen ringt till sitt ex och sagt att hon älskade honom. Då hade han ringt hem till mamma och pappa och sagt att han var orolig för K för att hon hade ringt honom och sagt så. Han sa att de inte hörts på över ett halvår, vilket inte var sant men K hade nog bett honom att inte säga något om att de hade träfdats några gånger medan mamma och pappa var bortresta. I vilket fall som helst gick mamma upp och kände på dörren till K's rum. Hon hade låst in sig. Pappa fick bryta upp dörren och när de hittade henne var hon inte vid medvetande.
När jag pratade med pappa idag undrade han hur det var med Lilleman. Jag sa att allt var bra med honom. Han blev lättad. Lilleman hade gråtit när ambulanspersonalen hade burit ner moster K och lagt henne på golvet i hallen. Pappa var glad att det verkade som att Lilleman inte tagit någon skada av det hela. Skicka en kram från morfar, sa pappa.
Jag blir så ledsen för att pappa mår så dåligt :(. Det finns inte mycket jag kan göra åt det men jag tänkte att hela familjen går förbi och hälsar på på fredag så att morfar får träffa sin solstråle. Jag tror det är bra för honom.
Klart slut!
Mc-tur till Hässleholm
Jag och sambon åkte ner till Hässleholm i söndags. På mc så klart! Det blev en resa det :)! Det regnade och blåste något fruktansvärt. På väg ner tog det minst dubbla tiden pga alla kastvindar. Det gick helt enkelt inte att hålla hastigheten på motorvägen för det var för farligt. Väl framme var vi djupfrysta, stela och blöta. Då var det skönt att komma in och värma sig hemma hos en vän till sambon. Hon var nere och hälsade på sin pappa och vi passade på att hälsa på henne. Jag träffade A för första gången och hon var jättetrevlig. Hela familjen var supertrevlig :). Vi fick grillat kött med gorgonzola, potatis och god sallad, som toppades av med kladdkaka. Det kändes helt underbart att få sitta på något annat än hojen och frysa ;).
När vi återfått kroppstemperaturen något var det dags att åka hem igen. Det var inte med glädje man satte på sig alla mc-kläder igen kan jag tala om. Det kändes som att vi hade åkt till världens ände och aldrig skulle kunna komma hem igen. Det hade varit skönare att sova över och åka dagen efter men eftersom sambon fortfarande hade en veckas jobb kvar var det bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka hem samma kväll. Vi märkte att vi verkligen behövde skaffa en vettig intercomradio och en bättre hjälm till mig så att vi skulle kunna prata med varandra medan vi åker. Det skulle ha underlättat en massa.
Men hemresan gick mycket snabbare än ditresan, vilket kändes jätteskönt. Det regnade fortfarande och det var en hel del dimma så sikten var inte den bästa men det var inte lika hemska kastvindar så det gick att hålla hastigheten mycket bättre. Varje stad vi åkte förbi gav nya krafter att komma hem. Det var som om vi kände lukten av hemma och fick nya krafter. Vi var hemma först efter 12 på natten och hade åkt hemifrån ca halv två. Snacka om att vara mör i kroppen :).
Lilleman skulle sova hos mormor och morfar, vilket var jätteskönt. Då slapp vi tänka på honom under dagen. Han tycker så mycket om att "leka momor o leka moffa osså" så det var inga problem där alls :). Storebror S passade alla hundarna mot saftigt med betalt så alla var nöjda och glada ;).
Klart slut!
När vi återfått kroppstemperaturen något var det dags att åka hem igen. Det var inte med glädje man satte på sig alla mc-kläder igen kan jag tala om. Det kändes som att vi hade åkt till världens ände och aldrig skulle kunna komma hem igen. Det hade varit skönare att sova över och åka dagen efter men eftersom sambon fortfarande hade en veckas jobb kvar var det bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka hem samma kväll. Vi märkte att vi verkligen behövde skaffa en vettig intercomradio och en bättre hjälm till mig så att vi skulle kunna prata med varandra medan vi åker. Det skulle ha underlättat en massa.
Men hemresan gick mycket snabbare än ditresan, vilket kändes jätteskönt. Det regnade fortfarande och det var en hel del dimma så sikten var inte den bästa men det var inte lika hemska kastvindar så det gick att hålla hastigheten mycket bättre. Varje stad vi åkte förbi gav nya krafter att komma hem. Det var som om vi kände lukten av hemma och fick nya krafter. Vi var hemma först efter 12 på natten och hade åkt hemifrån ca halv två. Snacka om att vara mör i kroppen :).
Lilleman skulle sova hos mormor och morfar, vilket var jätteskönt. Då slapp vi tänka på honom under dagen. Han tycker så mycket om att "leka momor o leka moffa osså" så det var inga problem där alls :). Storebror S passade alla hundarna mot saftigt med betalt så alla var nöjda och glada ;).
Klart slut!
onsdag 20 juli 2011
Jobbigt nu
Nu känns det riktigt jobbigt med missfallet. Har slutat blöda nu och trodde väl att det skulle kännas bättre men icke.
Min kusin ska få en dotter i september. Min äldsta bror ska få en pojk i augusti. Två gamla klasskompisar från gymnasiet ska snart ha barn. En gammal granne från högskoletiden ska ha barn. En tjej från öppna förskolan ska ha en liten snart. En gammal lekkamrat som bodde på samma gata som jag när jag var liten ska ha barn. Minst fyra stycken som fick barn samtidigt med mig väntar barn eller har fått nyligen. Jag känner dem visserligen bara via ett föräldraforum men det räknas. Förutom det har ännu en klasskamrat fått en liten flicka för några månader sedan och en syster till en vän till mig har precis fått en liten tös.
Min svärmor och två svägerskor är tillbaka från Grekland så nu har vi berättat om missfallet för dem. Inte kul. Då kändes det värre igen.
För att kunna lägga det här bakom mig tror jag att vi behöver försöka skaffa barn snart igen. Inget annat funkar. För jag tror att hur jag än gör kan jag inte bota saknaden. Och den kommer alltid finnas där men jag tror den blir lättare att hantera med ett litet kärleksbarn.
Klart slut!
Min kusin ska få en dotter i september. Min äldsta bror ska få en pojk i augusti. Två gamla klasskompisar från gymnasiet ska snart ha barn. En gammal granne från högskoletiden ska ha barn. En tjej från öppna förskolan ska ha en liten snart. En gammal lekkamrat som bodde på samma gata som jag när jag var liten ska ha barn. Minst fyra stycken som fick barn samtidigt med mig väntar barn eller har fått nyligen. Jag känner dem visserligen bara via ett föräldraforum men det räknas. Förutom det har ännu en klasskamrat fått en liten flicka för några månader sedan och en syster till en vän till mig har precis fått en liten tös.
Min svärmor och två svägerskor är tillbaka från Grekland så nu har vi berättat om missfallet för dem. Inte kul. Då kändes det värre igen.
För att kunna lägga det här bakom mig tror jag att vi behöver försöka skaffa barn snart igen. Inget annat funkar. För jag tror att hur jag än gör kan jag inte bota saknaden. Och den kommer alltid finnas där men jag tror den blir lättare att hantera med ett litet kärleksbarn.
Klart slut!
torsdag 14 juli 2011
Serva MC
Idag har jag och älsklingen servat våra motorcyklar :). Vi kollade bromsvätskan - det fanns tillräckligt, vilket är bra för sambon ska ut och åka på lördag. Ända till Västervik ska han på födelsedagskalas och då är det bra att kunna bromsa ;). Vi smörjde kedjorna också. De var snustorra så det var verkligen på tiden. Bäst av allt var att vi bytte till det nya batteriet i Elin, sambons hoj. Och vilken skillnad det blev! Det var som en helt ny motorcykel. Den startade hur bra som helst, hackade inte längre som den kunde göra förut och lamporna lös som om det var julbelysning :). Det kan vara rätt bra att ha ett nytt fräscht batteri om man ska ut och åka långt. Detta är ett gelbatteri också, vilket är bra för det tål att bli urladdat, vilket det gamla inte gjorde. Bonussonen var ju så snäll att han kopplade ur batteriladdaren i vintras och detvisade sig ha varit en dum idé. Nu ska vi bara fylla på med kylarvätska och kanske även motorolja så ska hojarna vara som nya :).
Klart slut!
Klart slut!
Otålig
Sambon jobbar ju natt och behöver få sova från 8 till åtminstone 15. Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 15. Är jag uttråkad, tro ;)? Jag har satt på en omgång tvätt, allt är rent och fint i köket, jag har spelat en massa, kollat på tv, torkat upp efter the dog from hell och nu har jag slut på saker att göra :(. Smellis fick för sig att det var en bra idé att pissa på soffan. Det här blir den tredje soffan vi får slänga för att hon inte kan lära sig att man inte ska pissa där man sover! Jag förstår mig inte på den hunden! Om du nu ska pissa så gör det på golvet! Inte där du sover! Hon pissar i hundkorgen också. Det blir 20:e gången i ordningen som jag får tvätta den filten som ligger däri :(. Inte kul.
Nu får Smellis inte vara på soffan längre och i protest har hon bajsat på golvet i vardagsrummet, kissat under bordet i köket, kissat på en kudde som både hon och Louie, den andra frenchien brukar sova på plus att hon pissade i hundkorgen igen. Vi går ut med henne tre gånger om dagen, hon får tillräckligt med mat och hon KAN hålla sig om hon får den uppmärksamhet hon tycker att hon förtjänar. Om hon bara kunde skärpa sig hade både hennes och vårt liv blivit så mycket enklare. De andra två hundarna är hur duktiga som helst och det började tom gå bättre med Smellis också. Och då får hon för sig att pissa ner soffan! Vad trött jag blir :(.
Det blir väl en vända till IKEA för att hitta en soffa som passar oss. The dog from hell blir allt dyrare för var dag som går :(.
Klart slut!
Nu får Smellis inte vara på soffan längre och i protest har hon bajsat på golvet i vardagsrummet, kissat under bordet i köket, kissat på en kudde som både hon och Louie, den andra frenchien brukar sova på plus att hon pissade i hundkorgen igen. Vi går ut med henne tre gånger om dagen, hon får tillräckligt med mat och hon KAN hålla sig om hon får den uppmärksamhet hon tycker att hon förtjänar. Om hon bara kunde skärpa sig hade både hennes och vårt liv blivit så mycket enklare. De andra två hundarna är hur duktiga som helst och det började tom gå bättre med Smellis också. Och då får hon för sig att pissa ner soffan! Vad trött jag blir :(.
Det blir väl en vända till IKEA för att hitta en soffa som passar oss. The dog from hell blir allt dyrare för var dag som går :(.
Klart slut!
onsdag 13 juli 2011
De som inte vet ännu
Min svärmor och två av mina svägerskor är i Grekland just nu. De firar den yngsta svägerskans 18-årsdag plus att de är borta på sin semester. De vet ännu inte om att jag fått missfall. Vi tänkte berätta när de kommer tillbaka så att deras resa och F's födelsedag inte blir förstörd. Jag vill inte att F ska behöva ha mitt missfall som minne på sin födelsedag.
Det som är jobbigt nu är att L, min andra svägerska i Grekland hörde av sig och undrade hur det var med oss. Jag svarade att allt är bra och hoppades att de hade jättekul. L svarade att det hade de men att de började få lite hemlängtan. Hon sa sedan att vi ses snart och att jag skulle pussa magen. Jag svarade att vi längtar efter dem också och att de skulle ha det så bra.
Det jag ville säga får vänta. Att det inte finns någon mage att pussa längre får vänta till söndag. Jag blev ledsen för att det enda som finns nu är att jag fortfarande blöder. Det kan hålla på i två veckor till och det känns väldigt deprimerande :(.
Sambon är ute och åker hoj med några kompisar så just nu är jag ensam med mitt ont. Hundarna är här i och för sig. Det är skönt att ha dem sovandes runt mig. Det påminner mig om att jag inte är så ensam med mitt ont trots allt.
Jag vill bara att det ska sluta blöda så jag kan börja lägga missfallet bakom mig. Det här har varit den jobbigaste veckan i mitt liv tror jag. Det är jobbigt att sakna ett barn som aldrig fanns. Det är jobbigt att vara gravid i 13-14 veckor bara för att sedan inse att det måste sluta i missfall. Det känns så tomt. Bara tomt.
Klart slut!
Det som är jobbigt nu är att L, min andra svägerska i Grekland hörde av sig och undrade hur det var med oss. Jag svarade att allt är bra och hoppades att de hade jättekul. L svarade att det hade de men att de började få lite hemlängtan. Hon sa sedan att vi ses snart och att jag skulle pussa magen. Jag svarade att vi längtar efter dem också och att de skulle ha det så bra.
