Vet inte om jag kommer skriva mer. Har tappat orken. På det mesta faktiskt. Hade ett nytt missfall som började förra söndagen och är väl på väg att ta slut nu. Min svägerska är gravid och jag kan inte glädjas för hennes skull. Jag tycker det är jobbigt att träffa små barn och värst av allt så går det ut över lilleman. Jag vet att det är fel men jag lyckas inte hantera det bra.
Det känns bara jobbigt och jag vet inte hur jag ska få det att gå bort. Jag har försökt prata om det. Jag har sagt till sambon att jag behöver hjälp med detta men han vet inte hur han kan hjälpa mig. Jag vet inte själv. Jag känner mig ensam.
Klart slut!
måndag 12 september 2011
torsdag 1 september 2011
Tänk om...
Ibland undrar jag hur det hade varit om jag aldrig hade träffat exet. Det lustiga var att jag inte ens var särskilt intresserad av honom från början - jag kom inte ens ihåg honom från festen då han tydligen hade sett mig. Han ringde några dagar senare och pratade med mig och jag tänkte att jag skulle ge honom en chans. Han var trevlig och rolig, så från början gillade jag att umgås med honom. Men jag var inte kär i honom. Jag tyckte bara att det var kul att umgås. Problemet låg i att jag var väldigt osäker och hade väldigt dålig självkänsla under den tiden. Jag var ju bara 16, trots allt. Det var trevligt att få uppmärksamhet och få känna sig speciell då. Vi blev tillsammans av världens sämsta anledning, för att exet ville det och jag ville inte göra honom ledsen. Plus att jag ville fortsätta bli uppmärksammad. Jag tyckte ju ändå om att umgås med honom så jag tyckte att vi kunde testa iallafall.
Sedan blev det annorlunda. Långsamt gled jag in i att förklara bort saker som min omgivning tyckte var konstiga med exet. Jag tyckte själv att han var konstig men i och med att han kritiserade mig hela tiden och förklarade för mig vad jag gjorde fel så blev jag till slut övertygad om att det var mig det var fel på. Mitt jag förtvinade bort och kvar fanns bara ett tomt skal som utförde order. Sedan kom även fysiska påhopp. Oftare och oftare. Från början hette det misstag, engångsföreteelser och att det inte skulle hända någon mer gång. Sedan blev det mitt fel det med. Jag drev honom till att göra så för att jag var så dålig. Någonstans inom mig vred sig mitt jag i protest men jag var mentalt nedbruten och orkade inte stå emot. Jag var rädd för vad som skulle hända. Dels för egen del - jag var helt övertygad om att han kunde ha ihjäl mig om han ville. Och dels för min familj och mina vänner - exet hotade flera gånger med att han skulle skada dem om jag lämnade honom. Jag tänkte då att om jag stannar vet jag var jag har honom och kan kanske få honom att ändra sig, om jag går kan vad som helst hända.
Jag försökte ändå sticka ifrån honom flera gånger. Jag flydde hem till kompisar, mina släktingar, låste in mig på toaletter på skolan men jag var nog inte mentalt tillräckligt stark. Varje gång blev jag orolig och rädd för vad som skulle hända om exet fick tag på mig eller min familj. Han lät mig inte vara heller utan letade efter mig, ringde till mig flera, flera gånger. En gång när jag slutade svara när han ringde mig på jobbet kom han TILL mitt jobb för att "hälsa på". Det slutade med att vi stod på balkongen på 6:e våningen och han krävde att jag skulle hoppa. Jag vägrade, samtidigt som jag var livrädd för jag visste att det skulle bli så mycket stryk för att jag inte gjorde som han sa. Men jag ville inte dö!
Till slut tvingade han mig att göra mig själv illa. Nu protesterade mitt inre jag enormt mycket. Det var inte vettigt att jag skulle berätta allt jag gjorde för honom HELA tiden. Varje kvart skulle jag meddela vad jag höll på med - oavsett om jag var på jobbet, tränade eller sov. Det var inte vettigt att jag gjorde SÅ mycket fel - allt jag gjorde var fel! Allt! Han kunde räkna upp långa, långa listor på saker om jag frågade rakt ut vad som var fel på mig. Men det frågade jag inte ofta för jag fick alltid stryk för att jag frågat så dumt. Det var inte heller vettigt att jag aldrig fick handla saker själv. Aldrig! Inte ens mat fick jag handla själv till slut. Det var inte vettigt att bara jag skulle göra saker i hemmet - städa, laga mat, diska, tvätta - trots att båda jobbade heltid. Vi borde dela på det tyckte jag men exet tyckte att jag latade mig då. Det var inte vettigt att jag aldrig fick gå och göra saker själv. Exet måste vara med hela tiden. Han ville ha kontroll in i minsta detalj.
Stundvis hoppades jag att det skulle bli bättre. Efter att vi är klara med utbildningen blir det bättre. Efter att jag gått med på att gifta mig och fixa bröllopet blir det bättre. Efter att jag gått med på att ha barn med exet blir det bättre. Men det blev aldrig bättre. En stund blev det bättre men det höll aldrig i sig. Jag visste då att det inte var någon mening att fortsätta. Det skulle aldrig bli bra. Jag skulle aldrig kunna göra tillräckligt för att exet skulle låta mig vara. Jag ville bara att han skulle låta mig vara. Jag insåg också att Lilleman inte skulle må bra av att växa upp i en sådan miljö. Vad som helst annat skulle vara bättre än detta! Då hade mitt fullkomligt förstörda och skadade inre jag protesterat klart. Nu räckte det. Jag kommer inte längre vänta på att det blir bättre. Jag måste göra det bättre. Det hade jag i och för sig försökt med tidigare också men alltid utifrån exets mall på vad som skulle göra det bättre. Jag bestämde mig då för att aldrig mer prata med exet och att bara följa mitt inre jag.
