Symtom

Jag kan bli så förbannad på min älskade sambo. Han säger exempelvis något om att det jag gjorde inte var så smart och det kan få mig att explodera av ilska. Som tur är går det över väldigt fort.

Någon timme senare kan jag vara jättekänslig och bli hur ledsen som helst för cancer-reklamen på tv.

När jag väntade Lilleman fick jag aldrig sådana humörsvängningar och jag trodde inte att jag skulle få det nu heller. Å andra sidan är jag mer avslappnad och mår bättre med min älskling. Jag behöver aldrig vara rädd för att få stryk och bara en sådan sak gör det ju lättare att vara sig själv :P.

I början då jag och sambon försökte skaffa barn men vi hade inte fått reda på om det gått ännu var jag helt hemsk. Speciellt påskhelgen blev jobbig för min älskade sambo. Jag blev arg på honom precis hela tiden. För smått och stort, sånt som hänt och sånt som inte hänt, saker som sambon gjort och saker som jag bara trodde att sambon gjort. I ett riktigt påfrestande ögonblick sa sambon trött att det är svårt att krama mig när jag är så arg hela tiden. Jag blev väl inte mindre arg för att han sa så direkt ;).

Parallellt med att jag var arg hela tiden kunde jag börja gråta för ingenting. Jag var helt deprimerad för att de första graviditetstesten vi hade tagit hade varit negativa. Jag var övertygad om att eftersom jag inte hade blivit gravid efter första eller andra veckan utan p-piller så skulle jag aldrig bli gravid. Logiken lyser med sin frånvaro här ;). Sambon sa att det kanske var för tidigt att se något ännu. Så rätt han hade...

Efter 4 veckor och fortfarande hade min mens inte kommit tillbaka efter att jag slutat med p-pillren så började jag oroa mig för att något var fel på mig. Sambon var hur lugn som helst. Han sa att det kommer att gå jättebra och att det kan ta tid att bli gravid och det är ingen fara. Han sa att jag är en stark kvinna så allt kommer att bli så bra så bra. Han måste ha trott att jag blivit lite knäpp, så som jag höll på. Jag visste ju egentligen själv att det kunde ta tid och att de flesta blir gravida inom ett år från att man slutar med preventivmedel. Men jag ville bli gravid nu, Nu, NU! Dessutom kände jag mig redan gravid men eftersom testen hade visat negativt måste det ha varit inbillning. Det gjorde mig ännu mer deppig.

Några dagar innan vi skulle ta ett nytt graviditetstest, låg sambon i soffan med mig och kramade om mig. Vet du vad, älskling, sa han till mig. Nä, vaddå? frågade jag. Jag tror att du är gravid. Du har fortfarande inte fått din mens plus att du är, hmm, lite hormonell, sa sambon lite strategiskt.

Det visade sig att han hade helt rätt. Åh, vad skönt att det var därför jag blev så förbannad på honom och inget annat, tänkte jag. Och så blev jag helt gråtfärdig och jätteglad.

Så här i efterhand när jag tänker lite mer logiskt på händelseförloppet inser jag att det gick ganska fort att bli gravid. Jag behövde ju inte ens vänta till nästa mens utan det tog direkt. Jag hoppas att jag är lite lugnare nästa gång vi ska skaffa barn, för jag kan inte ha varit så kul att umgås med just då ;).

Klart slut!