tisdag 2 mars 2010

Släktingarna åker hem

Idag åker B-mormor (mammas tvillingsyster), hennes man, kusin L och hennes son E samt kusin J hem. Det var länge sedan jag träffade dem och ännu, ännu, ännu mer länge sedan som jag kunde träffa dem på mina villkor. Det var skönt. Jag kunde prata om det jag ville, skämta om det jag ville och jag behövde inte tänka på hur länge jag varit med dem och bäst av allt så behövde jag inte ursäkta mig. Vilken lycka! :D

De fick träffa lilleman också! Jag är så stolt över honom. Han är glad och älskar att träffa folk. Alla tyckte att han var jättesöt. Jag tycker ju också att lilleman är jättesöt, så jag kunde inte annat än att hålla med. Lilleman fann sig snabbt i den nya situationen och blev speciellt glad över att mormor var hemma trots att hon brukar vara borta på jobbet på vardagar. Det var B-mormor, som min käre far brukar säga (mamma och moster är enäggstvillingar) men lilleman var helnöjd ändå. Speciellt glad blev han åt att 9-åriga E var med. Han ville vara med honom hela tiden och blev så glad och fascinerad för att det fanns en liten människa till i gruppen. Kul, kul. Det jag tyckte var helbäst var att när lilleman skulle lägga sig så sa E så här: "Neeeej, jag vill inte att han ska lägga sig. Han var ju så kul!" Lille E är så gullig. Och som han pratar! Jag har aldrig träffat en unge som kan hålla låda som E!

Morbror har ett stort helskägg och jag har hört att många barn kan bli rädda för män och speciellt män i skägg. Inte lilleman inte! Han skrattar och tittar fascinerat på skägget. Jag tror att han tänker: "Coolt! Ett sånt skägg ska jag ha när jag blir stor." Likadant är det med pappan till stora M på babysimmet. Han har också skägg och lilleman tittar så intresserat på det så fort han får möjlighet. Jag gillar det bättre så här än om lilleman skulle gallskrika så fort han får syn på en vuxen snoppbärare.

Det blir lite tomt när de åker så jag får väl åka och hälsa på dem innan min mammaledighet tar slut. Jag väntar tills lilleman blir frisk igen och sedan åker jag och våldgästar ett tag.

Klart slut!

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Ville bara säga att jag läst hela din blogg nu och är både chockad och imponerad. Det är verkligen en fruktansvärd berättelse blandat med små fina texter fulla av hopp. Jag blir väldigt illa berörd, men tror att din berättelse är väldigt viktig för andra som lever i liknande förhållanden som du gjorde. Hur började det? Vad sa dina nära? Märkte de inget? Jag kommer forsätta läsa din berättelse. Om jag skulle få lust att skriva lite allvarligt framöver (min blogg är ju inte särskilt allvarlig) är det då ok att länka till din blogg eller vill du inte det?

    SvaraRadera
  2. mikebike: Du får gärna länka till min blogg. Hela tanken med den är att den kanske kan hjälpa någon att ta sig ur ett osunt förhållande. Jag blir bara glad (och nervös och kanske några nyanser tomatröd) för att någon läser min blogg. :)

    SvaraRadera