Så jag lämnade honom. Jag tog med mig Lilleman och lämnade helvetet efter 12 år. Jag kommer aldrig tillbaka dit igen.
Om jag inte varit så osäker hade jag aldrig stannat så länge. Om jag hade haft bättre självkänsla hade vi aldrig blivit tillsammans från första början. Då hade jag försökt bli tillsammans med den personen som jag var intresserad av i gymnasiet. Jag började ju på samma taekwondo-träning som honom för att jag tyckte att han var så söt. Jag vågade bara inte prata med honom själv. Trodde inte att jag var bra nog för honom.
Det var synd att jag inte försökte. Nu bor vi tillsammans och jag älskar honom jättemycket. Tänk om jag hade haft det här enda sedan gymnasiet. Vilken skillnad på livskvalité :).
Klart slut!
onsdag 31 augusti 2011
Lite otålig
Börjar bli lite otålig här... Vill veta säkert men det är alldeles för tidigt. Litar ändå inte på resultatet jag får utan måste dubbelkolla. Så jag har inte kollat något ännu. Men snart så... Nästa vecka på söndag, kanske.
Klart slut!
Klart slut!
tisdag 30 augusti 2011
2:a veckan
Jag jobbar min andra vecka efter semestern och jag har lyckats ta mig till onsdag. Nu känner jag mig riktigt trött. Hundarna vill bestämt inte sova själva, särskilt inte Smellis så jag och dem låg allesammans och sov på soffan. En riktig liten ormgrop ;). Problemet är att jag har svårare att somna då för det blir ömsom varmt, ömsom obekvämt. Så när klockan ringde på morgonen orkade jag inte upp med en gång. Det tog mig en kvart att komma upp ordentligt. Men som tur är kom jag fram till jobbet samma tid som igår ungefär, vilket gör att jag kan sluta samma tid som de tidigare dagarna under den här veckan. Skönt!
Det blir barnkalas i helgen. Lillemans kusin, T, har fyllt 1 år och nu ska det firas med dunder och brak. Tydligen kommer över 100 gäster!!! Så blir det om man har stor familj ;). För några helger sedan firades en annan av Lillemans kusiner - B. Även hon fyllde 1 år. Gissa om Lilleman åt kakor och tårta tills han var alldeles fyrkantig ;). Förutom det så har Lilleman fått en ny liten kusin, L. Han kom 17:e augusti, dagen efter min lillasysters födelsedag. Hon var minst sagt nöjd med att slippa dela sin dag med någon ;). Snart har Lilleman lika många kusiner som jag har :).
Klart slut!
Det blir barnkalas i helgen. Lillemans kusin, T, har fyllt 1 år och nu ska det firas med dunder och brak. Tydligen kommer över 100 gäster!!! Så blir det om man har stor familj ;). För några helger sedan firades en annan av Lillemans kusiner - B. Även hon fyllde 1 år. Gissa om Lilleman åt kakor och tårta tills han var alldeles fyrkantig ;). Förutom det så har Lilleman fått en ny liten kusin, L. Han kom 17:e augusti, dagen efter min lillasysters födelsedag. Hon var minst sagt nöjd med att slippa dela sin dag med någon ;). Snart har Lilleman lika många kusiner som jag har :).
Klart slut!
Vilken tur jag har :(
Nu har jag börjat på mitt uppdrag och jag ska ta över det jobbet som J har påbörjat. J är denna ökända medarbetare sedan min förra vända på det här företaget. Han som skulle hjälpa mig om jag stötte på problem i samband med mitt förra uppdrag. Man kan lugnt säga att han inte hjälpte mig det minsta. Om något gjorde han det mesta mer krångligt.
Nu har han slutat här för att börja på ett annat företag och det finns ingen annan som känner till det han jobbat med. Så han kom hit idag för att förklara för mig och en kille, H, som ska hjälpa till lite när han har tid.
Hela förklaringen riktades till H. Inte en enda gång tittade han på mig. När jag ställde frågor blev jag i princip idiotförklarad. Allt blev beskrivet som att det är enkelt och tar bara några timmar. Inte kul! För det kanske inte tar bara några timmar när man väl sätter sig med det. Dessutom finns det ingen möjlighet att nå J för vidare frågor, så det blir att jobba järnet och vara förberedd med frågor till nästa fredag. Då jag inte är här!!!
Får se hur detta går...
Klart slut!
Nu har han slutat här för att börja på ett annat företag och det finns ingen annan som känner till det han jobbat med. Så han kom hit idag för att förklara för mig och en kille, H, som ska hjälpa till lite när han har tid.
Hela förklaringen riktades till H. Inte en enda gång tittade han på mig. När jag ställde frågor blev jag i princip idiotförklarad. Allt blev beskrivet som att det är enkelt och tar bara några timmar. Inte kul! För det kanske inte tar bara några timmar när man väl sätter sig med det. Dessutom finns det ingen möjlighet att nå J för vidare frågor, så det blir att jobba järnet och vara förberedd med frågor till nästa fredag. Då jag inte är här!!!
Får se hur detta går...
Klart slut!
måndag 29 augusti 2011
Nu är det officiellt
Nu går det inte att dölja längre. Jag har blivit en anime-nörd! Det kom liksom smygande och verkade så oskyldigt. Nu kan jag inte slita mig från serierna. Bonussonen S frågade igår om jag bara tänkte nörda framför tv:n eller om jag skulle göra något vettigt också. Jag måste nog laga mat senare svarade jag lite motvilligt. Äh, du har ju farsan till det, svarar S. Mmmmm, ingen dum idé, S!