Det jag ville säga får vänta. Att det inte finns någon mage att pussa längre får vänta till söndag. Jag blev ledsen för att det enda som finns nu är att jag fortfarande blöder. Det kan hålla på i två veckor till och det känns väldigt deprimerande :(.
Sambon är ute och åker hoj med några kompisar så just nu är jag ensam med mitt ont. Hundarna är här i och för sig. Det är skönt att ha dem sovandes runt mig. Det påminner mig om att jag inte är så ensam med mitt ont trots allt.
Jag vill bara att det ska sluta blöda så jag kan börja lägga missfallet bakom mig. Det här har varit den jobbigaste veckan i mitt liv tror jag. Det är jobbigt att sakna ett barn som aldrig fanns. Det är jobbigt att vara gravid i 13-14 veckor bara för att sedan inse att det måste sluta i missfall. Det känns så tomt. Bara tomt.
Klart slut!
Lilleman hos mormor och morfar
Lilleman har varit hos mormor och morfar sedan i söndags kväll. Det har varit väldigt skönt med den avlastningen. Då har jag kunnat få vara ledsen och kunnat tänka på mig själv på ett helt annat sätt.
Nu är det dags för Lilleman att komma hem några dagar. Han var ledsen och saknade mamma och pappa igårkväll men det gick bra till slut och han kunde sova. Men jag tänkte att det kan bli jobbigt för honom om han är borta fler dagar i sträck och då kan det vara skönt för honom att han får komma hem en vända innan han ska till mormor och morfar igen.
Dagis är nämligen stängt och jag jobbar några dagar till. Inget avancerat, utan jag kan sköta det hela hemifrån. Mycket skönare för jag har inte lust att träffa folk och försöka vara social just nu.
Klart slut!
Nu är det dags för Lilleman att komma hem några dagar. Han var ledsen och saknade mamma och pappa igårkväll men det gick bra till slut och han kunde sova. Men jag tänkte att det kan bli jobbigt för honom om han är borta fler dagar i sträck och då kan det vara skönt för honom att han får komma hem en vända innan han ska till mormor och morfar igen.
Dagis är nämligen stängt och jag jobbar några dagar till. Inget avancerat, utan jag kan sköta det hela hemifrån. Mycket skönare för jag har inte lust att träffa folk och försöka vara social just nu.
Klart slut!
Tack för allt stöd
Tack alla som visat omtanke och gett mig stöd i denna svåra stund. Jag uppskattar det så jättemycket. Det känns bra att inte behöva vara ensam.
Klart slut!
Klart slut!
tisdag 12 juli 2011
Köra bil
Jag har upptäckt ytterligare en sak som mitt ex förstört för mig. Att köra bil. Jag blir jättelätt stressad, har svårt att koncenrera mig, blir fruktansvärt arg på andra bilister som tränger sig före och det är helt hopplöst vid rusningstrafik.
Sambon påpekade för mig att jag kan bli så otroligt arg. Han tyckte inte att han kände igen mig i de ögonblicken. Mycket riktigt. Jag är inte mig själv då. Det som händer är att jag blir stressad mer för mina dåliga minnen i samband med bilkörning än faktiska situationen.
Exet drillade mig i bilkörning. Jag kunde ju inte köra bil på riktigt. Det var bara tur att jag fick körkortet. Jag var ju en livsfara och borde inte tillåtas ute på vägarna. Allt jag gjorde var fel - jag kunde inte köra på motorvägen tillräckligt fort, jag körde för långsamt, jag tutade för lite, jag mesade med omkörningar mm mm. Det slutade med att jag gav upp att köra så som jag tyckte var bekvämt. Jag fick tuta som en idiot så fort det VERKADE som att någon bilist skulle tränga sig, jag skulle visa fingret och vara otrevlig för att sätta dessa bilister på plats, jag var tvungen att göra farliga omkörningar, köra fortare än hastighetsbegränsningen så att jag inte fick stryk för att jag körde som en kärring och helt enkelt bli en förfärlig bilförare enligt min magkänsla. Magkänslan fick jag trycka undan och det skapade otroligt mycket stress. Jag ville inte köra så men i och med att jag i princip aldrig fick köra ensam blev det antingen att köra som en biltjuv eller spöstraff. Då kändes biltjuv som det bättre alternativet.
När jag tänker på det nu blir jag arg och ledsen. Det fick mig att må ännu sämre och vad värre var så satt det i även efter att jag lämnat exet. Långt efter. Det är först nu som jag blivit varse om det och kan ändra på det. Nu kan jag äntligen få köra så att jag känner mig bekväm. Jag kan hålla hastigheten eller åka långsammare om vägen inte känns säker nog i den angivna hastigheten. På ganska kort tid har jag märkt stor skillnad. Jag är mindre stressad i trafiken, jag har mer tid att planera och jag slipper framförallt att vara otrevlig. Jag blir inte arg på andra bilister längre och jag känner mig inte så nervös att köra. Det bästa är att jag känner igen mig själv igen.
Klart slut!
Sambon påpekade för mig att jag kan bli så otroligt arg. Han tyckte inte att han kände igen mig i de ögonblicken. Mycket riktigt. Jag är inte mig själv då. Det som händer är att jag blir stressad mer för mina dåliga minnen i samband med bilkörning än faktiska situationen.
Exet drillade mig i bilkörning. Jag kunde ju inte köra bil på riktigt. Det var bara tur att jag fick körkortet. Jag var ju en livsfara och borde inte tillåtas ute på vägarna. Allt jag gjorde var fel - jag kunde inte köra på motorvägen tillräckligt fort, jag körde för långsamt, jag tutade för lite, jag mesade med omkörningar mm mm. Det slutade med att jag gav upp att köra så som jag tyckte var bekvämt. Jag fick tuta som en idiot så fort det VERKADE som att någon bilist skulle tränga sig, jag skulle visa fingret och vara otrevlig för att sätta dessa bilister på plats, jag var tvungen att göra farliga omkörningar, köra fortare än hastighetsbegränsningen så att jag inte fick stryk för att jag körde som en kärring och helt enkelt bli en förfärlig bilförare enligt min magkänsla. Magkänslan fick jag trycka undan och det skapade otroligt mycket stress. Jag ville inte köra så men i och med att jag i princip aldrig fick köra ensam blev det antingen att köra som en biltjuv eller spöstraff. Då kändes biltjuv som det bättre alternativet.
När jag tänker på det nu blir jag arg och ledsen. Det fick mig att må ännu sämre och vad värre var så satt det i även efter att jag lämnat exet. Långt efter. Det är först nu som jag blivit varse om det och kan ändra på det. Nu kan jag äntligen få köra så att jag känner mig bekväm. Jag kan hålla hastigheten eller åka långsammare om vägen inte känns säker nog i den angivna hastigheten. På ganska kort tid har jag märkt stor skillnad. Jag är mindre stressad i trafiken, jag har mer tid att planera och jag slipper framförallt att vara otrevlig. Jag blir inte arg på andra bilister längre och jag känner mig inte så nervös att köra. Det bästa är att jag känner igen mig själv igen.
Klart slut!
Tv-spel
Har aldrig varit en person som gillat att spela tv-spel. Sambon spelar en massa olika när han får tid, vilket inte är så ofta. När vi började träffas undrade han vad jag gillade att spela. Nää, inget särskilt var svaret då. Vi kan nog hitta något som du också tycker om sa han då. Jag tolkade det som artighet. Något man säger och råkar det hända är det bara bra.
Nu är det så att sambon började sin tv-spelskarriär när han var runt fyra år och har spelat så otroligt många spel att han har allt möjligt. Förutom det letar han efter spel som han tror att jag skulle gilla. Och han har hittat en hel del som jag tycker om att spela. Han ville visa mig att det kan vara riktigt kul och att det är något vi kan dela istället för att det är något bara han håller på med. Han har verkligen lyckats :). Nu är det nog jag som spelar mest av oss ;).
Jag är väldigt glad att min älskling är så envis och inte ger upp även om jag kanske inte var så positiv från början. Det bästa är att han inte förutsätter att jag måste gilla samma spel som han gillar utan han letar efter sådana spel som skulle passa mig. Och ju mer jag spelar desto mer tycker jag om det och desto fler spel vågar jag prova. Det låter kanske lite dumt men många spel som jag tycker är jätteroliga nu vågade jag aldrig testa innan för jag trodde att jag var för dålig på dem. Klart man är dålig om man aldrig försökt! Men så tänkte jag inte riktigt förut.
Sedan var ju exet aldrig intresserad av att göra något för min skull. Och han ville definitivt inte att jag skulle få chansen att prova saker som kunde vara roliga för mig. Det hade varit slöseri med hans tid, eftersom jag skulle vara hans slav resten av mitt liv. Exet påstod ju att han satsat så mycket tid och resurser på en sådan korkad idiot som mig och nu skulle han få valuta för den ansträngningen, menade han. När jag tänker på det nu, inser jag hur störd exet måste vara och jag blir arg på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare.
Det är verkligen som natt och dag nu. Jag blir lycklig och varm bara jag tänker på det. För min älskling kommer jag alltid först. Hur jag mår är viktigare än hur han själv mår. Han älskar att vara med mig, han saknar mig när vi inte är tillsammans, han tänker alltid på om han kan göra något för mig så att jag ska bli glad eller må bättre. Bara den vetskapen får mig att gå på rosa små moln :). Nu känner jag i hjärtat att det är rätt att göra vad som helst för min älskling. För jag vet att han aldrig kommer göra mig illa. Han kommer alltid finnas där för mig och ställa upp. Det gör att jag kan läka. Och det behöver jag.
Klart slut!
Nu är det så att sambon började sin tv-spelskarriär när han var runt fyra år och har spelat så otroligt många spel att han har allt möjligt. Förutom det letar han efter spel som han tror att jag skulle gilla. Och han har hittat en hel del som jag tycker om att spela. Han ville visa mig att det kan vara riktigt kul och att det är något vi kan dela istället för att det är något bara han håller på med. Han har verkligen lyckats :). Nu är det nog jag som spelar mest av oss ;).
Jag är väldigt glad att min älskling är så envis och inte ger upp även om jag kanske inte var så positiv från början. Det bästa är att han inte förutsätter att jag måste gilla samma spel som han gillar utan han letar efter sådana spel som skulle passa mig. Och ju mer jag spelar desto mer tycker jag om det och desto fler spel vågar jag prova. Det låter kanske lite dumt men många spel som jag tycker är jätteroliga nu vågade jag aldrig testa innan för jag trodde att jag var för dålig på dem. Klart man är dålig om man aldrig försökt! Men så tänkte jag inte riktigt förut.
Sedan var ju exet aldrig intresserad av att göra något för min skull. Och han ville definitivt inte att jag skulle få chansen att prova saker som kunde vara roliga för mig. Det hade varit slöseri med hans tid, eftersom jag skulle vara hans slav resten av mitt liv. Exet påstod ju att han satsat så mycket tid och resurser på en sådan korkad idiot som mig och nu skulle han få valuta för den ansträngningen, menade han. När jag tänker på det nu, inser jag hur störd exet måste vara och jag blir arg på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare.
Det är verkligen som natt och dag nu. Jag blir lycklig och varm bara jag tänker på det. För min älskling kommer jag alltid först. Hur jag mår är viktigare än hur han själv mår. Han älskar att vara med mig, han saknar mig när vi inte är tillsammans, han tänker alltid på om han kan göra något för mig så att jag ska bli glad eller må bättre. Bara den vetskapen får mig att gå på rosa små moln :). Nu känner jag i hjärtat att det är rätt att göra vad som helst för min älskling. För jag vet att han aldrig kommer göra mig illa. Han kommer alltid finnas där för mig och ställa upp. Det gör att jag kan läka. Och det behöver jag.
Klart slut!
Vardag
I måndags när det var dags för vardagen igen var jag inte beredd. Jag visste ju att den skulle komma men det var för tidigt för mig.
Förutom missfallet så fick jag reda på att samma dag som missfallet började så hade min lillasyster åkt in med ambulans pga överdos på tabletter. Det var min svärfar som såg hur de kom och hämtade henne.
Jag var ju tvungen att gå hem till henne och släppa in katten och mata den. Då såg jag en flaska med någon medicin hon verkade ha tömt helt. Jag blev så ledsen. Och arg. Hon hade ju sagt att hon skulle vara där som MITT stöd! Istället gör hon den här jävla grejen! Hon hade en uppgift - hålla sig själv vid liv. Det misslyckades hon nästan med.
Istället för att kunna sitta hemma och slicka såren fick jag kolla vart hon hade hamnat. Sedan meddelade jag mamma och pappa. De valde att avsluta sin semester och komma hem igen. Det kändes skönt för mig att de gjorde så. Jag skulle nog inte klarat både lillasyster och missfallet själv.
