Sista (hoppas, hoppas) vändan på tingsrätten

Nu är datumet för förhandlingar om vårdnadstvisten spikat. Det blir 15:e april klockan 13. Då ska allt äntligen bli avklarat. Jag både längtar och våndas. Längtar för att då behöver jag inte tänka speciellt mycket mer på dynghögen till ex. Våndas för att jag inte vet vad de kommer att besluta angående vårdnaden. Jag hoppas verkligen inte att det blir delad vårdnad. Det kommer inte att fungera överhuvudtaget. Sedan tycker jag inte att det avskummet bör komma inom 10 meters avstånd från lilleman. Med så dåligt omdöme och inflytande är man ingen bra förebild. Dessutom har lilleman en pappa numera. Sambon är hans pappa. Och han gör det jobbet tusen gånger bättre än vad exet någonsin skulle kunna göra.

Nu är det bara att vänta in dagen D, förbereda sig noggrant, prata med min advokat, vila och ta det lugnt. Ingen mening med att stressa upp sig inför förhandlingarna. De kommer när de kommer och just nu har jag gjort allt jag har kunnat för att förbereda mig.

Jag kunde dock inte sova helt bra inatt ändå. Det undermedvetna lyssnar inte riktigt på min logik och mitt resonemang. Det undermedvetna tyckte att jag skulle vakna klockan 3 mitt i natten och ha svårt att somna om. Jag hade drömt något riktigt skumt men jag kom inte ihåg själva drömmen. Jag kände bara en olustig känsla när jag vaknade och jag hade svårt att bli av med den. Jag hoppas kunna övertyga det undermedvetna lite bättre den här natten.

Klart slut!