En dag med min älskling

Då var det första riktiga semesterdagen. Den började med att sambon försov sig. Vi hade ställt väckarklockan och båda vaknade när den ringde. Jag frågade om jag skulle ställa om den men sambon sa att det inte behövdes för han skulle gå upp direkt. En stund senare vaknade jag upp ur min halvdvala och kollade på klockan för älsklingen låg fortfarande kvar i sängen. Då var den 6:36 och han börjar 6:24 nu när han jobbar dag sista veckan. Då blev det panik, snabbt packa ner allt, sambon ber mig kolla bussar men jag säger att jag så klart skjutsar honom. Först då kommer jag på att det kan vara bra om jag byter om till kläder och inte skjutsar honom i morgonrocken ;).

När jag sedan kommer hem däckar jag i sängen. Jag vaknar till när sambon ringer från jobbet. Vi pratar lite och sedan säger jag att jag ska upp och äta frukost och sedan så ringer jag igen. Då är klockan runt 10. Nästa gång jag vaknar är klockan 13. Det tog allt på krafterna att åka tur och retur till Hässleholm ;).

Jag ringer först till mamma och pappa och kollar hur det går med Lilleman. Det går bra så jag frågar om det går bra att han stannar där för vi har lite ärenden att göra och sedan hämtar honom. Jo, det går bara bra :).

Vilken tur, för idag ska vi kolla efter intercomradio och ny hjälm till mig :D. Jag tar ut hundarna och åker sedan och hämtar upp sambon som slutar 14:36. Vi åker iväg för att se om intercomradion vi kollat upp på nätet finns inne - och det gör den. Vi köper den direkt :). Sedan börjar vi leta hjälm till mig. Det visar sig vara lite svårare. Jag har tydligen ett pyttehuvud och vi får åka till tre olika ställen innan vi hittar hjälm till mig. Den blir så klart av det dyrare slaget för inget annat passar. Jag får den i present av min älskling, så jag blir helt överlycklig!

Vi är ute på Johans mc när vi hittar min hjälm så vi bestämmer oss för att äta i Bäckebol och sedan handla lite innan vi åker hem. Vi beställer mat och har hur mysigt som helst. När vi precis börjat äta ringer pappa.

Ni måste komma och hämta lilleman omedelbart för lillasyster K har tagit tabletter och ambulansen kommer snart, skriker pappa hysteriskt i telefonen. En kalldusch. Jag började samla ihop våra grejer men sambon säger att jag måste äta något för jag var jättehungrig. Jag ber honom då ringa sina föräldrar och kolla om någon av dem kan hämta Lilleman. Sambons pappa sticker iväg och hämtar lilleman och det går på 5 minuter, eftersom de bor så nära. Det gör att vi kan slappna av något och äta klart och sedan åka hem.

Vi går hem till sambons föräldrar och stannar där en stund. Pratar och har det så trevligt det går. Lilleman tycker jättemycket om dem så han verkade bara må bra. Skönt att han inte verkade ha tagit någon skada av det som hänt.

Jag är så arg och ledsen över vad lillasyster gjort. Detta tär på alla i hennes omgivning, särskilt pappa. Han var så ledsen över det som hänt. Han skulle huggit av sig armar och ben bara han kunde få lillasyster att må bra. Det är svårt att hjälpa någon som inte är nöjd med den hjälp hon får :(.

Jag fick senare veta från mamma att lillasyster tidigare under dagen hade gjort sig iordning, åkt iväg för att hämta upp sin medicin och när hon kommit hem hade hon gett mamma och pappa en varsin kram. Sedan hade hon gått upp på sitt rum. Hon hade tydligen ringt till sitt ex och sagt att hon älskade honom. Då hade han ringt hem till mamma och pappa och sagt att han var orolig för K för att hon hade ringt honom och sagt så. Han sa att de inte hörts på över ett halvår, vilket inte var sant men K hade nog bett honom att inte säga något om att de hade träfdats några gånger medan mamma och pappa var bortresta. I vilket fall som helst gick mamma upp och kände på dörren till K's rum. Hon hade låst in sig. Pappa fick bryta upp dörren och när de hittade henne var hon inte vid medvetande.

När jag pratade med pappa idag undrade han hur det var med Lilleman. Jag sa att allt var bra med honom. Han blev lättad. Lilleman hade gråtit när ambulanspersonalen hade burit ner moster K och lagt henne på golvet i hallen. Pappa var glad att det verkade som att Lilleman inte tagit någon skada av det hela. Skicka en kram från morfar, sa pappa.

Jag blir så ledsen för att pappa mår så dåligt :(. Det finns inte mycket jag kan göra åt det men jag tänkte att hela familjen går förbi och hälsar på på fredag så att morfar får träffa sin solstråle. Jag tror det är bra för honom.

Klart slut!