Lillasyster bad mig att inte säga något om det till någon och hon bad min sambo att prata med sin pappa om att inte säga något. Jag orkade inte bry mig om att jag gick emot hennes vilja. Det fick bli så ändå.
Nu har hon kommit hem. Hon vill inte prata med en psykolog och hon vill inte prata med oss. Hon vill att vi låtsas som inget har hänt. Jag har sagt att det blir svårt att göra det. Jag tänker inte låtsas som inget för det kan jag inte. Hon måste ta och skärpa sig. Ja, taskigt sagt men det här var inte första gången hon försökte begå självmord och det har inte hjälpt att dalta med henne. Hon gör det ändå. Hon måste förstå att det är jobbigt för alla som bryr sig om henne också. Att hon inte kan hålla på så. Hon måste ta itu med sina problem.
Jag har sagt att jag inte längre känner mig bekväm med att prata om mina problem med henne för att hon inte pratar med mig om sina. Hon har tom ljugit för mig om saker för att slippa mitt skäll. Jag vet inte om hon är medveten om att jag vet om att hon har ljugit.
Hon får göra som hon vill har jag sagt. Vi finns här om hon vill prata. Nu är det upp till henne.
Klart slut!
Förutom missfallet så fick jag reda på att samma dag som missfallet började så hade min lillasyster åkt in med ambulans pga överdos på tabletter. Det var min svärfar som såg hur de kom och hämtade henne.
Jag var ju tvungen att gå hem till henne och släppa in katten och mata den. Då såg jag en flaska med någon medicin hon verkade ha tömt helt. Jag blev så ledsen. Och arg. Hon hade ju sagt att hon skulle vara där som MITT stöd! Istället gör hon den här jävla grejen! Hon hade en uppgift - hålla sig själv vid liv. Det misslyckades hon nästan med.
Istället för att kunna sitta hemma och slicka såren fick jag kolla vart hon hade hamnat. Sedan meddelade jag mamma och pappa. De valde att avsluta sin semester och komma hem igen. Det kändes skönt för mig att de gjorde så. Jag skulle nog inte klarat både lillasyster och missfallet själv.
Lillasyster bad mig att inte säga något om det till någon och hon bad min sambo att prata med sin pappa om att inte säga något. Jag orkade inte bry mig om att jag gick emot hennes vilja. Det fick bli så ändå.
Nu har hon kommit hem. Hon vill inte prata med en psykolog och hon vill inte prata med oss. Hon vill att vi låtsas som inget har hänt. Jag har sagt att det blir svårt att göra det. Jag tänker inte låtsas som inget för det kan jag inte. Hon måste ta och skärpa sig. Ja, taskigt sagt men det här var inte första gången hon försökte begå självmord och det har inte hjälpt att dalta med henne. Hon gör det ändå. Hon måste förstå att det är jobbigt för alla som bryr sig om henne också. Att hon inte kan hålla på så. Hon måste ta itu med sina problem.
Jag har sagt att jag inte längre känner mig bekväm med att prata om mina problem med henne för att hon inte pratar med mig om sina. Hon har tom ljugit för mig om saker för att slippa mitt skäll. Jag vet inte om hon är medveten om att jag vet om att hon har ljugit.
Hon får göra som hon vill har jag sagt. Vi finns här om hon vill prata. Nu är det upp till henne.
Klart slut!
Blod
Nu blöder jag bara en massa. I fredags hade jag hemska magsmärtor och kunde inte göra något för det gjorde så ont. Det var som värkar, vilket fick det hela att kännas ännu värre. Värkar utan bebis är bara jobbigt :(.
Min underbara sambo var med mig hela tiden, stöttade mig, masserade bort det onda och var framförallt där för mig. Det gjorde hela processen tusen gånger enklare. Och för att inte gå in på för mycket detaljer så kan jag bara säga att det värsta kom ut senare den dagen.
Nu blöder jag "bara" som en riklig mens. Jag känner mig nedstämd och orkar inte gå till jobbet men det går bra att jobba hemifrån, vilket är väldigt skönt för då kan jag ändå göra lite nytta.
Jag googlade lite på missfall och kom fram till att en normal blödning kan hålla på i 2-3 veckor. Det känns inte så kul att ha det så här så länge :(. Jag hoppas det går över snart. Men så som det blöder nu är det nog liten risk för det :(.
Klart slut!
Min underbara sambo var med mig hela tiden, stöttade mig, masserade bort det onda och var framförallt där för mig. Det gjorde hela processen tusen gånger enklare. Och för att inte gå in på för mycket detaljer så kan jag bara säga att det värsta kom ut senare den dagen.
Nu blöder jag "bara" som en riklig mens. Jag känner mig nedstämd och orkar inte gå till jobbet men det går bra att jobba hemifrån, vilket är väldigt skönt för då kan jag ändå göra lite nytta.
Jag googlade lite på missfall och kom fram till att en normal blödning kan hålla på i 2-3 veckor. Det känns inte så kul att ha det så här så länge :(. Jag hoppas det går över snart. Men så som det blöder nu är det nog liten risk för det :(.
Klart slut!
torsdag 7 juli 2011
Ledsen
Det jobbiga nu är alla småsaker som påminner. Vi köpte den och den maten för att jag var sugen på den när jag var gravid. Jag kommer inte få hålla i vår bebis i januari. Jag kommer inte få någon mage. Bebisar på tv, mm mm.
Stackars Lilleman påminner om bebisen utan att mena det. Jag försöker ge honom uppmärksamhet och kärlek som innan. Jag har berättat för honom att mamma är ledsen och att det inte har med honom att göra. Jag vet inte säkert om han förstod.
Det är jobbigt att berätta för alla jag berättat för att det blir ingen bebis. Särskilt nu när det är många i bekantskapskretsen som ska ha barn snart. Många av dem som har jämngamla barn med Lilleman jobbar på sitt andra nu. Som vi gjorde fram tills nu :(.
Jag har pratat med sambon om att jag vill försöka igen när det här är över. Han har sagt att han också vill det. Jag kommer aldrig säga nej till att ha barn med dig, sa han. Det kändes skönt att höra.
Klart slut!
Stackars Lilleman påminner om bebisen utan att mena det. Jag försöker ge honom uppmärksamhet och kärlek som innan. Jag har berättat för honom att mamma är ledsen och att det inte har med honom att göra. Jag vet inte säkert om han förstod.
Det är jobbigt att berätta för alla jag berättat för att det blir ingen bebis. Särskilt nu när det är många i bekantskapskretsen som ska ha barn snart. Många av dem som har jämngamla barn med Lilleman jobbar på sitt andra nu. Som vi gjorde fram tills nu :(.
Jag har pratat med sambon om att jag vill försöka igen när det här är över. Han har sagt att han också vill det. Jag kommer aldrig säga nej till att ha barn med dig, sa han. Det kändes skönt att höra.
Klart slut!
Missfall
Idag 7/7 20011 satte missfallet igång på riktigt. Det gjorde mig mer ledsen.
Jag vet att det aldrig funnits någon bebis men i mitt hjärta har det funnits en sedan 8/5 2011, när vi hade plussat. Jag tog farväl av den och sa att den var älskad och efterlängtad även om den aldrig fick chansen att leva. Jag berättade att jag aldrig kommer glömma vårt lilla kärleksbarn som aldrig fanns. Jag berättade också att vi skulle försöka skaffa ett syskon till den sedan när mamma mår bättre.
Det kändes skönt att ta avsked. Det gjorde jätteont och jag mådde skitdåligt men jag erkände på något sätt att jag har ont i hjärtat och saknar vårt lilla barn.
Jag är så lättad över att jag slapp boka tid på Sahlgrenska. Det hade känts för mig som att jag gör abort på ett barn som jag så gärna ville ha. Jag tror att det hade varit värre.
Nu känner jag mig arg för att läkaren ville göra två ultraljud. Varför inte bara köra VUL och ha det klart? Jag borde stått på mig men det gjorde jag så klart inte. Nu blev hela processen bara mer uttdragen. Sedan tycker jag att läkaren i princip sa att eftersom du verkar ha lätt att bli med barn är det ju inte så farligt. Hon sa inte detta ordagrant men hon frågade om jag har haft lätt att bli gravid och när jag svarade att det har jag nog så sa hon att då kan du säkert bli det igen snart. Vad fan spelar det för roll?! Jag är väl ledsen för det här missfallet även om jag har lätt att bli gravid. Klart att det är extra jobbigt om man har haft jättesvårt att få barn, blir gravid och sedan får missfall men det gör inte att det är lätt annars! Sedan så verkade läkaren tolka min sansade och lugna inställning som att jag tog det hela bra, vilket jag kan förstå. Jag tycker ändå att hon borde nämnt något om samtalskontakt och sjukskrivning. Nu var attityden mera åt: ni var ju inställda på att det kunde vara något fel och nu var det det. Bättre lycka nästa gång. Det som kändes värst var när läkaren sa att jag inte skulle till MVC mer för att det inte var en normal graviditet. Det är ju bra att slippa gå dit och se alla lyckliga gravida men det blev så definitivt slut på vår graviditet. Nu var det dags att gå och vänta på missfall istället. Inte lika kul som att vänta på bebis kan jag intyga.
Jag tror att jag är arg, ledsen och besviken över att det här har hänt. Jag vet inte om läkaren kunde sagt eller gjort något bra. Det var ju liksom beskedet i sig som var felet. Det känns så orättvist! Jag har redan råkat ut för en massa tråkiga saker i mitt liv, jag behöver inte extramaterial.
Det värsta är att jag inte kan skaka av mig min känsla av att vara ful och äcklig. Jag vet att det inte var mitt fel det som hände och att jag gjort allting rätt. Det bara hände. Jag kunde inte hindra det. Men jag tycker inte längre om att se min kropp i spegeln. Med kläder på går det bra för då är den "gömd" men utan känner jag mig bara äcklad. Jag försöker tänka bort detta, klä mig fint, krama sambon och prata med honom om det för att det ska kännas bättre. Jag hoppas det går över så att jag kan tycka om mig själv igen.
Imorgon 8/7 2011 skulle vi haft vår nästa tid till MVC för vägning och provtagning. Det blir inget med det nu. Jag ringde för säkerhets skull till MVC och avbokade. Jag skulle må ännu sämre av att få påminnelse för en tid som jag inte ens ska gå till :(.
Klart slut!
Jag vet att det aldrig funnits någon bebis men i mitt hjärta har det funnits en sedan 8/5 2011, när vi hade plussat. Jag tog farväl av den och sa att den var älskad och efterlängtad även om den aldrig fick chansen att leva. Jag berättade att jag aldrig kommer glömma vårt lilla kärleksbarn som aldrig fanns. Jag berättade också att vi skulle försöka skaffa ett syskon till den sedan när mamma mår bättre.
Det kändes skönt att ta avsked. Det gjorde jätteont och jag mådde skitdåligt men jag erkände på något sätt att jag har ont i hjärtat och saknar vårt lilla barn.
Jag är så lättad över att jag slapp boka tid på Sahlgrenska. Det hade känts för mig som att jag gör abort på ett barn som jag så gärna ville ha. Jag tror att det hade varit värre.
Nu känner jag mig arg för att läkaren ville göra två ultraljud. Varför inte bara köra VUL och ha det klart? Jag borde stått på mig men det gjorde jag så klart inte. Nu blev hela processen bara mer uttdragen. Sedan tycker jag att läkaren i princip sa att eftersom du verkar ha lätt att bli med barn är det ju inte så farligt. Hon sa inte detta ordagrant men hon frågade om jag har haft lätt att bli gravid och när jag svarade att det har jag nog så sa hon att då kan du säkert bli det igen snart. Vad fan spelar det för roll?! Jag är väl ledsen för det här missfallet även om jag har lätt att bli gravid. Klart att det är extra jobbigt om man har haft jättesvårt att få barn, blir gravid och sedan får missfall men det gör inte att det är lätt annars! Sedan så verkade läkaren tolka min sansade och lugna inställning som att jag tog det hela bra, vilket jag kan förstå. Jag tycker ändå att hon borde nämnt något om samtalskontakt och sjukskrivning. Nu var attityden mera åt: ni var ju inställda på att det kunde vara något fel och nu var det det. Bättre lycka nästa gång. Det som kändes värst var när läkaren sa att jag inte skulle till MVC mer för att det inte var en normal graviditet. Det är ju bra att slippa gå dit och se alla lyckliga gravida men det blev så definitivt slut på vår graviditet. Nu var det dags att gå och vänta på missfall istället. Inte lika kul som att vänta på bebis kan jag intyga.