Och så blev det också. Jag satt och nördade framför tv:n med min anime och älsklingen la först Lilleman och började sedan laga mat. Jag blir så bortskämd :).
Fast ska man vara helt ärlig så är det ju egentligen älsklingens eget fel att det blev så här ;). Han berättade att han är manga- och animenörd när vi började träffas och ville visa några av de serierna som han brukar kolla på för att se om jag gillar dem. Det visade sig att jag gör det. Och nu är jag fast i träsket ;).
Älsklingen började jobba igår natt. Det var ganska motvilligt som han gjorde sig iordning för att gå till jobbet. Jag kände igen min ångest för en vecka sedan ;).
Imorse väcktes jag av att Smellis krafsade på sovrumsdörren. Klockan var 5:30 då och i och med att det snart var dags att gå upp tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut och sätta mig med de små bäbisarna och gosa med dem innan jag behövde göra mig iordning för jobbet. De blev så oerhört glada :). Man kan tro att jag varit borta en vecka och inte bara några timmar ;).
Klart slut!
Och så blev det också. Jag satt och nördade framför tv:n med min anime och älsklingen la först Lilleman och började sedan laga mat. Jag blir så bortskämd :).
Fast ska man vara helt ärlig så är det ju egentligen älsklingens eget fel att det blev så här ;). Han berättade att han är manga- och animenörd när vi började träffas och ville visa några av de serierna som han brukar kolla på för att se om jag gillar dem. Det visade sig att jag gör det. Och nu är jag fast i träsket ;).
Älsklingen började jobba igår natt. Det var ganska motvilligt som han gjorde sig iordning för att gå till jobbet. Jag kände igen min ångest för en vecka sedan ;).
Imorse väcktes jag av att Smellis krafsade på sovrumsdörren. Klockan var 5:30 då och i och med att det snart var dags att gå upp tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut och sätta mig med de små bäbisarna och gosa med dem innan jag behövde göra mig iordning för jobbet. De blev så oerhört glada :). Man kan tro att jag varit borta en vecka och inte bara några timmar ;).
Klart slut!
fredag 26 augusti 2011
Lillemans språk
Jag blev idag imponerad över hur mycket Lilleman pratar och gör sig förstådd. På dagis har de också sagt att han har ett välutvecklat språk (stolt) :). Det är massa "svåra" och långa ord som han säger klart och tydligt. Som gräsmatta, paraply, volkswagen... Och han förstår en massa också. Idag var morbror och kusin B på besök. Efteråt när vi tittade på kort så pekade Lilleman på B och sa" kesiin B". Lite senare satt vi och tittade på tv och det dök upp en reklam för personbilar. Då utbrister Lilleman "voksvaagen!" och visst var det en Volkswagen på tv! Det var själva märket som visades när han sa vilken bil det var. Jag blir så stolt :).
Klart slut!
Klart slut!
onsdag 24 augusti 2011
Felsökning
Idag har felsökning stått på schemat. Det har gått hyfsat smidigt och jag är framme vid att vänta på feedback från chefen.
Jag pratar om jobbet. Det känns skönt att det än så länge flyter på och att jag får saker gjorda. Det kanske var värt sin erfarenhet att sitta ute på ett uppdrag där man i princip får klara sig själv för det finns ingen som verkar vara intresserad eller kunna hjälpa till. Nu vet jag att det är viktigt att kontakta någon som vet mer i ämnet och lära sig allt möjligt därifrån. Då går det hela snabbare. Och man slipper uppfinna hjulet på nytt. Visserligen en skön känsla att lyckas lösa problemet helt själv men ack så ineffektivt :(.
Nu är det dags för hemgång. Idag fyller världens bästa mamma och mormor år så vi ska fira med lite hembakad drömtårta. Hoppas det blir uppskattat.
Klart slut!
Jag pratar om jobbet. Det känns skönt att det än så länge flyter på och att jag får saker gjorda. Det kanske var värt sin erfarenhet att sitta ute på ett uppdrag där man i princip får klara sig själv för det finns ingen som verkar vara intresserad eller kunna hjälpa till. Nu vet jag att det är viktigt att kontakta någon som vet mer i ämnet och lära sig allt möjligt därifrån. Då går det hela snabbare. Och man slipper uppfinna hjulet på nytt. Visserligen en skön känsla att lyckas lösa problemet helt själv men ack så ineffektivt :(.
Nu är det dags för hemgång. Idag fyller världens bästa mamma och mormor år så vi ska fira med lite hembakad drömtårta. Hoppas det blir uppskattat.
Klart slut!
tisdag 23 augusti 2011
Jobb
Nu har jobbet börjat efter 4 veckors semester. Det kändes riktigt traumatiskt söndagen innan jobbet drog igång. Men sedan på måndagen var det inte så farligt längre. Det kändes väl inte kul direkt men det var fullt godtagbart.
För tillfället har jag inte mycket att göra men det trillar in lite småpyssel med excel, bokande av kurser mm så de två ynka dagarna jag har jobbat hittills flyter långsamt på.
Klart slut!
För tillfället har jag inte mycket att göra men det trillar in lite småpyssel med excel, bokande av kurser mm så de två ynka dagarna jag har jobbat hittills flyter långsamt på.
