Släktträff

Inatt kom min moster, morbror, kusin L och hennes son E på besök. Det var säkert 6 år sedan jag träffade dem sist. Det var skönt att kunna sitta och prata tillsammans och inte behöva tänka alls på att passa någon tid, på vad jag får eller inte får säga och bäst av allt så slapp jag helt att vara otrevlig mot folk som jag tycker om.

När jag var tillsammans med exet fortfarande så fick jag inte umgås med dem, jag fick inte hålla kontakten - de var ju ändå dåliga människor sa exet. Jag tyckte aldrig att det han sa stämde och det känns så skönt nu att inte behöva tänka på vad någon annan än vad jag själv tycker och tänker. Det var så skönt att prata öppet om saker och ting som har hänt. Jag kunde berätta precis så mycket som jag ville och orkade. Jag behövde inte hitta på några konstiga lögner eller bortförklaringar. Jag kunde själv bestämma! Det var en fantastisk känsla på sätt och vis. Det är lite som när man har huvudvärk - man märker det tydligast när den försvinner. Det är först då man inser hur ont man har haft.

Idag är det lillemans 9 månaders dag! Grattis, grattis, lilleman! Han är så pigg och glad liten kille. Min moster är ju mammas enäggstvilling så lilleman var helt överlycklig över att mormor var hemma och inte på jobbet. Det är B-mormor, som far min brukar säga. :) Jag är så glad över att lilleman är så social och glad av sig. Han har blivit så stor! Han kan sätta sig och ställa sig upp själv. Han kan gå korta sträckor med stöd. Han har 5 små tänder som han bits rejält med. Han kryper på sitt eget lilla vis med ena knät i marken och ena foten i marken. Fort går det, speciellt när diskmaskinen är öppen. Det är nästan som att lilleman har en diskmaskinsradar. Så fort diskmaskinen ska tömmas så kommer lilleman farande, överlycklig och skrattande. Han är min lilla ögonsten! Sedan kan man nog diskutera hur objektiv en mamma är. ;)

Klart slut!