Det jobbiga nu är alla småsaker som påminner. Vi köpte den och den maten för att jag var sugen på den när jag var gravid. Jag kommer inte få hålla i vår bebis i januari. Jag kommer inte få någon mage. Bebisar på tv, mm mm.
Stackars Lilleman påminner om bebisen utan att mena det. Jag försöker ge honom uppmärksamhet och kärlek som innan. Jag har berättat för honom att mamma är ledsen och att det inte har med honom att göra. Jag vet inte säkert om han förstod.
Det är jobbigt att berätta för alla jag berättat för att det blir ingen bebis. Särskilt nu när det är många i bekantskapskretsen som ska ha barn snart. Många av dem som har jämngamla barn med Lilleman jobbar på sitt andra nu. Som vi gjorde fram tills nu :(.
Jag har pratat med sambon om att jag vill försöka igen när det här är över. Han har sagt att han också vill det. Jag kommer aldrig säga nej till att ha barn med dig, sa han. Det kändes skönt att höra.
Klart slut!
torsdag 7 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tillåt dig att sörja, att visa dina känslor. Det är fullt tillåtet och normalt att vara ledsen efter en sån här sak!
SvaraRaderaMängder med kramar till dig, Calippo och Lilleman!
Vi hörs!
Sörj ordentligt, det är faktiskt helt ok <3 Och försök igen lite längre fram. Det är jobbigt att behöva berätta för alla som känner till graviditeten, men samtidigt kanske du kan få lite stöd från dem. Styrkekramar <3
SvaraRaderaVad tråkigt och ledsamnt. Vi skickar massa kramar till er.
SvaraRaderaKlart man skall sörja ett missfall.
Marie o Sofia