Jag tror att jag är arg, ledsen och besviken över att det här har hänt. Jag vet inte om läkaren kunde sagt eller gjort något bra. Det var ju liksom beskedet i sig som var felet. Det känns så orättvist! Jag har redan råkat ut för en massa tråkiga saker i mitt liv, jag behöver inte extramaterial.
Det värsta är att jag inte kan skaka av mig min känsla av att vara ful och äcklig. Jag vet att det inte var mitt fel det som hände och att jag gjort allting rätt. Det bara hände. Jag kunde inte hindra det. Men jag tycker inte längre om att se min kropp i spegeln. Med kläder på går det bra för då är den "gömd" men utan känner jag mig bara äcklad. Jag försöker tänka bort detta, klä mig fint, krama sambon och prata med honom om det för att det ska kännas bättre. Jag hoppas det går över så att jag kan tycka om mig själv igen.
Imorgon 8/7 2011 skulle vi haft vår nästa tid till MVC för vägning och provtagning. Det blir inget med det nu. Jag ringde för säkerhets skull till MVC och avbokade. Jag skulle må ännu sämre av att få påminnelse för en tid som jag inte ens ska gå till :(.
Klart slut!
Ingen bebis
Det var dåliga nyheter. Tisdagen den 5/7 2011 fick vi veta det som jag befarat. Att det inte fanns någon bebis. Det fanns inget utvecklat foster överhuvudtaget. En så kallad ofostrig graviditet.
Jag ville bara därifrån. Att det skulle vara över. Jag ville inte ens se hur det såg ut på ultraljudet. Jag kände mig så förnedrad av att ligga där. Jag har aldrig gillat gynundersökningar och efter det här blev det ju inte bättre direkt.
Jag verkade nog ganske sammanbiten och samlad. Jag hatar att gråta inför folk jag inte känner mig bekväm med. Och här efter undersökningen kände jag mig allt annat än bekväm. Jag frågade vad jag skulle göra nu. Läkaren berättade att det bästa var att vänta på "naturligt" missfall men om inget hade hänt inom 2 veckor skulle jag boka tid på Sahlgrenska. Sedan skulle jag gå till Sahlgrenska för en efterkontroll att allt såg bra ut igen. Jag frågade hur länge vi borde vänta med att försöka få barn igen och hon sa att det är bra att vänta en menscykel efter att allt är över för att veta att allt är "nollställt". Jag fick veta att jag inte skulle till MVC mer för att det inte var en normal graviditet. Jag nickade att jag förstod. Sedan tackade jag för mig och gick därifrån. Jag ville långt bort, bort, bort.
Sambon frågade hur jag mådde och sa att jag hade fått en väldigt konstig min inne hos läkaren. Jag sa att jag inte mådde jättebra men att jag ville prata om det när vi var hemma istället. Han var nog orolig för mig.
Vi gick och handlade och jag fokuserade på allt annat än klumpen i halsen. Jag ville inte börja gråta nu. Jag ville kunna vara i mitt trygga hem, krama om sambon och gråta ifred. Inte nu!
Väl hemma åkte vi förbi min lillasyster och hämtade upp Lilleman. Jag ville inte ens gå in utan jag satt kvar i bilen. Tittade inte ens mot lillasyster som kom ut på trappen. Sambon berättade för henne.
Väl hemma frågade sambon hur det var med mig och jag svarade att det var inte så bra men jag ville inte prata om det nu utan först fixa klart maten. Han undrade varför. Jag svarade att när jag väl börjar prata om det kommer jag att bryta ihop och inte orka göra något alls. Då är det bättre att allt är klart till dess. Vi fixade klart maten. Vi åt färdigt. Vi tittade på tv.
Sambon frågade hur det var med mig igen och först då kunde jag tillåta mig att börja känna efter. Då började jag gråta. Det gjorde så ont inombords. Hur mycket jag än förberett mig på att det var något som var fel så blev jag ändå jätteledsen. Det går nog inte att förbereda sig på ett missfall :(.
Klart slut!
Jag ville bara därifrån. Att det skulle vara över. Jag ville inte ens se hur det såg ut på ultraljudet. Jag kände mig så förnedrad av att ligga där. Jag har aldrig gillat gynundersökningar och efter det här blev det ju inte bättre direkt.
Jag verkade nog ganske sammanbiten och samlad. Jag hatar att gråta inför folk jag inte känner mig bekväm med. Och här efter undersökningen kände jag mig allt annat än bekväm. Jag frågade vad jag skulle göra nu. Läkaren berättade att det bästa var att vänta på "naturligt" missfall men om inget hade hänt inom 2 veckor skulle jag boka tid på Sahlgrenska. Sedan skulle jag gå till Sahlgrenska för en efterkontroll att allt såg bra ut igen. Jag frågade hur länge vi borde vänta med att försöka få barn igen och hon sa att det är bra att vänta en menscykel efter att allt är över för att veta att allt är "nollställt". Jag fick veta att jag inte skulle till MVC mer för att det inte var en normal graviditet. Jag nickade att jag förstod. Sedan tackade jag för mig och gick därifrån. Jag ville långt bort, bort, bort.
Sambon frågade hur jag mådde och sa att jag hade fått en väldigt konstig min inne hos läkaren. Jag sa att jag inte mådde jättebra men att jag ville prata om det när vi var hemma istället. Han var nog orolig för mig.
Vi gick och handlade och jag fokuserade på allt annat än klumpen i halsen. Jag ville inte börja gråta nu. Jag ville kunna vara i mitt trygga hem, krama om sambon och gråta ifred. Inte nu!
Väl hemma åkte vi förbi min lillasyster och hämtade upp Lilleman. Jag ville inte ens gå in utan jag satt kvar i bilen. Tittade inte ens mot lillasyster som kom ut på trappen. Sambon berättade för henne.
Väl hemma frågade sambon hur det var med mig och jag svarade att det var inte så bra men jag ville inte prata om det nu utan först fixa klart maten. Han undrade varför. Jag svarade att när jag väl börjar prata om det kommer jag att bryta ihop och inte orka göra något alls. Då är det bättre att allt är klart till dess. Vi fixade klart maten. Vi åt färdigt. Vi tittade på tv.
Sambon frågade hur det var med mig igen och först då kunde jag tillåta mig att börja känna efter. Då började jag gråta. Det gjorde så ont inombords. Hur mycket jag än förberett mig på att det var något som var fel så blev jag ändå jätteledsen. Det går nog inte att förbereda sig på ett missfall :(.
Klart slut!
tisdag 5 juli 2011
Läkartid
Idag 15:30 får vi se om det finns en bebis eller inte. I söndagskväll blödde jag så jag väntar mig redan det värsta. Jag hade inte ont eller så och jag hoppas att det var pga att vi hade sex tidigare men det hade kommit såpass att det läckt igenom trosan. Det tycker inte jag verkar lovande.
Sedan är jag väl orolig sedan innan för att vår barnmorska gjorde vanligt ultraljud och såg inte något. Men tydligen så ser man inget förrän flera veckor senare så det kanske inte var så konstigt. Ändå gjorde det mig väldigt orolig. Hade varit bättre om hon inte gjort så alls.
Jag hoppas väl att det ser bra ut men jag försöker förbereda mig på det värsta. Jag vet att jag ändå kommer att bli ledsen om det är dåliga nyheter. Men jag kanske kan klara mig från att gråta hos läkaren med lite tur.
Klart slut!
Sedan är jag väl orolig sedan innan för att vår barnmorska gjorde vanligt ultraljud och såg inte något. Men tydligen så ser man inget förrän flera veckor senare så det kanske inte var så konstigt. Ändå gjorde det mig väldigt orolig. Hade varit bättre om hon inte gjort så alls.
Jag hoppas väl att det ser bra ut men jag försöker förbereda mig på det värsta. Jag vet att jag ändå kommer att bli ledsen om det är dåliga nyheter. Men jag kanske kan klara mig från att gråta hos läkaren med lite tur.
Klart slut!
onsdag 29 juni 2011
Uppmärksammande
Jag märkte precis en trevlig sak. Min blogg handlar allt mindre om exet och vad han gjorde mot mig och allt mer om min nuvarande vardag. Så klart får jag tillbaka minnesbilder och blir ledsen ibland men det är hanterbart.
Jag vann! Jag kan vara mer och mer mig själv. Och det bästa av allt är att mina vänner och familj tycker om mig för den jag är. Precis som det ska vara. Och faktiskt precis som jag trodde hela tiden.
Klart slut!
Jag vann! Jag kan vara mer och mer mig själv. Och det bästa av allt är att mina vänner och familj tycker om mig för den jag är. Precis som det ska vara. Och faktiskt precis som jag trodde hela tiden.
Klart slut!
Sommarvärme
Jag fick verkligen chansen att njuta av sommarvärmen i måndags :). Lilleman ville inte alls gå hem utan satte sig bestämt på tvären såvida han inte fick gå hem till mormor och morfar och leka efter dagis. Det fick han som tur var och plötsligt var jag och sambon barnlediga. Då passade vi på att åka ut på en cykeltur.
Det var hur kul som helst men det var ett tag sedan jag cyklade, cykeln var ny och sambon är lite mer galen när det gäller VAR man kan cykla, så det blev en hel del terräng, grus av olika grovhetsgrad och sand som vi cyklade på. Han cyklade på som om det var vanlig asfaltsväg medan jag var lite mer åt det försiktiga hållet (läs: feg) och stannade för att gå när det blev för läskigt. Men det gick bättre och bättre. Jag vande mig vid den nya cykeln och blev efterhand snäppet modigare och vågade cykla på allt fler "läskiga" ställen.
Sambon sa att när jag blivit ännu mer varm i kläderna så kan han börja cykla som han brukar så att jag får testa på det. Jag tyckte att det redan såg tillräckligt livsfarligt ut när han cyklade "mesigt och lugnt". Karln använder ju aldrig bromsarna utan bromsar med foten istället - de få gånger han bromsar överhuvudtaget :P.
Grymt kul var det iallafall. Och det var så fin natur vi cyklade igenom. Det bästa är att den naturen finns precis runt hörnet. Vi slipper åka långt bort för att kunna njuta av allt det fina :D.
Klart slut!
Det var hur kul som helst men det var ett tag sedan jag cyklade, cykeln var ny och sambon är lite mer galen när det gäller VAR man kan cykla, så det blev en hel del terräng, grus av olika grovhetsgrad och sand som vi cyklade på. Han cyklade på som om det var vanlig asfaltsväg medan jag var lite mer åt det försiktiga hållet (läs: feg) och stannade för att gå när det blev för läskigt. Men det gick bättre och bättre. Jag vande mig vid den nya cykeln och blev efterhand snäppet modigare och vågade cykla på allt fler "läskiga" ställen.
Sambon sa att när jag blivit ännu mer varm i kläderna så kan han börja cykla som han brukar så att jag får testa på det. Jag tyckte att det redan såg tillräckligt livsfarligt ut när han cyklade "mesigt och lugnt". Karln använder ju aldrig bromsarna utan bromsar med foten istället - de få gånger han bromsar överhuvudtaget :P.
Grymt kul var det iallafall. Och det var så fin natur vi cyklade igenom. Det bästa är att den naturen finns precis runt hörnet. Vi slipper åka långt bort för att kunna njuta av allt det fina :D.
Klart slut!
tisdag 28 juni 2011
Bebisfronten
Förra onsdagen skulle vi till barnmorskan och få se det lilla skruttet för första gången. Vår barnmorska var inte utbildad i att använda ultraljud så det blev vanligt. VUL fick hon tydligen inte göra.
Men det slutade inte som jag hade tänkt mig. Hon kunde inte se något alls. Hon trodde då att det var tidigare än vecka 10 för man kan tydligen inte se något med vanligt ultraljud om det är innan vecka 10. Då måste man göra ett VUL och det kunde hon ju som sagt inte göra. Min reaktion var inte direkt lugn och sansad utan jag fick ju panik. Jag var helt övertygad om att det betydde att allt var fel. Barnmorskan gjorde ett vanligt graviditetstest och det visade i och för sig positivt med en gång. Men det var ju inte så det skulle bli. Jag skulle ju få se att det fanns en bebis därinne, att hjärtat slår och att allt ser bra ut - inte att det inte går att se något och att det kanske är tidigare än vi trodde. Jag blev jättebesviken och ledsen. Jag hade tänkt berätta för vänner och på jobbet om allt hade sett bra ut. Nu vete fan om det ens finns en bebis där :(.
Nu på fredag ska vi träffa barnmorskan igen och prata igenom hur vi ska göra. Sambon tycker att jag överreagerar och att jag ska ta det lugnt. Jag försöker. Han tar upp vettiga argument som att jag mår bra, jag har inte haft några blödningar alls, graviditetstestet barnmorskan gjorde blev tydligt positivt med en gång, är det för tidigt så måste vi ändå vänta tills det går att se något, om något har gått fel så finns det ändå inte mycket att göra åt det. Allt är helt sant men jag tänkte väl inte så rationellt då :(.
