Betala räkningar

Vi hade/har bank på internet. SEB närmare bestämt. Då har man sådana där små dosor som man loggar in med - ja, ni vet säkert hur de ser ut. Tro det eller ej, dessa dosor kan få slut på batteri! Det tar ca 2000 år men förr eller senare så tar batteriet slut. Detta hände med våra dosor. Jag bytte batterier i dem och det fungerade bra med min dosa men exets dosa nollställde sig och det gick inte att låsa upp eller liknande med någon kod. Den behövde bytas ut. Troligtvis hade laddningen i batteriet blivit så pass svagt att kretsarna i dosan inte fick någon mer ström och då nollställdes minnet - vad vet jag.

Ända sedan exet blev häktad så har jag tagit hand om och betalat räkningar för både mig och honom. Från början tänkte jag inte så mycket på det - jag hade ju gjort det själv i så många år redan att det inte kändes konstigt. Det var väl snarare så att jag var orolig att det senare skulle heta från exets sida att jag inte kan ta hand om mig själv - hon klarar ju inte ens av att betala räkningar! Så jag betalade räkningarna för honom, utan att han hade bett om det. Jag ville inte verka taskig. Sedan så var det knappast en hämnd med rätt magnitud att exet skulle få några sketna små betalningsanmärkningar. Det skulle ju inte ändra något för min del, liksom.

Jag går numera hos en psykolog 1-2 gånger i veckan. Vi har pratat mycket om hur jag hade det, hur det kändes för mig att leva så, varför jag inte gjorde mer och tidigare motstånd mm. Bland annat berättade jag om att jag betalar exets räkningar och att jag nu stött på problem för att hans dosa till bank på internet inte fungerade längre. Det går heller inte att hämta ut en ny om man inte går personligen - inte ens fullmakt funkar! (Det kanske funkar om man är någons gode man men nu är jag inte exets gode man och kommer inte bli det heller så det återstår att se)Jag berättade om hur jag försökt få tag på en ny dosa och att jag nu inte visste hur jag skulle lösa det hela. Min psykolog P sa något som fick mig att fundera lite: "Varför måste du lösa det överhuvudtaget?" Det hade jag inte tänkt på. Det var ju inte mitt problem egentligen! Jag förklarade att om inte jag gör det så blir exets mamma tvungen att fixa det och hon har det redan rätt jobbigt i och med att exet skickar meddelanden till mig via henne plus att hon har en son som blivit häktad. Då påpekade P att jag skulle sluta tänka på hur det blir för andra vuxna och börja tänka på mig själv. Var egoistisk, sa hon. P sa att det skulle vara bra för mig om jag kunde ta så mycket avstånd från exet som möjligt. Skära av alla band - både fysiska och psykiska. Det skulle hjälpa mig i läkningsprocessen, trodde hon.

Jag tänkte mycket på det här. Ju mer jag tänkte på det, desto vettigare tyckte jag att det var. Varför skulle jag ta hand om mitt ex räkningar när jag inte borde ha något alls med honom att göra!? Jag ska inte heller behöva leka dadda åt andra vuxna människor. De får ta hand om och lösa sina problem och jag bistår mer än gärna med hjälp men jag kommer inte göra det åt dem! Efter någon vecka och efter ytterligare ett försök att skaffa fram en ny dosa åt exet (den här gången för att underlätta för hans mamma att betala räkningarna) så tog jag mig samman och berättade för farmor att jag inte kunde betala dem för att jag inte längre kunde komma åt exets bank på internet. Farmor undrade om jag kunde lägga ut pengar så länge och så kunde jag få dem senare. Jag undrade då hur hon visste att jag skulle få pengar tillbaka. Farmor sa att exet hade lovat. Hela samtalet hade gått käpprätt åt helskotta, kände jag. Detta var ju inte alls vad jag skulle meddelat och dessutom har jag fått på mig att själv lägga ut för räkningarna.

Ytterligare en vända hos psykologen. Jag berättade om min rädsla att skapa konflikter i en relation - vilken som helst. Att jag inte ville betala exets räkningar med mina egna pengar men att jag tyckte att det var jättejobbigt att ta upp det med farmor. Jag fick inget klart svar på hur jag borde lösa det men det kändes bra att ha pratat om det.

På vägen hem så ringde jag till farmor och berättade att jag inte kommer att betala exets räkningar med mina pengar för att jag inte litade på att jag skulle få tillbaka pengarna. Hon lyssnade på mig och sa sedan att hon förstod. Det kändes bra. Jag hade tagit upp något som mycket väl kunde bli en konflikt och sedan istället löst problemet. Hurra för mig!

Nu ska jag iväg och spela basket. :D

Klart slut!