Lilleman är sjuk!

Lilleman är förkyld! Det är så synd om honom. Han snörvlar och snorar och är hes. Han hostar slem och är varm och rosig om kinderna. Han får alvedon och då går febern ner. Alvedon går bra för den smakar skogsbär. Jag kom ihåg att jag själv som barn fick någon äcklig sörja jag inte alls ville dricka. Lilleman vill ju till och med ha mer!

Vad lilleman hatar av hela sitt hjärta är att få näsan rensad från snor. Jag kör med koksalt-spray och det går snäppet bättre än när jag använde de här små kapslarna med koksalt. Han vrider sig som en mask på kroken och försöker till varje pris att ta sig loss. Det känns som om han tror att jag försöker mörda honom. Han skriker som en stucken gris och är så förbannad på mig efteråt att han gråter lite extra i säkert 5 minuter. Och eftersom lilleman alltid är så snäll och glad så är de 5 minuterna att likställa med en evighet i hans lilla värld. Så arg är han!

Sedan är allt bra igen. I alla fall till nästa omgång. Det är tur att han ändå blir glad av att se mig när jag kommer. Det är ju inte många personer som jag skulle tillåta att behandla mig så här och ändå sedan bli helt överlycklig över att se. ;)

Klart slut!