Nu har jag lugnat ner mig. Men det har gjort att jag på sätt och vis redan ställt in mig lite på att det kanske inte blir någon bebis nu. Jag hoppas så klart men för att kunna vara lugn och avslappnad måste jag veta och om jag inte vet så får jag utgå från det värsta :(. Fördelen är att jag blivit jämnare i humöret. Nackdelen är att jag inte kan känna mig helt gravid just nu. Jag är väl lite knäpp helt enkelt.
Klart slut!
Men det slutade inte som jag hade tänkt mig. Hon kunde inte se något alls. Hon trodde då att det var tidigare än vecka 10 för man kan tydligen inte se något med vanligt ultraljud om det är innan vecka 10. Då måste man göra ett VUL och det kunde hon ju som sagt inte göra. Min reaktion var inte direkt lugn och sansad utan jag fick ju panik. Jag var helt övertygad om att det betydde att allt var fel. Barnmorskan gjorde ett vanligt graviditetstest och det visade i och för sig positivt med en gång. Men det var ju inte så det skulle bli. Jag skulle ju få se att det fanns en bebis därinne, att hjärtat slår och att allt ser bra ut - inte att det inte går att se något och att det kanske är tidigare än vi trodde. Jag blev jättebesviken och ledsen. Jag hade tänkt berätta för vänner och på jobbet om allt hade sett bra ut. Nu vete fan om det ens finns en bebis där :(.
Nu på fredag ska vi träffa barnmorskan igen och prata igenom hur vi ska göra. Sambon tycker att jag överreagerar och att jag ska ta det lugnt. Jag försöker. Han tar upp vettiga argument som att jag mår bra, jag har inte haft några blödningar alls, graviditetstestet barnmorskan gjorde blev tydligt positivt med en gång, är det för tidigt så måste vi ändå vänta tills det går att se något, om något har gått fel så finns det ändå inte mycket att göra åt det. Allt är helt sant men jag tänkte väl inte så rationellt då :(.
Nu har jag lugnat ner mig. Men det har gjort att jag på sätt och vis redan ställt in mig lite på att det kanske inte blir någon bebis nu. Jag hoppas så klart men för att kunna vara lugn och avslappnad måste jag veta och om jag inte vet så får jag utgå från det värsta :(. Fördelen är att jag blivit jämnare i humöret. Nackdelen är att jag inte kan känna mig helt gravid just nu. Jag är väl lite knäpp helt enkelt.
Klart slut!
söndag 19 juni 2011
Sjuk :(
Först var lilleman sjuk, sedan min älskling och nu är det min tur. Jag har ont i hela kroppen, hostar slem, fryser en massa och kan inte sova för det känns som att jag inte får luft. Inatt har jag kollat på Kärlek på menyn, Alien 3 och nu 8 mile. Jag är jättetrött men kan ändå inte somna :(. Inte kul!
Utöver det är mina hormoner helt galna. Jag lipar åt en massa saker jag inte ens trodde var möjligt att gråta åt. Reklam, barnprogram, skräckfilmer och lite mer standardgrejer som familjefilmer, kärleksfilmer mm.
Min älskling har sagt att mitt humör ändras jättefort numera, att det blir en massa drama. Så här var det inte med Lelleman och jag hoppas att jag blir mig själv igen snart. Det är lite jobbigt att växla så mycket hela tiden. Jag blir ju helt slut ;).
Utöver det är jag så trött hela tiden, vilket gör det extra jobbigt att vara sjuk. Jag bara sover och sover och sover. Och jag har lite av omvända cravings - jag vet inte vad jag är sugen på men jag vet definitivt vad jag absolut inte vill äta. Det blir lite jobbigare att laga mat då för när allt är klart är jag kanske inte sugen på det längre.
Klart slut!
Utöver det är mina hormoner helt galna. Jag lipar åt en massa saker jag inte ens trodde var möjligt att gråta åt. Reklam, barnprogram, skräckfilmer och lite mer standardgrejer som familjefilmer, kärleksfilmer mm.
Min älskling har sagt att mitt humör ändras jättefort numera, att det blir en massa drama. Så här var det inte med Lelleman och jag hoppas att jag blir mig själv igen snart. Det är lite jobbigt att växla så mycket hela tiden. Jag blir ju helt slut ;).
Utöver det är jag så trött hela tiden, vilket gör det extra jobbigt att vara sjuk. Jag bara sover och sover och sover. Och jag har lite av omvända cravings - jag vet inte vad jag är sugen på men jag vet definitivt vad jag absolut inte vill äta. Det blir lite jobbigare att laga mat då för när allt är klart är jag kanske inte sugen på det längre.
Klart slut!
tisdag 7 juni 2011
Symtom
Jag kan bli så förbannad på min älskade sambo. Han säger exempelvis något om att det jag gjorde inte var så smart och det kan få mig att explodera av ilska. Som tur är går det över väldigt fort.
Någon timme senare kan jag vara jättekänslig och bli hur ledsen som helst för cancer-reklamen på tv.
När jag väntade Lilleman fick jag aldrig sådana humörsvängningar och jag trodde inte att jag skulle få det nu heller. Å andra sidan är jag mer avslappnad och mår bättre med min älskling. Jag behöver aldrig vara rädd för att få stryk och bara en sådan sak gör det ju lättare att vara sig själv :P.
I början då jag och sambon försökte skaffa barn men vi hade inte fått reda på om det gått ännu var jag helt hemsk. Speciellt påskhelgen blev jobbig för min älskade sambo. Jag blev arg på honom precis hela tiden. För smått och stort, sånt som hänt och sånt som inte hänt, saker som sambon gjort och saker som jag bara trodde att sambon gjort. I ett riktigt påfrestande ögonblick sa sambon trött att det är svårt att krama mig när jag är så arg hela tiden. Jag blev väl inte mindre arg för att han sa så direkt ;).
Parallellt med att jag var arg hela tiden kunde jag börja gråta för ingenting. Jag var helt deprimerad för att de första graviditetstesten vi hade tagit hade varit negativa. Jag var övertygad om att eftersom jag inte hade blivit gravid efter första eller andra veckan utan p-piller så skulle jag aldrig bli gravid. Logiken lyser med sin frånvaro här ;). Sambon sa att det kanske var för tidigt att se något ännu. Så rätt han hade...
Efter 4 veckor och fortfarande hade min mens inte kommit tillbaka efter att jag slutat med p-pillren så började jag oroa mig för att något var fel på mig. Sambon var hur lugn som helst. Han sa att det kommer att gå jättebra och att det kan ta tid att bli gravid och det är ingen fara. Han sa att jag är en stark kvinna så allt kommer att bli så bra så bra. Han måste ha trott att jag blivit lite knäpp, så som jag höll på. Jag visste ju egentligen själv att det kunde ta tid och att de flesta blir gravida inom ett år från att man slutar med preventivmedel. Men jag ville bli gravid nu, Nu, NU! Dessutom kände jag mig redan gravid men eftersom testen hade visat negativt måste det ha varit inbillning. Det gjorde mig ännu mer deppig.
Några dagar innan vi skulle ta ett nytt graviditetstest, låg sambon i soffan med mig och kramade om mig. Vet du vad, älskling, sa han till mig. Nä, vaddå? frågade jag. Jag tror att du är gravid. Du har fortfarande inte fått din mens plus att du är, hmm, lite hormonell, sa sambon lite strategiskt.
Det visade sig att han hade helt rätt. Åh, vad skönt att det var därför jag blev så förbannad på honom och inget annat, tänkte jag. Och så blev jag helt gråtfärdig och jätteglad.
Så här i efterhand när jag tänker lite mer logiskt på händelseförloppet inser jag att det gick ganska fort att bli gravid. Jag behövde ju inte ens vänta till nästa mens utan det tog direkt. Jag hoppas att jag är lite lugnare nästa gång vi ska skaffa barn, för jag kan inte ha varit så kul att umgås med just då ;).
Klart slut!
Någon timme senare kan jag vara jättekänslig och bli hur ledsen som helst för cancer-reklamen på tv.
När jag väntade Lilleman fick jag aldrig sådana humörsvängningar och jag trodde inte att jag skulle få det nu heller. Å andra sidan är jag mer avslappnad och mår bättre med min älskling. Jag behöver aldrig vara rädd för att få stryk och bara en sådan sak gör det ju lättare att vara sig själv :P.
I början då jag och sambon försökte skaffa barn men vi hade inte fått reda på om det gått ännu var jag helt hemsk. Speciellt påskhelgen blev jobbig för min älskade sambo. Jag blev arg på honom precis hela tiden. För smått och stort, sånt som hänt och sånt som inte hänt, saker som sambon gjort och saker som jag bara trodde att sambon gjort. I ett riktigt påfrestande ögonblick sa sambon trött att det är svårt att krama mig när jag är så arg hela tiden. Jag blev väl inte mindre arg för att han sa så direkt ;).
Parallellt med att jag var arg hela tiden kunde jag börja gråta för ingenting. Jag var helt deprimerad för att de första graviditetstesten vi hade tagit hade varit negativa. Jag var övertygad om att eftersom jag inte hade blivit gravid efter första eller andra veckan utan p-piller så skulle jag aldrig bli gravid. Logiken lyser med sin frånvaro här ;). Sambon sa att det kanske var för tidigt att se något ännu. Så rätt han hade...
Efter 4 veckor och fortfarande hade min mens inte kommit tillbaka efter att jag slutat med p-pillren så började jag oroa mig för att något var fel på mig. Sambon var hur lugn som helst. Han sa att det kommer att gå jättebra och att det kan ta tid att bli gravid och det är ingen fara. Han sa att jag är en stark kvinna så allt kommer att bli så bra så bra. Han måste ha trott att jag blivit lite knäpp, så som jag höll på. Jag visste ju egentligen själv att det kunde ta tid och att de flesta blir gravida inom ett år från att man slutar med preventivmedel. Men jag ville bli gravid nu, Nu, NU! Dessutom kände jag mig redan gravid men eftersom testen hade visat negativt måste det ha varit inbillning. Det gjorde mig ännu mer deppig.
Några dagar innan vi skulle ta ett nytt graviditetstest, låg sambon i soffan med mig och kramade om mig. Vet du vad, älskling, sa han till mig. Nä, vaddå? frågade jag. Jag tror att du är gravid. Du har fortfarande inte fått din mens plus att du är, hmm, lite hormonell, sa sambon lite strategiskt.
Det visade sig att han hade helt rätt. Åh, vad skönt att det var därför jag blev så förbannad på honom och inget annat, tänkte jag. Och så blev jag helt gråtfärdig och jätteglad.
Så här i efterhand när jag tänker lite mer logiskt på händelseförloppet inser jag att det gick ganska fort att bli gravid. Jag behövde ju inte ens vänta till nästa mens utan det tog direkt. Jag hoppas att jag är lite lugnare nästa gång vi ska skaffa barn, för jag kan inte ha varit så kul att umgås med just då ;).
Klart slut!
tisdag 31 maj 2011
Orolig
Att jag alltid måste läsa om hur graviditeten går fel. Missfall, ofostrig graviditet, missbildningar etc, etc.
Nu är jag bara orolig och jag kan ändå inte göra något åt det. Bara vänta och se just nu. Dumma mig!
Klart slut!
Nu är jag bara orolig och jag kan ändå inte göra något åt det. Bara vänta och se just nu. Dumma mig!
Klart slut!
måndag 30 maj 2011
Vi har berättat
Nu har vi berättat för respektive familjer att Lilleman ska få ett syskon om allt går som det ska. Jag var så nervös för att berätta och det visade sig vara helt i onödan :).
Alla blev jätteglada. Min kära mor stängde till och med av melodikrysset INNAN hon lyssnat klart. Det är stort det.
Nu håller vi tummarna att allt ska gå bra.
Klart slut!
Alla blev jätteglada. Min kära mor stängde till och med av melodikrysset INNAN hon lyssnat klart. Det är stort det.
Nu håller vi tummarna att allt ska gå bra.
Klart slut!
onsdag 18 maj 2011
Vuxen på riktigt
Ialla fall om jag ska fråga min storebror, som grattade mig imorse. Det känns inget speciellt ännu - bara trött. Morgonen borde förbjudas att komma så tidigt ;). Ialla fall på födelsedagar. Sedan borde arbetsdagen max vara fram till lunch och sedan får man gå hem och äta tårta.
Förresten hade det inte varit helt fel om det alltid var så. ;)
Klart slut!
Förresten hade det inte varit helt fel om det alltid var så. ;)
Klart slut!
måndag 2 maj 2011
Domen klar!