Klart slut!
torsdag 4 augusti 2011
Lilleman på vift
Lilleman är ute och reser i vida världen :). Han är i Danmark med sin farmor och gammelfarmor på en övernattningsresa. Han var mycket förväntansfull över att åka den stora båten. På torsdagmorgonen pratade han mycket om det när jag gjorde honom iordning och packade ner alla saker han skulle ha med. Sedan åkte vi in till Stena Danmarksterminal för att möta farmor och gammelfarmor. Pappa och lilleman stod och tittade på båten medan vi väntade in farmor. Sedan var det dags att säga hejdå. Bådejag och pappa fick varsin puss av lilleman och sedan var han upptagen med annat och brydde sig inte om oss längre ;).
Vi åkte hem för att fortsätta meka med sambons mc. Vi har hållit på i nästan en vecka nu och vi har båda svår abstinens :(. Jag hoppas verkligen vi blir klara imorgon. Håll tummarna!
På fredag efter 17 kommer lilleman hem till Sverige igen. Hoppas allt har gått bra. Om det har gått bra med allt så kan lilleman stanna hos farmor ytterligere en natt, vilket underlättar mekandet en hel del :). Förhoppningsvis kan vi åka ut på en mc-tur tillsammans :).
Klart slut!
Vi åkte hem för att fortsätta meka med sambons mc. Vi har hållit på i nästan en vecka nu och vi har båda svår abstinens :(. Jag hoppas verkligen vi blir klara imorgon. Håll tummarna!
På fredag efter 17 kommer lilleman hem till Sverige igen. Hoppas allt har gått bra. Om det har gått bra med allt så kan lilleman stanna hos farmor ytterligere en natt, vilket underlättar mekandet en hel del :). Förhoppningsvis kan vi åka ut på en mc-tur tillsammans :).
Klart slut!
lördag 30 juli 2011
Jobbig dag
Idag har det varit en väldigt jobbig dag. Jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon. Nu har ju både jag och älsklingen semester men han väljer att börja sin med att bli jättesjuk :(. Stackare! Men förhoppningsvis blir han frisk snart nu när det är varmt och skönt ute.
Klart slut!
Klart slut!
fredag 29 juli 2011
Bad i Valhalla
Igår åkte hela familjen plus faster F till Valhalla för att bada. Bara att hitta en vettig parkering tog det allt en bra stund. Sedan stack vi in och bytte om. Lilleman, storebror och pappa gick in hos herrarnas och jag och faster F in hos damernas.
Jag och F var klara först och stod och väntade på resten av gänget. När de till slut kom ut var det dags att bada :). Det visade sig dock att Lilleman var livrädd för vattnet. Han satt som fastklistrad vid mig och ville inte prova sin flytleksak i form av en bil eller något annat för den delen så fort vi var på djupare vatten. Det slutade med att jag gick runt och bar på Lilleman i mellanpoolen och bytte sedan till lilla poolen. Faster F höll oss sällskap ibland medan pappa och storebror provade simfötter och cyklop i den stora bassängen. Det blev lite tråkigt efter ett tag plus att alla var jättehungriga. Efter ca 1,5 timme gick vi upp och bytte om igen. Det blir kanske lite roligare om Lilleman har någon att leka med så att han inte behöver vara min siamesiska tvilling ;).
Efter ett skrovmål på McDonalds åkte vi hem igen. Och det var nog tur att vi inte stannade längre för alla var jättetrötta, speciellt jag ;).
Klart slut!
Jag och F var klara först och stod och väntade på resten av gänget. När de till slut kom ut var det dags att bada :). Det visade sig dock att Lilleman var livrädd för vattnet. Han satt som fastklistrad vid mig och ville inte prova sin flytleksak i form av en bil eller något annat för den delen så fort vi var på djupare vatten. Det slutade med att jag gick runt och bar på Lilleman i mellanpoolen och bytte sedan till lilla poolen. Faster F höll oss sällskap ibland medan pappa och storebror provade simfötter och cyklop i den stora bassängen. Det blev lite tråkigt efter ett tag plus att alla var jättehungriga. Efter ca 1,5 timme gick vi upp och bytte om igen. Det blir kanske lite roligare om Lilleman har någon att leka med så att han inte behöver vara min siamesiska tvilling ;).
Efter ett skrovmål på McDonalds åkte vi hem igen. Och det var nog tur att vi inte stannade längre för alla var jättetrötta, speciellt jag ;).
Klart slut!
onsdag 27 juli 2011
Nyheter om lillasyster
Levervärdena visade sig vara bra. Nu är hon inlagd på psyk. Hon var tydligen jätteledsen över att vara där för hon tycker att dt är så tråkigt där.
Jag kan inte tycka synd om henne nu. Hon behöver tillgång till professionell hjälp kontinuerligt nu och framförallt börja i liten skala med att skaffa sig rutiner. Och inte så som hon vill, att det ska ske stora förändringar snabbt. Bara hon kan förstå det själv också hade varit bra...
Klart slut!
Jag kan inte tycka synd om henne nu. Hon behöver tillgång till professionell hjälp kontinuerligt nu och framförallt börja i liten skala med att skaffa sig rutiner. Och inte så som hon vill, att det ska ske stora förändringar snabbt. Bara hon kan förstå det själv också hade varit bra...
Klart slut!
En dag med min älskling
Då var det första riktiga semesterdagen. Den började med att sambon försov sig. Vi hade ställt väckarklockan och båda vaknade när den ringde. Jag frågade om jag skulle ställa om den men sambon sa att det inte behövdes för han skulle gå upp direkt. En stund senare vaknade jag upp ur min halvdvala och kollade på klockan för älsklingen låg fortfarande kvar i sängen. Då var den 6:36 och han börjar 6:24 nu när han jobbar dag sista veckan. Då blev det panik, snabbt packa ner allt, sambon ber mig kolla bussar men jag säger att jag så klart skjutsar honom. Först då kommer jag på att det kan vara bra om jag byter om till kläder och inte skjutsar honom i morgonrocken ;).
