tisdag 12 juli 2011

Vardag

I måndags när det var dags för vardagen igen var jag inte beredd. Jag visste ju att den skulle komma men det var för tidigt för mig.

Förutom missfallet så fick jag reda på att samma dag som missfallet började så hade min lillasyster åkt in med ambulans pga överdos på tabletter. Det var min svärfar som såg hur de kom och hämtade henne.

Jag var ju tvungen att gå hem till henne och släppa in katten och mata den. Då såg jag en flaska med någon medicin hon verkade ha tömt helt. Jag blev så ledsen. Och arg. Hon hade ju sagt att hon skulle vara där som MITT stöd! Istället gör hon den här jävla grejen! Hon hade en uppgift - hålla sig själv vid liv. Det misslyckades hon nästan med.

Istället för att kunna sitta hemma och slicka såren fick jag kolla vart hon hade hamnat. Sedan meddelade jag mamma och pappa. De valde att avsluta sin semester och komma hem igen. Det kändes skönt för mig att de gjorde så. Jag skulle nog inte klarat både lillasyster och missfallet själv.

Lillasyster bad mig att inte säga något om det till någon och hon bad min sambo att prata med sin pappa om att inte säga något. Jag orkade inte bry mig om att jag gick emot hennes vilja. Det fick bli så ändå.

Nu har hon kommit hem. Hon vill inte prata med en psykolog och hon vill inte prata med oss. Hon vill att vi låtsas som inget har hänt. Jag har sagt att det blir svårt att göra det. Jag tänker inte låtsas som inget för det kan jag inte. Hon måste ta och skärpa sig. Ja, taskigt sagt men det här var inte första gången hon försökte begå självmord och det har inte hjälpt att dalta med henne. Hon gör det ändå. Hon måste förstå att det är jobbigt för alla som bryr sig om henne också. Att hon inte kan hålla på så. Hon måste ta itu med sina problem.

Jag har sagt att jag inte längre känner mig bekväm med att prata om mina problem med henne för att hon inte pratar med mig om sina. Hon har tom ljugit för mig om saker för att slippa mitt skäll. Jag vet inte om hon är medveten om att jag vet om att hon har ljugit.

Hon får göra som hon vill har jag sagt. Vi finns här om hon vill prata. Nu är det upp till henne.

Klart slut!

3 kommentarer:

  1. Stackars liten... Är det någon som vet varför hon mår sådär? Kram

    SvaraRadera
  2. Jag har mina misstankar om vad det är. Nu har hon inte velat prata ännu men hon kanske behöver tid.

    SvaraRadera
  3. Missat att gå in ett tag. och vad ser jag när jag kommer hit. Vad ledsen jag blir för din skull. Sänder en varm kram.

    SvaraRadera