Slutdomen blir enskild vårdnad för mig och inget umgänge i dagsläget. Skönt! Nu kommer exet säkert att överklaga och ha sig. Fram till den 20:e maj har han på sig...
Men det är i alla fall skönt att domen föll ut som den gjorde :).
Klart slut!
Men det är i alla fall skönt att domen föll ut som den gjorde :).
Klart slut!
tisdag 19 april 2011
Ensam vårdnad!
Det blev ensam vårdnad! Exets advokat lyckades övertyga honom om att det var ett förlorat fall att strida om vårdnaden. Det kunde till och med äventyra eventuell umgängesrätt. Det ledde till att vårdnadsbiten blev bestämd redan i rättegångssalen. Det var så skönt!
Det verkar dock som att det kommer att bli någon form av umgänge. Inte vad jag skulle vilja men nu kan jag åtminstone hindra umgänget om det verkar vara dåligt för Lilleman.
Jag kommer få veta exakta domen den 29:e april så nu sitter jag och väntar spänt på besked.
Klart slut!
Det verkar dock som att det kommer att bli någon form av umgänge. Inte vad jag skulle vilja men nu kan jag åtminstone hindra umgänget om det verkar vara dåligt för Lilleman.
Jag kommer få veta exakta domen den 29:e april så nu sitter jag och väntar spänt på besked.
Klart slut!
tisdag 12 april 2011
Kul läsning inför vårdnadstvisten
Den här artikeln på aftonbladet var riktigt mysig. Det känns så bra att läsa om andra psykon och hur väl de hanterar en dom från en vårdnadstvist :P.
Klart slut!
Klart slut!
måndag 11 april 2011
Ovanligt glad
Idag är jag ovanligt glad. Kanske är det våren som äntligen tittar fram bakom snödrivan. Helt säkert är en av anledningarna till att jag är så där ovanligt glad att jag har en underbar sambo att dela mitt liv med. Jag blir så glad när jag tänker på honom.
Det blir en bra vår det här året :D.
Klart slut!
Det blir en bra vår det här året :D.
Klart slut!
Inga vattkoppor ännu
Vi är inne på dag 17 och Lilleman visar inga tecken på att han tänker få vattkoppar. En besviken mamma stirrar sig blind på ett sår i hårbotten och ett sår på vardera ovansidan av handen. Lilleman är precis som vanligt, han kliar sig inte och det är minst lika sannolikt att såren har uppkommit under vild lek med hundarna. Eller storebror, eller leksakerna i Lillemans rum. Jag avvaktar i hopp om att det kommer prickar på den lille herrn. Det är ju trots allt 4 dagar kvar på förväntad inkubationstid så än är inte hoppet ute ;).
Jag har nu pratat med min advokat. Det känns mycket bättre inför vårdnadstvisten. Jag känner mig mer förberedd på vad som ska ske och för övrigt fick jag veta från Västerviks anstalt - där exet sitter just nu - att exet inte kommer vara i lokalen. Han kommer bara vara med via videokonferens. Skönt! Då slipper jag mycket av hans teater. Det blir lite svårare att försöka komma åt mig och visa upp den där förlåtande minen och de ledsna ögonen. Jag är ju en så dålig mamma till Lilleman och det är ju inte mer än rätt att Lilleman får träffa sin pappa. Som jag ser det så träffar Lilleman sin pappa redan. Varje dag träffas de. De har jättebra kontakt. Pappan är helt underbar med Lilleman och Lilleman tycker om sin pappa. Det är bara inte Lillemans biologiska pappa. Men det där skulle aldrig exet förstå eller acceptera - det hade ju inte gagnat honom :P.
Klart slut!
Jag har nu pratat med min advokat. Det känns mycket bättre inför vårdnadstvisten. Jag känner mig mer förberedd på vad som ska ske och för övrigt fick jag veta från Västerviks anstalt - där exet sitter just nu - att exet inte kommer vara i lokalen. Han kommer bara vara med via videokonferens. Skönt! Då slipper jag mycket av hans teater. Det blir lite svårare att försöka komma åt mig och visa upp den där förlåtande minen och de ledsna ögonen. Jag är ju en så dålig mamma till Lilleman och det är ju inte mer än rätt att Lilleman får träffa sin pappa. Som jag ser det så träffar Lilleman sin pappa redan. Varje dag träffas de. De har jättebra kontakt. Pappan är helt underbar med Lilleman och Lilleman tycker om sin pappa. Det är bara inte Lillemans biologiska pappa. Men det där skulle aldrig exet förstå eller acceptera - det hade ju inte gagnat honom :P.
Klart slut!
tisdag 5 april 2011
Trött
Jag har varit jättetrött i flera dagar nu. Överkänslig på allt, gråter för minsta lilla, känner mig orättvist behandlad jämt och ständigt. Det känns inte heller som att det hjälper att sova. Jag sover då jag ska på kvällen men ändå orkar jag inte gå upp på morgonen. Sedan är jag trött hela dagen och känner mig misslyckad.
Denna och nästa vecka kommer vara jobbiga. Jag trodde lite enfaldigt att det inte skulle påverka mig så mycket men det var ju helt fel. Jag är mycket påverkad och orolig inför rättegången den 15:e april. Jag ska träffa min advokat på torsdag denna vecka så då får jag kanske en bättre bild av det hela. Jag vet att jag är orolig för att de ska döma delad vårdnad. Jag är till och med orolig för att det ska bli umgängesrätt för exets del. Jag vill inte ha honom i närheten av lilleman. Den människan är inte klok i huvudet och borde aldrig mer få vistas bland folk. Att återanpassa honom till samhället är slöseri med resurser. Problemet är att exet är listig och smart så han kan lura de flesta att allt är bra och att han har bättrat sig. Jag vet att om han får umgås med lilleman så är det en fara för lillemans psykiska, och säkerligen fysiska, hälsa.
Det känns inte heller bra att jag kommer att möta exet öga mot öga igen. Det var ett tag sedan och förra gången skämdes jag så mycket över att jag stannat med honom så länge. Jag tyckte att det var så tydligt när han höll på med sina manipulationstrick. Varför såg jag det inte på samma sätt tidigare? Men egentligen vet jag. Jag tycker bara att det är jobbigt att det behövde ta mig så lång tid att inse. Jag undrar vad han kommer att försöka lyfta för fel hos mig och min familj nu? Undrar om han innerst inne vet att han har gjort fel och att detta bara är en charader för att få sin vilja igenom eller är det kanske så att han är så sjuk att han tror på sina egna lögner. Jag undrar alltid över det. Hur störd är han egentligen?
Jag hoppas att dessa veckor snart är över så att jag kan börja slappna av igen. Just nu är det bara väldigt jobbigt.
Klart slut!
Denna och nästa vecka kommer vara jobbiga. Jag trodde lite enfaldigt att det inte skulle påverka mig så mycket men det var ju helt fel. Jag är mycket påverkad och orolig inför rättegången den 15:e april. Jag ska träffa min advokat på torsdag denna vecka så då får jag kanske en bättre bild av det hela. Jag vet att jag är orolig för att de ska döma delad vårdnad. Jag är till och med orolig för att det ska bli umgängesrätt för exets del. Jag vill inte ha honom i närheten av lilleman. Den människan är inte klok i huvudet och borde aldrig mer få vistas bland folk. Att återanpassa honom till samhället är slöseri med resurser. Problemet är att exet är listig och smart så han kan lura de flesta att allt är bra och att han har bättrat sig. Jag vet att om han får umgås med lilleman så är det en fara för lillemans psykiska, och säkerligen fysiska, hälsa.
Det känns inte heller bra att jag kommer att möta exet öga mot öga igen. Det var ett tag sedan och förra gången skämdes jag så mycket över att jag stannat med honom så länge. Jag tyckte att det var så tydligt när han höll på med sina manipulationstrick. Varför såg jag det inte på samma sätt tidigare? Men egentligen vet jag. Jag tycker bara att det är jobbigt att det behövde ta mig så lång tid att inse. Jag undrar vad han kommer att försöka lyfta för fel hos mig och min familj nu? Undrar om han innerst inne vet att han har gjort fel och att detta bara är en charader för att få sin vilja igenom eller är det kanske så att han är så sjuk att han tror på sina egna lögner. Jag undrar alltid över det. Hur störd är han egentligen?
Jag hoppas att dessa veckor snart är över så att jag kan börja slappna av igen. Just nu är det bara väldigt jobbigt.
Klart slut!
onsdag 30 mars 2011
Jag har blivit fjollig
Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som planerar hur bröllopet ska se ut innan jag ens förlovat mig. Jag trodde ju inte ens att jag skulle vilja gifta mig någon mer gång.
Men jag har i princip planerat allt. Jag vet vilken klänning jag vill ha, hur skorna ska se ut, var jag vill gifta mig, när jag vill gifta mig, vilka gäster jag ska bjuda, vilka som ska vara tärnor, vilka som ska vara brudnäbbar, ...
Japp, fjollig är vad jag har blivit. Sambon har inte ens friat och jag har redan gjort upp planer. Det blir ju lite dumt om han aldrig friar ;). Enligt honom ska han fria men den biten kan jag tyvärr inte styra så det är bara att vänta och se vad som händer. Otåligt vänta...
Men fjolligheten slutar inte där. Nej då. Jag, som var helt övertygad om att jag inte skulle skaffa fler barn vill jättegärna ha minst en till nu. Jag vet till och med vad han/hon skulle heta :P. Jag har fått namnen godkända av sambon så nu gäller det bara att båda tycker att det är okej att köra.
Tänk vad man kan ändra sig bara man träffar någon man älskar. Jag håller tummarna för att det inte bara är jag som är fjollig utan att sambon också drabbats av samma fjollighet. Han påstår ialla fall att han inte velat gifta sig tidigare men att han vill gifta sig med mig. Han påstår att han inte velat ha barn men att han vill ha barn med mig. Vi får väl se vad som händer. Jag har ialla fall sagt att om han friar så svarar jag ja :).
Klart slut!
Men jag har i princip planerat allt. Jag vet vilken klänning jag vill ha, hur skorna ska se ut, var jag vill gifta mig, när jag vill gifta mig, vilka gäster jag ska bjuda, vilka som ska vara tärnor, vilka som ska vara brudnäbbar, ...
Japp, fjollig är vad jag har blivit. Sambon har inte ens friat och jag har redan gjort upp planer. Det blir ju lite dumt om han aldrig friar ;). Enligt honom ska han fria men den biten kan jag tyvärr inte styra så det är bara att vänta och se vad som händer. Otåligt vänta...
Men fjolligheten slutar inte där. Nej då. Jag, som var helt övertygad om att jag inte skulle skaffa fler barn vill jättegärna ha minst en till nu. Jag vet till och med vad han/hon skulle heta :P. Jag har fått namnen godkända av sambon så nu gäller det bara att båda tycker att det är okej att köra.
Tänk vad man kan ändra sig bara man träffar någon man älskar. Jag håller tummarna för att det inte bara är jag som är fjollig utan att sambon också drabbats av samma fjollighet. Han påstår ialla fall att han inte velat gifta sig tidigare men att han vill gifta sig med mig. Han påstår att han inte velat ha barn men att han vill ha barn med mig. Vi får väl se vad som händer. Jag har ialla fall sagt att om han friar så svarar jag ja :).
Klart slut!
tisdag 22 mars 2011
Nu är det inbokat!
Jag sms:ade min advokat och undrade om vi skulle träffas något för att förbereda inför rättegången i april. Jag fick som svar att hon skulle ringa mig imorgon (skulle förmodligen inte ske om jag inte hört av mig men visst) och att vi skulle ses 7:e april klockan 13. Jag svarade att det passade bra, så nu är det inbokat.
Nu är det bara för mig att vänta till dagen D och se till att vara där. Jag har gjort allt jag kunnat hittills. Skönt att veta på något sätt. Jag slipper orosmomentet med att jag kanske borde gjort något mer.
Nog om rättegången. Tidigare iår kontaktade jag MV-institutionen (Institutionen för matematiska vetenskaper) angående att hämta ut ett slutbetyg. Jag vill gärna få ut en masterexamen men i och med att jag tog examen precis då man höll på att byta till master och kandidat, så fick jag inte möjlighet att ta en kandidatexamen och givetvis inte heller en riktig master. Det ska finnas övergångsregler och jag uppfyller dem nästan. Jag hade hoppats att det skulle gå att lösa det hela i och med att jag trots allt har en hel del kurser i bagaget - bara inom matte och statistik har jag över 200 högskolepoäng! Läraren jag pratade med bad mig återkomma med en detaljerad och tydlig lista över kurser som jag vill ha med i slutbetyget och då skulle vi kunna diskutera vilken examen som är lämplig. Nu har jag sammanställt en sådan lista med kurser jag vill ha på mitt slutbetyg och kontaktat läraren jag pratat med tidigare. Jag hoppas att han svarar: Ja, men det går absolut att ge dig en masterexamen. Du är ju jättebäst. Det framgår av de kurser du läst. Jag håller tummarna hårt för att jag ska få det svaret ;).
