Varför är jag inte knäckt?

Jag har många gånger sedan jag tog mig ur förhållandet undrat varför jag inte kuvades mer, varför jag inte blev ett spöke och försvann helt. Varför blev jag inte totalt deprimerad och tog mitt eget liv? Jag funderade på det. Flera gånger. Jag funderade även på att döda exet. Flera gånger. Jag planerade hur det hela skulle gå till. In i minsta detalj. Men sedan kunde jag inte genomföra det. Varken begå självmord eller döda exet. Jag tror att jag inte klarade att begå självmord för att jag vill leva. Jag måste få se vad som händer. Jag klarade inte av att döda exet av två skäl, dels så är han även bra och gosiga minnen och dels så är det moraliskt fel (enligt mig) att döda en människa. Inte ens honom kunde jag döda - trots att jag hade många anledningar.

Så varför blev jag inte deprimerad? Jag vet inte. Jag har försökt reda ut det med min psykolog. Min teori är att jag ibland lyckades stänga av känslan att inte kunna slappna av och vara orolig och nervös hela tiden. Jag fick veta att det är en försvarsreaktion som psyket använder sig av. Smart psyke. Jag nyttjade mig så mycket av detta att jag numera har svårt att gråta. Jag övar på det, dock. En annan sak som hjälpte mig mycket var att göra små, hemliga uppror. Som att skippa en städning när jag var tvungen att städa varannan dag. Som att dricka vatten ur glaset i badrummet, trots att detta var strängt förbjudet. Som att ändra på hur hårt åttryckta örhängena var, trots att jag inte fick det. Som att påstå att jag skadade mig själv men att sedan inte göra det de gånger han inte kunde bevisa något.

Min kära syster sa till mig att om det hade hänt henne så hade hon nog begått självmord för länge sedan. Jag trodde henne inte. Jag trodde att hon bara sa så för att få mig att känna mig stark och må bättre. Det funkade.

Min kära mor sa att jag har ett starkt psyke för att jag inte dukade under. Jag trodde även då att det bara var för att vara snäll. Jag har svårt att ta till mig positiv kritik och beröm. Jag tror att det finns någon hake. Något skumt är det, för jag är ju kass.

Jag kanske inte är så kass, trots allt.

Klart slut!