Inga vattkoppor ännu

Vi är inne på dag 17 och Lilleman visar inga tecken på att han tänker få vattkoppar. En besviken mamma stirrar sig blind på ett sår i hårbotten och ett sår på vardera ovansidan av handen. Lilleman är precis som vanligt, han kliar sig inte och det är minst lika sannolikt att såren har uppkommit under vild lek med hundarna. Eller storebror, eller leksakerna i Lillemans rum. Jag avvaktar i hopp om att det kommer prickar på den lille herrn. Det är ju trots allt 4 dagar kvar på förväntad inkubationstid så än är inte hoppet ute ;).

Jag har nu pratat med min advokat. Det känns mycket bättre inför vårdnadstvisten. Jag känner mig mer förberedd på vad som ska ske och för övrigt fick jag veta från Västerviks anstalt - där exet sitter just nu - att exet inte kommer vara i lokalen. Han kommer bara vara med via videokonferens. Skönt! Då slipper jag mycket av hans teater. Det blir lite svårare att försöka komma åt mig och visa upp den där förlåtande minen och de ledsna ögonen. Jag är ju en så dålig mamma till Lilleman och det är ju inte mer än rätt att Lilleman får träffa sin pappa. Som jag ser det så träffar Lilleman sin pappa redan. Varje dag träffas de. De har jättebra kontakt. Pappan är helt underbar med Lilleman och Lilleman tycker om sin pappa. Det är bara inte Lillemans biologiska pappa. Men det där skulle aldrig exet förstå eller acceptera - det hade ju inte gagnat honom :P.

Klart slut!