När jag sedan kommer hem däckar jag i sängen. Jag vaknar till när sambon ringer från jobbet. Vi pratar lite och sedan säger jag att jag ska upp och äta frukost och sedan så ringer jag igen. Då är klockan runt 10. Nästa gång jag vaknar är klockan 13. Det tog allt på krafterna att åka tur och retur till Hässleholm ;).
Jag ringer först till mamma och pappa och kollar hur det går med Lilleman. Det går bra så jag frågar om det går bra att han stannar där för vi har lite ärenden att göra och sedan hämtar honom. Jo, det går bara bra :).
Vilken tur, för idag ska vi kolla efter intercomradio och ny hjälm till mig :D. Jag tar ut hundarna och åker sedan och hämtar upp sambon som slutar 14:36. Vi åker iväg för att se om intercomradion vi kollat upp på nätet finns inne - och det gör den. Vi köper den direkt :). Sedan börjar vi leta hjälm till mig. Det visar sig vara lite svårare. Jag har tydligen ett pyttehuvud och vi får åka till tre olika ställen innan vi hittar hjälm till mig. Den blir så klart av det dyrare slaget för inget annat passar. Jag får den i present av min älskling, så jag blir helt överlycklig!
Vi är ute på Johans mc när vi hittar min hjälm så vi bestämmer oss för att äta i Bäckebol och sedan handla lite innan vi åker hem. Vi beställer mat och har hur mysigt som helst. När vi precis börjat äta ringer pappa.
Ni måste komma och hämta lilleman omedelbart för lillasyster K har tagit tabletter och ambulansen kommer snart, skriker pappa hysteriskt i telefonen. En kalldusch. Jag började samla ihop våra grejer men sambon säger att jag måste äta något för jag var jättehungrig. Jag ber honom då ringa sina föräldrar och kolla om någon av dem kan hämta Lilleman. Sambons pappa sticker iväg och hämtar lilleman och det går på 5 minuter, eftersom de bor så nära. Det gör att vi kan slappna av något och äta klart och sedan åka hem.
Vi går hem till sambons föräldrar och stannar där en stund. Pratar och har det så trevligt det går. Lilleman tycker jättemycket om dem så han verkade bara må bra. Skönt att han inte verkade ha tagit någon skada av det som hänt.
Jag är så arg och ledsen över vad lillasyster gjort. Detta tär på alla i hennes omgivning, särskilt pappa. Han var så ledsen över det som hänt. Han skulle huggit av sig armar och ben bara han kunde få lillasyster att må bra. Det är svårt att hjälpa någon som inte är nöjd med den hjälp hon får :(.
Jag fick senare veta från mamma att lillasyster tidigare under dagen hade gjort sig iordning, åkt iväg för att hämta upp sin medicin och när hon kommit hem hade hon gett mamma och pappa en varsin kram. Sedan hade hon gått upp på sitt rum. Hon hade tydligen ringt till sitt ex och sagt att hon älskade honom. Då hade han ringt hem till mamma och pappa och sagt att han var orolig för K för att hon hade ringt honom och sagt så. Han sa att de inte hörts på över ett halvår, vilket inte var sant men K hade nog bett honom att inte säga något om att de hade träfdats några gånger medan mamma och pappa var bortresta. I vilket fall som helst gick mamma upp och kände på dörren till K's rum. Hon hade låst in sig. Pappa fick bryta upp dörren och när de hittade henne var hon inte vid medvetande.
När jag pratade med pappa idag undrade han hur det var med Lilleman. Jag sa att allt var bra med honom. Han blev lättad. Lilleman hade gråtit när ambulanspersonalen hade burit ner moster K och lagt henne på golvet i hallen. Pappa var glad att det verkade som att Lilleman inte tagit någon skada av det hela. Skicka en kram från morfar, sa pappa.
Jag blir så ledsen för att pappa mår så dåligt :(. Det finns inte mycket jag kan göra åt det men jag tänkte att hela familjen går förbi och hälsar på på fredag så att morfar får träffa sin solstråle. Jag tror det är bra för honom.
Klart slut!
När jag sedan kommer hem däckar jag i sängen. Jag vaknar till när sambon ringer från jobbet. Vi pratar lite och sedan säger jag att jag ska upp och äta frukost och sedan så ringer jag igen. Då är klockan runt 10. Nästa gång jag vaknar är klockan 13. Det tog allt på krafterna att åka tur och retur till Hässleholm ;).
Jag ringer först till mamma och pappa och kollar hur det går med Lilleman. Det går bra så jag frågar om det går bra att han stannar där för vi har lite ärenden att göra och sedan hämtar honom. Jo, det går bara bra :).
Vilken tur, för idag ska vi kolla efter intercomradio och ny hjälm till mig :D. Jag tar ut hundarna och åker sedan och hämtar upp sambon som slutar 14:36. Vi åker iväg för att se om intercomradion vi kollat upp på nätet finns inne - och det gör den. Vi köper den direkt :). Sedan börjar vi leta hjälm till mig. Det visar sig vara lite svårare. Jag har tydligen ett pyttehuvud och vi får åka till tre olika ställen innan vi hittar hjälm till mig. Den blir så klart av det dyrare slaget för inget annat passar. Jag får den i present av min älskling, så jag blir helt överlycklig!
