Nu har jag börjat jobba igen. Jag började veckan med en kort dag på måndag för att jag och lilleman simmar då. Sedan VAB:ade jag tisdagen och onsdagen för att lilleman fick feber. Jag hoppas att resten av veckan förflyter smärtfritt. Tji fick jag för att jag satt och skojade om att jag snart är hemma igen för att lilleman drar på sig någon dagisbacill. Det första han gör är just det!
Nåja, det kunde ju vara värre. Han kunde faktiskt varit sjuk hela resten av veckan.
Nu regnar det härligt utanför. Jag hör riktigt hur det smattrar utanför mitt fönster :). Jag älskar regn. När jag var liten kunde jag gå ut och gå runt i flera timmar ensam i regnvädret. Det känns alltid för mig som att jag har hela världen för mig själv när det regnar för det brukar vara tomt på folk då. Allra bäst är det när det åskar och blixtrar också.
Nu ska jag bara försöka lägga mig och sova innan det är dags för arbetsdagen imorgon. Då lilleman går till sitt dagis och jag till mitt :).
Klart slut!
onsdag 15 september 2010
onsdag 1 september 2010
Tung dag
Har varit en tung dag idag. Vi var på familjerätten där de drar igång utredningen om vårdnaden om lilleman. Jag fick ju enskild vårdnad interimistiskt, vilket innebär att jag har vårdnaden tills den riktiga utredningen är avklarad. Familjerätten blir klar med sitt till mitten av oktober. Då skickas det till tingsrätten och sedan ska de gå igenom det hela så det kommer att ta en del tid misstänker jag. På handläggaren på familjerätten lät det inte som att det skulle bli någon större förändring mot vad som redan är men det kändes jobbigt innan ändå och det var skönt att höra det.
På väg till förskolan ringde så klart handläggaren på Kronofogden som driver in mitt skadestånd. Jag har glömt att höra av mig så många gånger nu att jag till slut klurat ut att jag har undvikit det för att jag tycker att hela situationen är väldigt jobbig. Jag orkar inte ta i det riktigt. Det känns återigen som att jag måste jobba fast jag inte gjort något fel. Nu äntligen fick jag tummen ur och kollade upp det jag skulle kolla och det kändes skönt att ha gjort det.
Men jag blev så trött. Fullständigt kollapsfärdig. Orkade inte göra någonting. Jag har nog gått och mått dåligt ända sedan de började höra av sig från Kronofogden och sedan den här tiden hos familjerätten blev bokad. Nu känns det bättre.
Jag pratade med min psykolog om hur jag har mått och varför. Hon ville att vi skulle fortsätta att träffas för att hon inte tyckte att det var bra att jag reagerade så starkt på saker som har med exet att göra. Reagera - ja, men inte bli mer eller mindre paralyserad av det. Jag håller helt med om det. Jag vet bara inte hur jag ska sluta reagera så. Det kommer ta tid. 12 års tortyr försvinner inte så fort från minnet, tyvärr :(
Klart slut!
På väg till förskolan ringde så klart handläggaren på Kronofogden som driver in mitt skadestånd. Jag har glömt att höra av mig så många gånger nu att jag till slut klurat ut att jag har undvikit det för att jag tycker att hela situationen är väldigt jobbig. Jag orkar inte ta i det riktigt. Det känns återigen som att jag måste jobba fast jag inte gjort något fel. Nu äntligen fick jag tummen ur och kollade upp det jag skulle kolla och det kändes skönt att ha gjort det.
Men jag blev så trött. Fullständigt kollapsfärdig. Orkade inte göra någonting. Jag har nog gått och mått dåligt ända sedan de började höra av sig från Kronofogden och sedan den här tiden hos familjerätten blev bokad. Nu känns det bättre.
Jag pratade med min psykolog om hur jag har mått och varför. Hon ville att vi skulle fortsätta att träffas för att hon inte tyckte att det var bra att jag reagerade så starkt på saker som har med exet att göra. Reagera - ja, men inte bli mer eller mindre paralyserad av det. Jag håller helt med om det. Jag vet bara inte hur jag ska sluta reagera så. Det kommer ta tid. 12 års tortyr försvinner inte så fort från minnet, tyvärr :(
Klart slut!
