Flera dagar i tingsrätt och hovrätt senare

Först blev det ett fall för tingsrätten. Dagarna innan julafton satt jag, mitt åklagarbiträde och min åklagare i tingsrätten vid Gustav Adolfs torg och tampades med exet och hans försvarsadvokat.

Det var jobbiga dagar - första dagen var värst. Då hade det gått ett antal veckor utan att jag hade behövt träffa exet och nu satt vi plötsligt öga mot öga i rätten. Det var jag som började berätta om mina upplevelser också. Jag fick berätta om den fysiska och psykiska misshandeln. Det kändes mycket tungt. Jag kände mig genast sömnig, trött och fick en extrem huvudvärk. Men jag tog mig igenom det. Efter första dagen bokstavligen släpade jag mig hem. Jag låg på soffan hemma hos mor och far i flera, flera timmar i ett dvalliknande tillstånd innan jag lyckades ta mig upp och tvinga i mig lite mat. Det syntes inte utanpå, jag grät inte men det var ett stort sår inom mig som rivits upp. Det gick lättare de kommande dagarna. Dagen innan julafton var sista dagen i tingsrätten.

Det var skönt att ha vänner att prata med. Jag kände verkligen att jag behövde det då. Jag gick och går fortfarande hos psykolog. Det tror jag är bra för mig. Jag har tryckt undan så mycket känslor att jag har extremt svårt att gråta, vilket jag märkte nu i samband med rättegången - inga tårar alls.

Efter domen på 3 års fängelse kom en överklagan. Jag var väl inte helt förvånad att exet överklagade - han gör väl vad som helst för att slippa sitta mer i fängelse. Han har ju suttit häktad nu sedan 6:e november 2009 och jag tror han fortfarande anser att det är ett orättvist straff. Fallet hamnade i hovrätten och förra veckan var förhandlingarna. Det var inte mycket nytt. Det var först genomgång av de inspelade förhören från tingsrätten och därefter, under den sista dagen, var det telefonförhör med fler vittnen. Eller vittnen kanske är synd att säga - det är ju ingen som har sett något. Ingen har sett slag eller märken, ingen har märkt att något inte stod rätt till. Det var ju inte meningen att något skulle märkas. Så det var ytterligare 6 eller 7 personer som alla bedyrade att de inte sett några skador eller uppmärksammat något fel med vårt förhållande. Jag var så less på det hela, så trött på att gå igenom allt igen. När fredagen hade passerat och jag visste att nu kommer det inte fler sådana dagar kände jag mig lättad. Inga fler förhandlingar efter detta.

Nu väntar jag. Exet sitter fortfarande häktad och kommer att göra det till den 26:e februari då den nya domen meddelas. Min advokat säger att det förmodligen inte blir någon ändring av domen från tingsrätten men jag känner mig ändå orolig tills jag har fått det hela svart på vitt.

Det är sorgligt egentligen att jag ändå tycker synd om exet. Trots allt han har gjort mot mig så känner jag att det är synd om honom att han troligtvis kommer att förlora jobbet och med största sannolikhet ha svårt att hitta ett nytt jobb. Jag äcklas av mig själv för att jag tänker så. Jag försöker få in i skallen att det var exet själv som hamnade här och inte mitt fel. Han hade flera tillfällen att avstyra det men valde bort det. Det är svårt att tänka så för mig men jag jobbar på det.

Klart slut!