Vi är ute på Johans mc när vi hittar min hjälm så vi bestämmer oss för att äta i Bäckebol och sedan handla lite innan vi åker hem. Vi beställer mat och har hur mysigt som helst. När vi precis börjat äta ringer pappa.
Ni måste komma och hämta lilleman omedelbart för lillasyster K har tagit tabletter och ambulansen kommer snart, skriker pappa hysteriskt i telefonen. En kalldusch. Jag började samla ihop våra grejer men sambon säger att jag måste äta något för jag var jättehungrig. Jag ber honom då ringa sina föräldrar och kolla om någon av dem kan hämta Lilleman. Sambons pappa sticker iväg och hämtar lilleman och det går på 5 minuter, eftersom de bor så nära. Det gör att vi kan slappna av något och äta klart och sedan åka hem.
Vi går hem till sambons föräldrar och stannar där en stund. Pratar och har det så trevligt det går. Lilleman tycker jättemycket om dem så han verkade bara må bra. Skönt att han inte verkade ha tagit någon skada av det som hänt.
Jag är så arg och ledsen över vad lillasyster gjort. Detta tär på alla i hennes omgivning, särskilt pappa. Han var så ledsen över det som hänt. Han skulle huggit av sig armar och ben bara han kunde få lillasyster att må bra. Det är svårt att hjälpa någon som inte är nöjd med den hjälp hon får :(.
Jag fick senare veta från mamma att lillasyster tidigare under dagen hade gjort sig iordning, åkt iväg för att hämta upp sin medicin och när hon kommit hem hade hon gett mamma och pappa en varsin kram. Sedan hade hon gått upp på sitt rum. Hon hade tydligen ringt till sitt ex och sagt att hon älskade honom. Då hade han ringt hem till mamma och pappa och sagt att han var orolig för K för att hon hade ringt honom och sagt så. Han sa att de inte hörts på över ett halvår, vilket inte var sant men K hade nog bett honom att inte säga något om att de hade träfdats några gånger medan mamma och pappa var bortresta. I vilket fall som helst gick mamma upp och kände på dörren till K's rum. Hon hade låst in sig. Pappa fick bryta upp dörren och när de hittade henne var hon inte vid medvetande.
När jag pratade med pappa idag undrade han hur det var med Lilleman. Jag sa att allt var bra med honom. Han blev lättad. Lilleman hade gråtit när ambulanspersonalen hade burit ner moster K och lagt henne på golvet i hallen. Pappa var glad att det verkade som att Lilleman inte tagit någon skada av det hela. Skicka en kram från morfar, sa pappa.
Jag blir så ledsen för att pappa mår så dåligt :(. Det finns inte mycket jag kan göra åt det men jag tänkte att hela familjen går förbi och hälsar på på fredag så att morfar får träffa sin solstråle. Jag tror det är bra för honom.
Klart slut!
Mc-tur till Hässleholm
Jag och sambon åkte ner till Hässleholm i söndags. På mc så klart! Det blev en resa det :)! Det regnade och blåste något fruktansvärt. På väg ner tog det minst dubbla tiden pga alla kastvindar. Det gick helt enkelt inte att hålla hastigheten på motorvägen för det var för farligt. Väl framme var vi djupfrysta, stela och blöta. Då var det skönt att komma in och värma sig hemma hos en vän till sambon. Hon var nere och hälsade på sin pappa och vi passade på att hälsa på henne. Jag träffade A för första gången och hon var jättetrevlig. Hela familjen var supertrevlig :). Vi fick grillat kött med gorgonzola, potatis och god sallad, som toppades av med kladdkaka. Det kändes helt underbart att få sitta på något annat än hojen och frysa ;).
När vi återfått kroppstemperaturen något var det dags att åka hem igen. Det var inte med glädje man satte på sig alla mc-kläder igen kan jag tala om. Det kändes som att vi hade åkt till världens ände och aldrig skulle kunna komma hem igen. Det hade varit skönare att sova över och åka dagen efter men eftersom sambon fortfarande hade en veckas jobb kvar var det bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka hem samma kväll. Vi märkte att vi verkligen behövde skaffa en vettig intercomradio och en bättre hjälm till mig så att vi skulle kunna prata med varandra medan vi åker. Det skulle ha underlättat en massa.
Men hemresan gick mycket snabbare än ditresan, vilket kändes jätteskönt. Det regnade fortfarande och det var en hel del dimma så sikten var inte den bästa men det var inte lika hemska kastvindar så det gick att hålla hastigheten mycket bättre. Varje stad vi åkte förbi gav nya krafter att komma hem. Det var som om vi kände lukten av hemma och fick nya krafter. Vi var hemma först efter 12 på natten och hade åkt hemifrån ca halv två. Snacka om att vara mör i kroppen :).
Lilleman skulle sova hos mormor och morfar, vilket var jätteskönt. Då slapp vi tänka på honom under dagen. Han tycker så mycket om att "leka momor o leka moffa osså" så det var inga problem där alls :). Storebror S passade alla hundarna mot saftigt med betalt så alla var nöjda och glada ;).
Klart slut!
När vi återfått kroppstemperaturen något var det dags att åka hem igen. Det var inte med glädje man satte på sig alla mc-kläder igen kan jag tala om. Det kändes som att vi hade åkt till världens ände och aldrig skulle kunna komma hem igen. Det hade varit skönare att sova över och åka dagen efter men eftersom sambon fortfarande hade en veckas jobb kvar var det bara att bita i det sura äpplet och åka tillbaka hem samma kväll. Vi märkte att vi verkligen behövde skaffa en vettig intercomradio och en bättre hjälm till mig så att vi skulle kunna prata med varandra medan vi åker. Det skulle ha underlättat en massa.