Inskolningen har börjat
Första dagen på förskolan är avklarad. Det gick som jag väntade mig - bara bra. Jag fick med mig en hel del material att läsa igenom men just nu orkar jag inte göra det. lilleman var så duktig. Han lekte i princip själv från första stund. Vi stannade bara i 1 timme så det var inte alltför ansträngande för lilleman. Inskolningen håller på i 2 veckor så morfar får hjälpa till nästa vecka då jag börjar jobba. Det ska nog fungera bra, tror jag. Lilleman är ju rätt social, vilket de även påpekade på förskolan så jag tror att han grejar det kanonbra :). Det är värre med minnet hos stackars mamma som ska komma ihåg att ta med extrakläder, stövlar, blöjor, regnkläder, ... Jag räknar med att jag kommer att glömma hälften :).
13:30 ska vi till familjerätten för att fortsätta utredningen om vårdnad. Just nu har jag interimistiskt fått enskild vårdnad men det är ju en temporär dom så de ska utreda det hela igen så att jag får en slutgiltig dom. Det känns blandat. Från början var det jobbigt för att jag inte kände mig beredd på att jag skulle dit. Det kändes som att exet och hela processen plötsligt trycktes upp i mitt ansikte och att jag inte kunde värja mig. Nu är det bättre men inte bra. Jag är lite orolig att det ska bli delad vårdnad igen. Jag vill absolut inte ha det. Jag tror inte att det kommer vara bra för lilleman heller, pga allt tjafs som det har varit tidigare med exet. Ju äldre lilleman är, desto mer förstår han ju också.
En annan sak som jag har tyckt varit jobbigt är att kronofogden har kontaktat mig. Det handlar om mitt skadestånd, som de hjälper mig att driva in. Jag drar mig för att ringa upp, jag glömmer bort det. Jag tycker att det är jobbigt att jag måste kämpa för att få ut något jag har rätt till. Det känns som att det är exet som gjort fel men att det är jag som måste anstränga mig :(. Inte okej. Kom precis på att jag måste förlänga besöksförbudet. Alltså ytterligare något jag behöver göra för att exet har gjort fel. Inte okej.
Klart slut!
13:30 ska vi till familjerätten för att fortsätta utredningen om vårdnad. Just nu har jag interimistiskt fått enskild vårdnad men det är ju en temporär dom så de ska utreda det hela igen så att jag får en slutgiltig dom. Det känns blandat. Från början var det jobbigt för att jag inte kände mig beredd på att jag skulle dit. Det kändes som att exet och hela processen plötsligt trycktes upp i mitt ansikte och att jag inte kunde värja mig. Nu är det bättre men inte bra. Jag är lite orolig att det ska bli delad vårdnad igen. Jag vill absolut inte ha det. Jag tror inte att det kommer vara bra för lilleman heller, pga allt tjafs som det har varit tidigare med exet. Ju äldre lilleman är, desto mer förstår han ju också.
En annan sak som jag har tyckt varit jobbigt är att kronofogden har kontaktat mig. Det handlar om mitt skadestånd, som de hjälper mig att driva in. Jag drar mig för att ringa upp, jag glömmer bort det. Jag tycker att det är jobbigt att jag måste kämpa för att få ut något jag har rätt till. Det känns som att det är exet som gjort fel men att det är jag som måste anstränga mig :(. Inte okej. Kom precis på att jag måste förlänga besöksförbudet. Alltså ytterligare något jag behöver göra för att exet har gjort fel. Inte okej.
Klart slut!
måndag 23 augusti 2010
Åka motorcykel till Gävle och tillbaka
Jag har varit på min bästa helgtripp någonsin! Jag har åkt MC till Gävle för att gratulera min moster som fyller 60 år. Mamma och min syster åkte upp med min bil och tog hand om lilleman. Vi stannade på förbestämda stopp för att stämma av, äta och vila. Jag hade så grymt kul :D. Jag fick så ont i kroppen till slut - ont i ryggen och ont i ljumskarna efter att ha suttit hukad över tanken och klämt åt med benen i flera timmar. Men det var totalt värt det! Så kul har jag nog inte haft på länge.
Lilleman klarade resan väldigt bra också. Han var inte alls gnällig, vilket var väldigt skönt för mamma och min syster. Jag var lite orolig att det kanske skulle bli jobbigt för honom och i förlängningen dem i och med att han var otröstlig när vi åkte hem från Stockholm i midsomras men det gick över all förväntan. Ser lovande ut för liknande samarbete i framtiden :D.
Det var öppet hus hos min moster i deras villa som de ska sälja nu i dagarna. Det kom en massa folk. Maten var jättegod och det var så roligt att träffa kusinerna och tjöta lite. Vi åkte upp på fredagen och åkte hem igen på söndagen. Det blev en intensiv helg men förvånansvärt nog var det otroligt smidigt och inget som helst gnäll från lilleman.