Klart slut!
Nu är det bara för mig att vänta till dagen D och se till att vara där. Jag har gjort allt jag kunnat hittills. Skönt att veta på något sätt. Jag slipper orosmomentet med att jag kanske borde gjort något mer.
Nog om rättegången. Tidigare iår kontaktade jag MV-institutionen (Institutionen för matematiska vetenskaper) angående att hämta ut ett slutbetyg. Jag vill gärna få ut en masterexamen men i och med att jag tog examen precis då man höll på att byta till master och kandidat, så fick jag inte möjlighet att ta en kandidatexamen och givetvis inte heller en riktig master. Det ska finnas övergångsregler och jag uppfyller dem nästan. Jag hade hoppats att det skulle gå att lösa det hela i och med att jag trots allt har en hel del kurser i bagaget - bara inom matte och statistik har jag över 200 högskolepoäng! Läraren jag pratade med bad mig återkomma med en detaljerad och tydlig lista över kurser som jag vill ha med i slutbetyget och då skulle vi kunna diskutera vilken examen som är lämplig. Nu har jag sammanställt en sådan lista med kurser jag vill ha på mitt slutbetyg och kontaktat läraren jag pratat med tidigare. Jag hoppas att han svarar: Ja, men det går absolut att ge dig en masterexamen. Du är ju jättebäst. Det framgår av de kurser du läst. Jag håller tummarna hårt för att jag ska få det svaret ;).
Klart slut!
Lilleman magsjuk
Där fick jag för att jag pratat med min mamma (alltså lillemans mormor) och bedyrat hur frisk och kry han är.
Samma dag strax innan fyra ringer de till sambon från dagiset och berättar att lilleman har kräkts. Sambon skyndar dit för att hämta upp honom. Väl på plats får han reda på att lilleman även "bajsat konstigt" (man brukar säga diarré men vem är jag att döma). Precis när de är på väg hem så kräks lilleman ner sina överdragsbyxor samt sambons byxor. Han ska nog vara hemma tills han är kräkfri i 2 dagar konstaterar sambon. Låter som ett klokt beslut tyckte jag.
När jag kommit hem från jobbet berättade sambon att lilleman varit så trött. Han hade lagt sig direkt i sängen och somnat. Han hade inte ens hälsat på sin storebror, som han älskar jättemycket. Då är det riktigt illa! Strax efteråt vaknade lilleman och jag gick in till honom. Han pekar på sängen och säger: Vatte! Vatte!
Det visar sig att han har spytt ner sin pyjamas, kudden, täcket och nallen (Åh, vad glad jag är över att vi har installerat vår tvättmaskin nu). Jag tror inte att lilleman förstod riktigt vad det var som hände. Han har inte spytt sedan han var pytteliten bebis och det är ju mer än 1,5 år sedan nu. Nu är lilleman en stor pojke på snart 2 år.
Sambon valde att stanna hemma från jobbet inatt och det var mycket uppskattat. Om lilleman hade blivit sämre hade det varit jättejobbigt att ta hand om både honom och kelsjuka Smellis. Nu verkar det som tur är att lilleman är på bättringsvägen. Inget kräks i sängen inatt i alla fall. Men han blir hemma i några dagar ändå för säkerhets skull. Det är nog inte så populärt att sprida kräksjukan vidare på dagis.
Klart slut!
Samma dag strax innan fyra ringer de till sambon från dagiset och berättar att lilleman har kräkts. Sambon skyndar dit för att hämta upp honom. Väl på plats får han reda på att lilleman även "bajsat konstigt" (man brukar säga diarré men vem är jag att döma). Precis när de är på väg hem så kräks lilleman ner sina överdragsbyxor samt sambons byxor. Han ska nog vara hemma tills han är kräkfri i 2 dagar konstaterar sambon. Låter som ett klokt beslut tyckte jag.
När jag kommit hem från jobbet berättade sambon att lilleman varit så trött. Han hade lagt sig direkt i sängen och somnat. Han hade inte ens hälsat på sin storebror, som han älskar jättemycket. Då är det riktigt illa! Strax efteråt vaknade lilleman och jag gick in till honom. Han pekar på sängen och säger: Vatte! Vatte!
Det visar sig att han har spytt ner sin pyjamas, kudden, täcket och nallen (Åh, vad glad jag är över att vi har installerat vår tvättmaskin nu). Jag tror inte att lilleman förstod riktigt vad det var som hände. Han har inte spytt sedan han var pytteliten bebis och det är ju mer än 1,5 år sedan nu. Nu är lilleman en stor pojke på snart 2 år.
Sambon valde att stanna hemma från jobbet inatt och det var mycket uppskattat. Om lilleman hade blivit sämre hade det varit jättejobbigt att ta hand om både honom och kelsjuka Smellis. Nu verkar det som tur är att lilleman är på bättringsvägen. Inget kräks i sängen inatt i alla fall. Men han blir hemma i några dagar ändå för säkerhets skull. Det är nog inte så populärt att sprida kräksjukan vidare på dagis.
Klart slut!
måndag 21 mars 2011
Lilleman pratar
Jag och lilleman promenerade hem från sambons föräldrar häromdagen. Då visade jag månen för honom. Titta, där är månen, sa jag och lilleman upprepade; Månne!
Sedan försvann månen bakom ett hustak, varpå lilleman sa: Månne botta. Komme, komme. Han var alltså helt övertygad om att månen skulle dyka upp snart igen, i och med att han självsäkert deklarerade att månen kommer, månen kommer - fast på sitt sätt. En stund senare kunde man se månen igen och lilleman utbrister glatt: däää, månne!
Jag blev så fascinerad över att inse att han hade förståelse för att månen inte var försvunnen för gott utan att den snart skulle dyka upp igen efter att vi passerat huset som skymde den. Jag blev också fascinerad över att jag och min son hade en konversation om händelseförloppet. Låt gå att det inte var den allra djupaste konversationen men det var solklart vad lilleman menade. Åtminstone för mig. Jag har ju hört honom prata om olika ting i vardagen ett tag nu så jag vet vad han menar när han säger: bläla (blöja), vatte (vatten), fant (elefant), pindel (spindel eller nyckelpiga eller skalbagge), blomma, vanta (vantar), mommo (mormor), moffa (morfar), shlemmis (vår hund Smellis), temma (vår hund Telma), doggis (dagis), ...
Jag har precis insett att det är en hel del ord som lilleman behärskar. Och han vet vad han pratar om. Igår kväll såg han att jag hade ett sår på knät. Då sa han: Aj, sönde. Mamma shloss. Vilket betyder ungefär: Oj, har du ett sår där? Mamma har skadat sig men i lillemans vokabulär blir det begränsat till: Aj, sönder. Mamma slåss.
Återigen framgår det vad han menar. Eller i alla fall så har det blivit lättare att göra mer precisa tolkningar av vad lilleman förmedlar. Fortfarande kan han babbla på och jag förstår inte ett jota av vad han precis har sagt. Men det bekommer honom inte - han snackar på, lika glad för det.
Klart slut!
Sedan försvann månen bakom ett hustak, varpå lilleman sa: Månne botta. Komme, komme. Han var alltså helt övertygad om att månen skulle dyka upp snart igen, i och med att han självsäkert deklarerade att månen kommer, månen kommer - fast på sitt sätt. En stund senare kunde man se månen igen och lilleman utbrister glatt: däää, månne!
Jag blev så fascinerad över att inse att han hade förståelse för att månen inte var försvunnen för gott utan att den snart skulle dyka upp igen efter att vi passerat huset som skymde den. Jag blev också fascinerad över att jag och min son hade en konversation om händelseförloppet. Låt gå att det inte var den allra djupaste konversationen men det var solklart vad lilleman menade. Åtminstone för mig. Jag har ju hört honom prata om olika ting i vardagen ett tag nu så jag vet vad han menar när han säger: bläla (blöja), vatte (vatten), fant (elefant), pindel (spindel eller nyckelpiga eller skalbagge), blomma, vanta (vantar), mommo (mormor), moffa (morfar), shlemmis (vår hund Smellis), temma (vår hund Telma), doggis (dagis), ...
Jag har precis insett att det är en hel del ord som lilleman behärskar. Och han vet vad han pratar om. Igår kväll såg han att jag hade ett sår på knät. Då sa han: Aj, sönde. Mamma shloss. Vilket betyder ungefär: Oj, har du ett sår där? Mamma har skadat sig men i lillemans vokabulär blir det begränsat till: Aj, sönder. Mamma slåss.
Återigen framgår det vad han menar. Eller i alla fall så har det blivit lättare att göra mer precisa tolkningar av vad lilleman förmedlar. Fortfarande kan han babbla på och jag förstår inte ett jota av vad han precis har sagt. Men det bekommer honom inte - han snackar på, lika glad för det.
Klart slut!
onsdag 16 mars 2011
Jag är så lycklig över att jag har träffat min sambo. Han gör mig glad, får mig att må bra, han tar hand om mig och Arvid. Han är helt underbar. Men det bästa är att jag kan bli irriterad och arg på honom och allt är ändå normalt. Jag behöver inte oroa mig för att han kommer lämna mig bara för att jag blir irriterad eller arg på honom. Han slutar inte älska mig för det. Och jag slutar inte älska honom. Man blir arg och irriterad på folk man umgås tätt med. Så är det bara. Om man inte blir det så umgås man inte tillräckligt tätt.
Det är så skönt att inse att allt jag tyckte verkade knepigt och udda med exet verkligen VAR knepigt och udda. Alla människor är lite småknasiga och det är en del av deras charm. Exet var totalt bäng i hela hjärnkontoret. Inga sladdar var rätt kopplade. Det fanns ingen charm i det överhuvudtaget. Bara obehag, rädsla och mycket undertryckt ilska.
Det är så skönt att ha en sambo som uppför sig som folk ska göra. Jag är stolt över min älskling och pratar gärna om allt bra han kan och hur gullig han är. Jag hejdar mig, för jag förstår att folk inte är lika intresserade som jag är om vad sambon sa för roligt i morse och vad det var för utsökt mat han lagade åt mig igår osv. Jag kom ihåg att jag tyckte att det var besvärligt att ha med exet på olika ställen där jag umgicks med folk - jobbet, skolan, hemma hos vänner etc. Jag skämdes alltid över hur han var och hur jag började uppträda när han var med. Jag har insett nu att man inte ska behöva vara någon annan än sig själv i ett förhållande. Sedan kan man så klart anstränga sig för sin partner och göra allt som står i ens makt. Men det ska fortfarande vara på dina egna villkor. Om du inte vill så gör du det inte och du kommer vara älskad ändå.
Synd bara att jag inte lärde känna sambon redan på högstadiet eller gymnasiet. Då hade vi förmodligen blivit tillsammans redan då och jag hade aldrig behövt den här bloggen och jag hade aldrig behövt tvivla på mina sociala kunskaper. Nåja, nu är det som det är och jag är överlycklig för att jag har min sambo vid min sida.
Klart slut!
Det är så skönt att inse att allt jag tyckte verkade knepigt och udda med exet verkligen VAR knepigt och udda. Alla människor är lite småknasiga och det är en del av deras charm. Exet var totalt bäng i hela hjärnkontoret. Inga sladdar var rätt kopplade. Det fanns ingen charm i det överhuvudtaget. Bara obehag, rädsla och mycket undertryckt ilska.
Det är så skönt att ha en sambo som uppför sig som folk ska göra. Jag är stolt över min älskling och pratar gärna om allt bra han kan och hur gullig han är. Jag hejdar mig, för jag förstår att folk inte är lika intresserade som jag är om vad sambon sa för roligt i morse och vad det var för utsökt mat han lagade åt mig igår osv. Jag kom ihåg att jag tyckte att det var besvärligt att ha med exet på olika ställen där jag umgicks med folk - jobbet, skolan, hemma hos vänner etc. Jag skämdes alltid över hur han var och hur jag började uppträda när han var med. Jag har insett nu att man inte ska behöva vara någon annan än sig själv i ett förhållande. Sedan kan man så klart anstränga sig för sin partner och göra allt som står i ens makt. Men det ska fortfarande vara på dina egna villkor. Om du inte vill så gör du det inte och du kommer vara älskad ändå.
Synd bara att jag inte lärde känna sambon redan på högstadiet eller gymnasiet. Då hade vi förmodligen blivit tillsammans redan då och jag hade aldrig behövt den här bloggen och jag hade aldrig behövt tvivla på mina sociala kunskaper. Nåja, nu är det som det är och jag är överlycklig för att jag har min sambo vid min sida.
