Insomnia

Jag är den med sömnsvårigheter. Jag är den med alla minnen. Tänker du någonsin på vad du gjort mot mig? Att du skadat mig? Att du alltid kommer att vara en del av mig, vare sig jag vill eller inte? Du finns med mig varje dag. Tänker du någonsin på mig? Det var jag som gick till polisen. Förstår du varför? Det var jag som gick i terapi. Vet du varför? Förstår du att du skulle ha skadat lilleman? Inte nu men förr eller senare. Förstår du att en skev världsuppfattning också skadar? Försöker du ändra dig? Jag försöker förstå varför det blev som det blev. Jag försöker förstå vad som har hänt dig, så att jag vet varför du behandlade mig som du gjorde. Du berättade aldrig om din barndom. Bara några få lösa fragment. De sa inte så mycket. De var säkra att berätta om. Du kanske inte kommer ihåg mer. Vad jag inte förstår är vad det är som får en individ att gå över gränsen. Jag gick inte över gränsen. Varför gjorde du det? Varför sa du att allt jag gjorde var fel och att jag avsiktligt djävlades med dig? Varför skulle jag göra så? Trodde du verkligen på det? Trodde du att du kunde bryta ner mig? Trodde du att jag skulle försvinna helt och istället skulle det dyka upp ett skal som bara lyder order? Trodde du verkligen att du hade tämjt min själ? Du rörde aldrig vid den. Du förstod den aldrig. Jag försökte bjuda in dig men du stannade bara en stund i hallen och sedan vände du. Du vände. Du ville inte se. Inte förstå. Jag ville förstå dig. Jag förstod aldrig dig. Jag tyckte att du var dum i huvudet. Jag hatade dig. Jag ville döda dig. Få dig att lida för vad du gjort mot mig. Nu är jag nyfiken. Vill vet vad som fått dig att bli den du är. Jag vill förstå för att kunna lära mig. Du finns ändå i min dag. Inte hela tiden men någon gång dyker du upp varje dag. Något påminner mig och vips är du där igen. Du kommer aldrig att försvinna, så det är bättre att jag lär mig att förstå. Man är bara rädd för det man inte förstår så jag ska se till så att jag inte är rädd mer.

Klart slut!