Klart slut!
Lilleman klarade resan väldigt bra också. Han var inte alls gnällig, vilket var väldigt skönt för mamma och min syster. Jag var lite orolig att det kanske skulle bli jobbigt för honom och i förlängningen dem i och med att han var otröstlig när vi åkte hem från Stockholm i midsomras men det gick över all förväntan. Ser lovande ut för liknande samarbete i framtiden :D.
Det var öppet hus hos min moster i deras villa som de ska sälja nu i dagarna. Det kom en massa folk. Maten var jättegod och det var så roligt att träffa kusinerna och tjöta lite. Vi åkte upp på fredagen och åkte hem igen på söndagen. Det blev en intensiv helg men förvånansvärt nog var det otroligt smidigt och inget som helst gnäll från lilleman.
Klart slut!
onsdag 18 augusti 2010
Inget napp på kvinnojourerna
Jag har nu fått svar från kvinnojourerna och de är inte intresserade av bloggen. Jag har efter ett tips från en vän vänt mig till BVC-kliniker i Göteborg för att se om de skulle vara intresserade men jag har inte fått några livstecken därifrån. Vi får väl se hur det blir.
Nu har jag äntligen beställt posteftersändning och bredband till mig. Då ska jag snart kunna leva som folk igen :).
Klart slut!
Nu har jag äntligen beställt posteftersändning och bredband till mig. Då ska jag snart kunna leva som folk igen :).
Klart slut!
lördag 14 augusti 2010
Minnen
Jag har ett nätverk av blodådror i ena knävecket. Det är från när exet drämde en golfklubba i baksidan av mitt ben. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett ärr på hakan. Där har jag behövt sy några stygn för att exet knuffade mig med all kraft rakt på skorna i hallen. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har röda ärr på undersidan av båda fötterna. Det är från att exet tvingade mig att bränna mig själv med en gaständare. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett jack i ena framtanden. Det är från att exet boxade mig i ansiktet så att tänderna slogs ihop. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett ärr på ena underarmen. Det är från att exet knuffade mig så att jag ramlade och landade på barnvagnsbromsen då jag var höggravid. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett knakande ljud i mina käkar. Det är från att exet boxat mig på käkarna upprepade gånger så att något gått sönder där. Det kommer aldrig att försvinna.
De andra skadorna har läkt och syns inte mer. Men jag kommer ihåg dem. Varenda en kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg hur rädd jag var. Hur arg jag var. Hur förnedrad jag var. Hur dum jag kände mig. Hur värdelös jag kände mig.
Det finns ett stort sår i min själ och det är från exet, en person som ett tag betydde hela världen för mig, svek mig så fullständigt. Det kommer aldrig att försvinna. Men det kan läka. Bli ett ärr. Det kommer alltid finnas där och påminna mig om vad som har hänt men jag kommer att kunna gå vidare. Jag kommer att leva. Jag lever redan nu.
Klart slut!
Jag har ett ärr på hakan. Där har jag behövt sy några stygn för att exet knuffade mig med all kraft rakt på skorna i hallen. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har röda ärr på undersidan av båda fötterna. Det är från att exet tvingade mig att bränna mig själv med en gaständare. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett jack i ena framtanden. Det är från att exet boxade mig i ansiktet så att tänderna slogs ihop. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett ärr på ena underarmen. Det är från att exet knuffade mig så att jag ramlade och landade på barnvagnsbromsen då jag var höggravid. Det kommer aldrig att försvinna.
Jag har ett knakande ljud i mina käkar. Det är från att exet boxat mig på käkarna upprepade gånger så att något gått sönder där. Det kommer aldrig att försvinna.
De andra skadorna har läkt och syns inte mer. Men jag kommer ihåg dem. Varenda en kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg hur rädd jag var. Hur arg jag var. Hur förnedrad jag var. Hur dum jag kände mig. Hur värdelös jag kände mig.
Det finns ett stort sår i min själ och det är från exet, en person som ett tag betydde hela världen för mig, svek mig så fullständigt. Det kommer aldrig att försvinna. Men det kan läka. Bli ett ärr. Det kommer alltid finnas där och påminna mig om vad som har hänt men jag kommer att kunna gå vidare. Jag kommer att leva. Jag lever redan nu.
Klart slut!
måndag 9 augusti 2010
Första försöket
Nu har jag skickat iväg två mejl till två olika kvinnojourer. Nu får vi se om de tycker att det är en bra idé. Om ingen nappar har jag i alla fall försökt. :)
Klart slut!
Klart slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
