Sagan börjar

Svårt att skriva. Helt omöjligt. Kommer inte på hur jag ska börja. Det mesta låter larvigt och kopierat från andra. Sedan är det svårt att hålla en röd tråd. Det finns inget bra ställe i nystanet att börja dra. Jag får börja från flera håll och jag kommer förmodligen få klippa bort stora stycken där det är alldeles för trassligt. Jag kommer nog inte mötas i mitten som alla bra författare lyckas med. vissa trådar kommer nog att vara helt egna och lösa. Nåja, jag provar!

Jag är ensamstående nu. Mitt inne i en mycket jobbig period. Jag väntar på att rättegången ska vara över. Åtal väcks nu den 15:e december. Allt känns overkligt. Jag har svårt att prata om det hela också. Vill nog inte låtsas om det riktigt. Jag går till en psykolog två gånger i veckan och det tror jag är bra för mig. Jag måste konfronteras med tankar och känslor som inte alltid är så trevliga. Jag ska försöka skriva av mig här också. Det kanske kan hjälpa någon stackare att inte behöva gå igenom samma saker som jag gjort.

Jag har en liten grabb på 6 månader. Han är glad och skrattar nästan jämt. Senaste flugan är att hoppa. Han hoppar jämt och får han inte stå upp så blir han förbannad. Det är inte så lätt alla gånger för han är rätt tung - 9,5 kg väger han. Tänk dig att sitta och hoppa med denne lille man i någon timme. Man blir rätt mör. Lilleman har även fått två tänder. Vassa som nålar må ni tro! Inte skönt när man ammar honom och han får för sig att gnaga lite på bröstvårtan. Sedan skrattar han bara åt mig när jag säger ifrån på skarpen. Busunge!

Klart slut!