Men hemresan gick mycket snabbare än ditresan, vilket kändes jätteskönt. Det regnade fortfarande och det var en hel del dimma så sikten var inte den bästa men det var inte lika hemska kastvindar så det gick att hålla hastigheten mycket bättre. Varje stad vi åkte förbi gav nya krafter att komma hem. Det var som om vi kände lukten av hemma och fick nya krafter. Vi var hemma först efter 12 på natten och hade åkt hemifrån ca halv två. Snacka om att vara mör i kroppen :).
Lilleman skulle sova hos mormor och morfar, vilket var jätteskönt. Då slapp vi tänka på honom under dagen. Han tycker så mycket om att "leka momor o leka moffa osså" så det var inga problem där alls :). Storebror S passade alla hundarna mot saftigt med betalt så alla var nöjda och glada ;).
Klart slut!
onsdag 20 juli 2011
Jobbigt nu
Nu känns det riktigt jobbigt med missfallet. Har slutat blöda nu och trodde väl att det skulle kännas bättre men icke.
Min kusin ska få en dotter i september. Min äldsta bror ska få en pojk i augusti. Två gamla klasskompisar från gymnasiet ska snart ha barn. En gammal granne från högskoletiden ska ha barn. En tjej från öppna förskolan ska ha en liten snart. En gammal lekkamrat som bodde på samma gata som jag när jag var liten ska ha barn. Minst fyra stycken som fick barn samtidigt med mig väntar barn eller har fått nyligen. Jag känner dem visserligen bara via ett föräldraforum men det räknas. Förutom det har ännu en klasskamrat fått en liten flicka för några månader sedan och en syster till en vän till mig har precis fått en liten tös.
Min svärmor och två svägerskor är tillbaka från Grekland så nu har vi berättat om missfallet för dem. Inte kul. Då kändes det värre igen.
För att kunna lägga det här bakom mig tror jag att vi behöver försöka skaffa barn snart igen. Inget annat funkar. För jag tror att hur jag än gör kan jag inte bota saknaden. Och den kommer alltid finnas där men jag tror den blir lättare att hantera med ett litet kärleksbarn.
Klart slut!
Min kusin ska få en dotter i september. Min äldsta bror ska få en pojk i augusti. Två gamla klasskompisar från gymnasiet ska snart ha barn. En gammal granne från högskoletiden ska ha barn. En tjej från öppna förskolan ska ha en liten snart. En gammal lekkamrat som bodde på samma gata som jag när jag var liten ska ha barn. Minst fyra stycken som fick barn samtidigt med mig väntar barn eller har fått nyligen. Jag känner dem visserligen bara via ett föräldraforum men det räknas. Förutom det har ännu en klasskamrat fått en liten flicka för några månader sedan och en syster till en vän till mig har precis fått en liten tös.
Min svärmor och två svägerskor är tillbaka från Grekland så nu har vi berättat om missfallet för dem. Inte kul. Då kändes det värre igen.
För att kunna lägga det här bakom mig tror jag att vi behöver försöka skaffa barn snart igen. Inget annat funkar. För jag tror att hur jag än gör kan jag inte bota saknaden. Och den kommer alltid finnas där men jag tror den blir lättare att hantera med ett litet kärleksbarn.
Klart slut!
torsdag 14 juli 2011
Serva MC
Idag har jag och älsklingen servat våra motorcyklar :). Vi kollade bromsvätskan - det fanns tillräckligt, vilket är bra för sambon ska ut och åka på lördag. Ända till Västervik ska han på födelsedagskalas och då är det bra att kunna bromsa ;). Vi smörjde kedjorna också. De var snustorra så det var verkligen på tiden. Bäst av allt var att vi bytte till det nya batteriet i Elin, sambons hoj. Och vilken skillnad det blev! Det var som en helt ny motorcykel. Den startade hur bra som helst, hackade inte längre som den kunde göra förut och lamporna lös som om det var julbelysning :). Det kan vara rätt bra att ha ett nytt fräscht batteri om man ska ut och åka långt. Detta är ett gelbatteri också, vilket är bra för det tål att bli urladdat, vilket det gamla inte gjorde. Bonussonen var ju så snäll att han kopplade ur batteriladdaren i vintras och detvisade sig ha varit en dum idé. Nu ska vi bara fylla på med kylarvätska och kanske även motorolja så ska hojarna vara som nya :).
Klart slut!
Klart slut!
Otålig
Sambon jobbar ju natt och behöver få sova från 8 till åtminstone 15. Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 15. Är jag uttråkad, tro ;)? Jag har satt på en omgång tvätt, allt är rent och fint i köket, jag har spelat en massa, kollat på tv, torkat upp efter the dog from hell och nu har jag slut på saker att göra :(. Smellis fick för sig att det var en bra idé att pissa på soffan. Det här blir den tredje soffan vi får slänga för att hon inte kan lära sig att man inte ska pissa där man sover! Jag förstår mig inte på den hunden! Om du nu ska pissa så gör det på golvet! Inte där du sover! Hon pissar i hundkorgen också. Det blir 20:e gången i ordningen som jag får tvätta den filten som ligger däri :(. Inte kul.
Nu får Smellis inte vara på soffan längre och i protest har hon bajsat på golvet i vardagsrummet, kissat under bordet i köket, kissat på en kudde som både hon och Louie, den andra frenchien brukar sova på plus att hon pissade i hundkorgen igen. Vi går ut med henne tre gånger om dagen, hon får tillräckligt med mat och hon KAN hålla sig om hon får den uppmärksamhet hon tycker att hon förtjänar. Om hon bara kunde skärpa sig hade både hennes och vårt liv blivit så mycket enklare. De andra två hundarna är hur duktiga som helst och det började tom gå bättre med Smellis också. Och då får hon för sig att pissa ner soffan! Vad trött jag blir :(.
