Deprimerad

Ibland känner jag att jag har svårt att orka med att göra saker. Jag får svackor. Då kan det kännas övermäktigt att betala en räkning - va fan, det är ju bara att logga in och klicka runt lite på internetbanken. Men nej, så enkelt är det inte. Problemet sitter inte i att uppgiften är svår utan det handlar om en psykologisk barriär. Jag tror att det är kopplat till mitt mående sedan jag lämnade exet. Specifikt handlar det om bakslag i stil med att exet inte vill skriva på skilsmässopappren utan att det istället blir ännu en vända på tingsrätten, att han inte vill säga upp vårdnaden om lilleman utan kommer att ta varje tillfälle i akt och göra det till en kamp. Jag blir trött på det. Orkeslös. Det känns som att jag inte blir kvitt honom. Att han alltid är där och stjäl min energi.

Jag har inga problem med att saker och ting inte funkar som jag vill eller hade tänkt mig om de är orelaterade till exet. Jag fick problem med bilen - jag bokar ett besök hos verkstaden. Jag glömmer blöjor till lilleman när vi är på utflykt - jag åker och köper blöjor.

Saker som känns jobbiga är: Jag kan inte åka och hälsa på kompisar i USA med lilleman för jag kan inte skaffa fram ett pass själv. Jag måste låna ut min bil för att lilleman ska kunna hälsa på sin pappa i fängelset (ingen stor grej men det påminner mig om exets existens). Jag måste åka till tingsrätten igen, den här gången pga äktenskapsskillnad. Exet vill få ihop "familjen" igen. Exet överklagar alla domar in i det sista. Jag tror inte att exet har ändrat sin uppfattning utan att han bara spelar att han förstår att han har gjort fel (jag trivs inte med att vara så cynisk).

Det känns som om jag inte orkar någonting när jag tänker på dessa saker. Jag vill bara sova då. Tur att det finns en lilleman och vänner som jag kan tvinga mig själv att vara med. Jag mår ju trots allt bättre då. Tur att det finns basket. :)

Klart slut!