Ta kort

Jag behöver få bort exet från kameran. Det finns inga bilder på honom på minneskortet eller så men han är där ändå. Så fort jag vill ta kort tänker jag på exets gestapofasoner angående att ta kort. Vi skulle ta kort på allt vi gjorde och det var jag som skulle ta kort. Om jag glömde blev det ett helvete. Och sedan behövde jag försvara våra redan tagna kort så att han inte raderade dem. Varenda jävla gång! Nä, no more drama, please. Nu finns det bara som minnen i mina synapser. Fantomer som dyker upp när jag kommer på att jag kanske borde ta kort. Spara mina minnen på bild.

Jag kan egentligen inte skylla på exet för han gör inget längre. Nu är det faktiskt jag som hindrar mig själv. Jag kan skylla på honom hur mycket jag vill, det är fortfarande jag som måste bryta detta. Det är svårt. Varje gång jag tar kort tänker jag att jag nu är lydig och gör som jag borde. Inte bra. För då är jag inte lydig. Jag vill aldrig mer vara lydig. Jag vill vara snäll, hjälpsam, trevlig, rolig, smart, intressant - men inte lydig. Lydig förknippar jag med underkuvad och underkuvad är inget bra sätt att vara på i en relation. Jag tror inte att det är bra i någon relation. Inte mellan två vuxna och inte heller mellan ett barn och en vuxen.

Exet tyckte att barn ska vara kuvade. Att de ska lyda sina föräldrar blint och aldrig säga emot. Jag kan ju säga att jag är väldigt glad att jag har ensam vårdnad. Jag skulle inte vilja bidra till nästa generations misshandlade kvinnor. Det kanske jag gör ändå men jag ska göra allt jag kan för att det inte ska ske. Som en vän till mig sa - det heter arv OCH miljö. Jag får trycka på miljöknappen som en blådåre helt enkelt.

Klart slut!