Det blir väl en vända till IKEA för att hitta en soffa som passar oss. The dog from hell blir allt dyrare för var dag som går :(.
Klart slut!
Nu får Smellis inte vara på soffan längre och i protest har hon bajsat på golvet i vardagsrummet, kissat under bordet i köket, kissat på en kudde som både hon och Louie, den andra frenchien brukar sova på plus att hon pissade i hundkorgen igen. Vi går ut med henne tre gånger om dagen, hon får tillräckligt med mat och hon KAN hålla sig om hon får den uppmärksamhet hon tycker att hon förtjänar. Om hon bara kunde skärpa sig hade både hennes och vårt liv blivit så mycket enklare. De andra två hundarna är hur duktiga som helst och det började tom gå bättre med Smellis också. Och då får hon för sig att pissa ner soffan! Vad trött jag blir :(.
Det blir väl en vända till IKEA för att hitta en soffa som passar oss. The dog from hell blir allt dyrare för var dag som går :(.
Klart slut!
onsdag 13 juli 2011
De som inte vet ännu
Min svärmor och två av mina svägerskor är i Grekland just nu. De firar den yngsta svägerskans 18-årsdag plus att de är borta på sin semester. De vet ännu inte om att jag fått missfall. Vi tänkte berätta när de kommer tillbaka så att deras resa och F's födelsedag inte blir förstörd. Jag vill inte att F ska behöva ha mitt missfall som minne på sin födelsedag.
Det som är jobbigt nu är att L, min andra svägerska i Grekland hörde av sig och undrade hur det var med oss. Jag svarade att allt är bra och hoppades att de hade jättekul. L svarade att det hade de men att de började få lite hemlängtan. Hon sa sedan att vi ses snart och att jag skulle pussa magen. Jag svarade att vi längtar efter dem också och att de skulle ha det så bra.
Det jag ville säga får vänta. Att det inte finns någon mage att pussa längre får vänta till söndag. Jag blev ledsen för att det enda som finns nu är att jag fortfarande blöder. Det kan hålla på i två veckor till och det känns väldigt deprimerande :(.
Sambon är ute och åker hoj med några kompisar så just nu är jag ensam med mitt ont. Hundarna är här i och för sig. Det är skönt att ha dem sovandes runt mig. Det påminner mig om att jag inte är så ensam med mitt ont trots allt.
Jag vill bara att det ska sluta blöda så jag kan börja lägga missfallet bakom mig. Det här har varit den jobbigaste veckan i mitt liv tror jag. Det är jobbigt att sakna ett barn som aldrig fanns. Det är jobbigt att vara gravid i 13-14 veckor bara för att sedan inse att det måste sluta i missfall. Det känns så tomt. Bara tomt.
Klart slut!
Det som är jobbigt nu är att L, min andra svägerska i Grekland hörde av sig och undrade hur det var med oss. Jag svarade att allt är bra och hoppades att de hade jättekul. L svarade att det hade de men att de började få lite hemlängtan. Hon sa sedan att vi ses snart och att jag skulle pussa magen. Jag svarade att vi längtar efter dem också och att de skulle ha det så bra.
Det jag ville säga får vänta. Att det inte finns någon mage att pussa längre får vänta till söndag. Jag blev ledsen för att det enda som finns nu är att jag fortfarande blöder. Det kan hålla på i två veckor till och det känns väldigt deprimerande :(.
Sambon är ute och åker hoj med några kompisar så just nu är jag ensam med mitt ont. Hundarna är här i och för sig. Det är skönt att ha dem sovandes runt mig. Det påminner mig om att jag inte är så ensam med mitt ont trots allt.
Jag vill bara att det ska sluta blöda så jag kan börja lägga missfallet bakom mig. Det här har varit den jobbigaste veckan i mitt liv tror jag. Det är jobbigt att sakna ett barn som aldrig fanns. Det är jobbigt att vara gravid i 13-14 veckor bara för att sedan inse att det måste sluta i missfall. Det känns så tomt. Bara tomt.
Klart slut!
Lilleman hos mormor och morfar
Lilleman har varit hos mormor och morfar sedan i söndags kväll. Det har varit väldigt skönt med den avlastningen. Då har jag kunnat få vara ledsen och kunnat tänka på mig själv på ett helt annat sätt.
Nu är det dags för Lilleman att komma hem några dagar. Han var ledsen och saknade mamma och pappa igårkväll men det gick bra till slut och han kunde sova. Men jag tänkte att det kan bli jobbigt för honom om han är borta fler dagar i sträck och då kan det vara skönt för honom att han får komma hem en vända innan han ska till mormor och morfar igen.
Dagis är nämligen stängt och jag jobbar några dagar till. Inget avancerat, utan jag kan sköta det hela hemifrån. Mycket skönare för jag har inte lust att träffa folk och försöka vara social just nu.
Klart slut!
Nu är det dags för Lilleman att komma hem några dagar. Han var ledsen och saknade mamma och pappa igårkväll men det gick bra till slut och han kunde sova. Men jag tänkte att det kan bli jobbigt för honom om han är borta fler dagar i sträck och då kan det vara skönt för honom att han får komma hem en vända innan han ska till mormor och morfar igen.
Dagis är nämligen stängt och jag jobbar några dagar till. Inget avancerat, utan jag kan sköta det hela hemifrån. Mycket skönare för jag har inte lust att träffa folk och försöka vara social just nu.
Klart slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
