Tv-spel

Har aldrig varit en person som gillat att spela tv-spel. Sambon spelar en massa olika när han får tid, vilket inte är så ofta. När vi började träffas undrade han vad jag gillade att spela. Nää, inget särskilt var svaret då. Vi kan nog hitta något som du också tycker om sa han då. Jag tolkade det som artighet. Något man säger och råkar det hända är det bara bra.

Nu är det så att sambon började sin tv-spelskarriär när han var runt fyra år och har spelat så otroligt många spel att han har allt möjligt. Förutom det letar han efter spel som han tror att jag skulle gilla. Och han har hittat en hel del som jag tycker om att spela. Han ville visa mig att det kan vara riktigt kul och att det är något vi kan dela istället för att det är något bara han håller på med. Han har verkligen lyckats :). Nu är det nog jag som spelar mest av oss ;).

Jag är väldigt glad att min älskling är så envis och inte ger upp även om jag kanske inte var så positiv från början. Det bästa är att han inte förutsätter att jag måste gilla samma spel som han gillar utan han letar efter sådana spel som skulle passa mig. Och ju mer jag spelar desto mer tycker jag om det och desto fler spel vågar jag prova. Det låter kanske lite dumt men många spel som jag tycker är jätteroliga nu vågade jag aldrig testa innan för jag trodde att jag var för dålig på dem. Klart man är dålig om man aldrig försökt! Men så tänkte jag inte riktigt förut.

Sedan var ju exet aldrig intresserad av att göra något för min skull. Och han ville definitivt inte att jag skulle få chansen att prova saker som kunde vara roliga för mig. Det hade varit slöseri med hans tid, eftersom jag skulle vara hans slav resten av mitt liv. Exet påstod ju att han satsat så mycket tid och resurser på en sådan korkad idiot som mig och nu skulle han få valuta för den ansträngningen, menade han. När jag tänker på det nu, inser jag hur störd exet måste vara och jag blir arg på mig själv för att jag inte lämnade honom tidigare.

Det är verkligen som natt och dag nu. Jag blir lycklig och varm bara jag tänker på det. För min älskling kommer jag alltid först. Hur jag mår är viktigare än hur han själv mår. Han älskar att vara med mig, han saknar mig när vi inte är tillsammans, han tänker alltid på om han kan göra något för mig så att jag ska bli glad eller må bättre. Bara den vetskapen får mig att gå på rosa små moln :). Nu känner jag i hjärtat att det är rätt att göra vad som helst för min älskling. För jag vet att han aldrig kommer göra mig illa. Han kommer alltid finnas där för mig och ställa upp. Det gör att jag kan läka. Och det behöver jag.

Klart slut!