Klart slut!
tisdag 15 mars 2011
Sista (hoppas, hoppas) vändan på tingsrätten
Nu är datumet för förhandlingar om vårdnadstvisten spikat. Det blir 15:e april klockan 13. Då ska allt äntligen bli avklarat. Jag både längtar och våndas. Längtar för att då behöver jag inte tänka speciellt mycket mer på dynghögen till ex. Våndas för att jag inte vet vad de kommer att besluta angående vårdnaden. Jag hoppas verkligen inte att det blir delad vårdnad. Det kommer inte att fungera överhuvudtaget. Sedan tycker jag inte att det avskummet bör komma inom 10 meters avstånd från lilleman. Med så dåligt omdöme och inflytande är man ingen bra förebild. Dessutom har lilleman en pappa numera. Sambon är hans pappa. Och han gör det jobbet tusen gånger bättre än vad exet någonsin skulle kunna göra.
Nu är det bara att vänta in dagen D, förbereda sig noggrant, prata med min advokat, vila och ta det lugnt. Ingen mening med att stressa upp sig inför förhandlingarna. De kommer när de kommer och just nu har jag gjort allt jag har kunnat för att förbereda mig.
Jag kunde dock inte sova helt bra inatt ändå. Det undermedvetna lyssnar inte riktigt på min logik och mitt resonemang. Det undermedvetna tyckte att jag skulle vakna klockan 3 mitt i natten och ha svårt att somna om. Jag hade drömt något riktigt skumt men jag kom inte ihåg själva drömmen. Jag kände bara en olustig känsla när jag vaknade och jag hade svårt att bli av med den. Jag hoppas kunna övertyga det undermedvetna lite bättre den här natten.
Klart slut!
Nu är det bara att vänta in dagen D, förbereda sig noggrant, prata med min advokat, vila och ta det lugnt. Ingen mening med att stressa upp sig inför förhandlingarna. De kommer när de kommer och just nu har jag gjort allt jag har kunnat för att förbereda mig.
Jag kunde dock inte sova helt bra inatt ändå. Det undermedvetna lyssnar inte riktigt på min logik och mitt resonemang. Det undermedvetna tyckte att jag skulle vakna klockan 3 mitt i natten och ha svårt att somna om. Jag hade drömt något riktigt skumt men jag kom inte ihåg själva drömmen. Jag kände bara en olustig känsla när jag vaknade och jag hade svårt att bli av med den. Jag hoppas kunna övertyga det undermedvetna lite bättre den här natten.
Klart slut!
måndag 7 mars 2011
Tingsrätts- och hovrättsdomarna
Nu har jag äntligen letat reda på min kopia av tings- och hovrättsdomarna och lånat ut den till lillemans farmor. Jag hade frågat henne tidigare om hon ville läsa dem och hon hade svarat ja. Hon var kanske inte superlycklig över att behöva men hon har sagt att hon vill veta vad som hänt och att hon inte har fått veta speciellt mycket ännu. Jag tycker att det är lite märkligt att hon inte har blivit bättre informerad men exet är väl inte intresserad av att redogöra för vad som har hänt. Han är nog mer intresserad av att försöka rätta till "misstaget" som begåtts. Han har ju blivit oskyldigt dömd. Stackarn! Både tingsrätten och hovrätten består tydligen av enbart inkompetenta människor, som dessutom är ute efter att göra livet surt för exet. Det låter ju rimligt och trovärdigt. En hel hög med människor som hellre fokuserar på en, för dem, totalt okänd och oviktig person istället för att ta hand om sitt eget privatliv. Japp! Jag är övertygad om att det måste vara så. Helt klart den enda förklaringen till att domarna blev som de blev.
Lillemans farmor har i alla fall nu fått chansen att läsa om vad som hänt och sedan fatta sin egen uppfattning. Hon får träffa lilleman för att det än så länge verkar vara bra för honom. Det finns ingen annan anledning. Och jag tror att hon är medveten om det och spelar efter de reglerna. Det gör att jag kan lita på henne och hela samarbetet går smidigare.
Det är ändå märkligt att hennes son blev så dum i huvudet som han blev när hon ändå går att prata med och är vettig.
Klart slut!
Lillemans farmor har i alla fall nu fått chansen att läsa om vad som hänt och sedan fatta sin egen uppfattning. Hon får träffa lilleman för att det än så länge verkar vara bra för honom. Det finns ingen annan anledning. Och jag tror att hon är medveten om det och spelar efter de reglerna. Det gör att jag kan lita på henne och hela samarbetet går smidigare.
Det är ändå märkligt att hennes son blev så dum i huvudet som han blev när hon ändå går att prata med och är vettig.
Klart slut!
måndag 21 februari 2011
Lilleman är superförkyld
Lilleman är så förkyld, den stackaren! Han har jättetrötta ögon, rosslig hals och näsan rinner som en vattenkran. Nu vill han gärna ha nappen hela tiden, trots att han vanligtvis klarar sig bra utan den på dagen.
Sambon tar hand om lilleman nu så att jag kan gå till jobbet. Stackarn får ju inte sova. Han har varit vaken sedan 8 på morgonen i söndags och det blir nog inte mycket sova med två hundar, som vill ha hans uppmärksamhet och en snorig pojk som vill vara nära sin pappa hela tiden. Det är bland annat för sådant här jag älskar honom så mycket. Istället för att säga; "Nej, jag kan inte ta hand om lilleman för jag behöver sova", så säger han; "Det är bättre att du går till jobbet. Jag kan vara hemma med lilleman".
Nu är gamla lägenheten färdigstädad. Och tömd. Jag har själv inte använt källarförrådet så jag hoppas innerligt att det inte finns någon trevlig överraskning där. Nu ska jag bara hitta alla nycklar så är det klart sedan. Vad skönt :).
Klart slut!
Sambon tar hand om lilleman nu så att jag kan gå till jobbet. Stackarn får ju inte sova. Han har varit vaken sedan 8 på morgonen i söndags och det blir nog inte mycket sova med två hundar, som vill ha hans uppmärksamhet och en snorig pojk som vill vara nära sin pappa hela tiden. Det är bland annat för sådant här jag älskar honom så mycket. Istället för att säga; "Nej, jag kan inte ta hand om lilleman för jag behöver sova", så säger han; "Det är bättre att du går till jobbet. Jag kan vara hemma med lilleman".
Nu är gamla lägenheten färdigstädad. Och tömd. Jag har själv inte använt källarförrådet så jag hoppas innerligt att det inte finns någon trevlig överraskning där. Nu ska jag bara hitta alla nycklar så är det klart sedan. Vad skönt :).
Klart slut!
onsdag 16 februari 2011
Lilla hunden nästan rumsren
Nu börjar den lilla hunden att bli rumsren. Bara ett problem - hon klarar sig sämre nu när jag är på jobbet halva veckan. Vi misstänker att hon känner sig övergiven och mår dåligt och att det är därför det går sämre. Hon har ju haft mig hos sig hela livet och plötsligt är jag inte där hela tiden längre. Det behövs bara lite tid och sedan kommer hon vara glad och veta att jag kommer hem igen på kvällen. Jag ser verkligen fram emot att slippa plocka bajs både inne och ute :P.
Det var lite grann som att ha två bebisar precis när hon kom till oss. Både lilleman och hon ville ha uppmärksamhet och krävde lek och gos. Man blir totalt utmattad ju. Jag är grymt imponerad av alla föräldrar som skaffar barn tätt. Att de inte blir galna och går och yxmördar folk för skojs skull i större utsträckning är ett mysterium ;).
Klart slut!
Det var lite grann som att ha två bebisar precis när hon kom till oss. Både lilleman och hon ville ha uppmärksamhet och krävde lek och gos. Man blir totalt utmattad ju. Jag är grymt imponerad av alla föräldrar som skaffar barn tätt. Att de inte blir galna och går och yxmördar folk för skojs skull i större utsträckning är ett mysterium ;).
Klart slut!
måndag 14 februari 2011
Bara flyttstädning kvar
Nu har jag äntligen hämtat alla prylar som fanns kvar i gamla lägenheten. Alla stora möbler var redan flyttade så det var bara allt småkrafs kvar, så som böcker, handdukar, köksredskap. Det kan ju inte vara så mycket utan måste få plats i en Opel Astra, halvkombi. Glad i hågen släpar jag och min kära lillasyster ner alla saker som ska hem till trappuppgången. Jag ska bara upp och ta ner den sista kartongen medan lillasyster börjar packa in allt i bilen.
När jag väl kommer ner möts jag av lillasysters konstaterande att det ser mörkt ut att få med allt. Jag går ut och kollar. Av totalt 5 stora kartonger får endast en av dem plats i min lilla skruttiga bil! Jag bedömde nog att jag hade lika mycket utrymme som i en mindre buss. Snacka om att ha dålig storleksuppfattning :P.
Jag fick ringa min kära far så att han kunde komma och hjälpa mig med sin herrgårdsvagn. Vi fick faktiskt med allt i två bilar. Det var jätteskönt. Nu bor familjen i ett kartonglandskap utan dess like. Vi får försöka göra ett ryck eller flera under veckan för att få bort kartongskogen igen.
Nu är det bara flyttstädningen kvar och sedan behöver jag inte tänka på min gamla lägenhet mer :). Jag har till 28:e februari på mig, så det känns ju helt överkomligt.
Idag är det alla hjärtans dag. Det kommer vara första gången någonsin som jag firar den dagen. Det känns lite pirrigt. Jag har ju inte riktigt haft någon som ville fira det med mig tidigare. Man kan ju felaktigt få för sig att en person som påstår sig vara ens livskamrat skulle vilja fira detta men låt er inte luras så lätt. Exet ville inte fira och jag ville definitivt inte fira med honom. Jag tyckte inte att han var så mycket att hänga i granen efter all misshandel.
Nu, däremot, vill jag så gärna fira med min älskling. Han är det bästa som hänt mig och jag hoppas verkligen att vi kommer vara tillsammans för resten av våra liv. Han kommer fixa middag till mig så att allt är klart när jag kommer från jobbet. Jag blir glad bara jag tänker på det :D. Han ska få Macaroons av mig. Han säger hela tiden att det ser så gott ut när han ser det på tv, så jag tänkte att han skulle prova om det är lika gott i verkligheten. Enda problemet är att han inte tål mandel och Macaroons innehåller definitivt mandel. Han får lova att inte dö innan han börjar äta helt enkelt ;).
Klart slut!
När jag väl kommer ner möts jag av lillasysters konstaterande att det ser mörkt ut att få med allt. Jag går ut och kollar. Av totalt 5 stora kartonger får endast en av dem plats i min lilla skruttiga bil! Jag bedömde nog att jag hade lika mycket utrymme som i en mindre buss. Snacka om att ha dålig storleksuppfattning :P.
Jag fick ringa min kära far så att han kunde komma och hjälpa mig med sin herrgårdsvagn. Vi fick faktiskt med allt i två bilar. Det var jätteskönt. Nu bor familjen i ett kartonglandskap utan dess like. Vi får försöka göra ett ryck eller flera under veckan för att få bort kartongskogen igen.
Nu är det bara flyttstädningen kvar och sedan behöver jag inte tänka på min gamla lägenhet mer :). Jag har till 28:e februari på mig, så det känns ju helt överkomligt.
Idag är det alla hjärtans dag. Det kommer vara första gången någonsin som jag firar den dagen. Det känns lite pirrigt. Jag har ju inte riktigt haft någon som ville fira det med mig tidigare. Man kan ju felaktigt få för sig att en person som påstår sig vara ens livskamrat skulle vilja fira detta men låt er inte luras så lätt. Exet ville inte fira och jag ville definitivt inte fira med honom. Jag tyckte inte att han var så mycket att hänga i granen efter all misshandel.
Nu, däremot, vill jag så gärna fira med min älskling. Han är det bästa som hänt mig och jag hoppas verkligen att vi kommer vara tillsammans för resten av våra liv. Han kommer fixa middag till mig så att allt är klart när jag kommer från jobbet. Jag blir glad bara jag tänker på det :D. Han ska få Macaroons av mig. Han säger hela tiden att det ser så gott ut när han ser det på tv, så jag tänkte att han skulle prova om det är lika gott i verkligheten. Enda problemet är att han inte tål mandel och Macaroons innehåller definitivt mandel. Han får lova att inte dö innan han börjar äta helt enkelt ;).
Klart slut!
onsdag 12 januari 2011
Tillit
Tillit är svårt. Det är nog det svåraste att bygga upp igen. Med små steg och tummarna hårt hållna hoppas jag på det bästa.
Klart slut!
Klart slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
