söndag 28 februari 2010

Fortfarande trött

Jag passade på att sova en stund tillsammans med lilleman. Det var så skönt. Lilleman är förkyld (han kan ha blivit kall när vi sov över hos min vän för att jag glömde ta med hans pyjamas och han fick sova i en kortärmad body - förlåt lilleman!) och har därmed svårt att sova i sin egen säng. När han skulle sova middag runt klockan 12 sov han bara i 30-40 minuter istället för 1-1,5 timmar som han brukar! Stackare! Det är klart att det är jobbigt att sova när näsan är snorfylld och halsen igenkloggad med slem. Vanligtvis brukar jag kalla honom för Darth Vader Junior för att han flåsar så när han kryper omkring, sitter och leker - ja, hela tiden. Ni kan gissa hur han låter nu. Det är som att ha en liten griskulting i sängen. Rätt gulligt men man får ingen bra nattsömn. Lilleman vaknade bland annat 4:30 inatt och grät otröstligt med sin hesa, skrovliga förkylningsröst. Han ville inte bli ammad, han ville inte ha nappen. Till slut fick jag gå upp och fixa en flaska välling till honom. Då åt han och sedan blev han nöjd och kunde sova lite till. Tack mamma för att du tipsade om välling - det är verkligen bra för bebisar och hjälper även till att skapa världsfred och lycka på jorden.

Jag ska iväg och hälsa på lite fler släktingar idag. Vi åker i samlad trupp och det var meningen att lilleman skulle vara med och visas upp. Nu när han är sjuk så får han vara hemma och mamma passar honom. Det är nog bäst med tanke på att det finns en annan lilleman på plats som kan bli sjuk han med. Synd bara att jag känner mig så trött fortfarande. Som att all energi har försvunnit ur kroppen. Mina vänner, N och M, tror att det är spänning och nervositet sedan rättegångar mm som släpper. Jag hoppas att det blir bättre snart.

Nu ska jag iväg och äta lite. Det borde inte göra det hela sämre i alla fall!

Klart slut!

lördag 27 februari 2010

Trött

Idag är jag trött. Jag har nog inte riktigt smält resultatet från domen ännu. Jag hade väntat mig att jag skulle känna mig mer lättad än vad jag gör. Har nog inte smält domen ännu.

Jag hade en jättetrevlig tjejkväll igår hemma hos en av mina bästa vänner. Jag och lilleman och en annan vän hade en riktigt mysig middag och senare te med en grymt god efterrätt. Vi blev så otroligt bortskämda och fullproppade med massor av god mat. Det var så skönt.

Nu ska jag äta risgrynsgröt med familjen. Skönt att slippa laga mat själv.

Klart slut!

fredag 26 februari 2010

Domen har kommit!

Jag ringde till hovrätten idag för att ta reda på vad det blev för ny dom. Jag blev kopplad till rotel 23 för att få prata med ansvarig jurist.

Det är samma dom förutom att straffet har höjts från 3 år till 4 år! Jag känner det som en upprättelse! De trodde på mig. Trots fler vittnen på exets sida så höjdes straffet. Jag känner lättnad, glädje och någonstans lite ledsamhet. Att det behövde gå så här långt. Det är något som jag och min psykolog jobbar med. Att jag inte ska känna skuld i detta utan inse att exet hade tillfällen - många tillfällen att bryta det hela men tog dem inte. Han hamnade här själv. Jag jobbar på det.

Klart slut!

Släktträff

Inatt kom min moster, morbror, kusin L och hennes son E på besök. Det var säkert 6 år sedan jag träffade dem sist. Det var skönt att kunna sitta och prata tillsammans och inte behöva tänka alls på att passa någon tid, på vad jag får eller inte får säga och bäst av allt så slapp jag helt att vara otrevlig mot folk som jag tycker om.

När jag var tillsammans med exet fortfarande så fick jag inte umgås med dem, jag fick inte hålla kontakten - de var ju ändå dåliga människor sa exet. Jag tyckte aldrig att det han sa stämde och det känns så skönt nu att inte behöva tänka på vad någon annan än vad jag själv tycker och tänker. Det var så skönt att prata öppet om saker och ting som har hänt. Jag kunde berätta precis så mycket som jag ville och orkade. Jag behövde inte hitta på några konstiga lögner eller bortförklaringar. Jag kunde själv bestämma! Det var en fantastisk känsla på sätt och vis. Det är lite som när man har huvudvärk - man märker det tydligast när den försvinner. Det är först då man inser hur ont man har haft.

Idag är det lillemans 9 månaders dag! Grattis, grattis, lilleman! Han är så pigg och glad liten kille. Min moster är ju mammas enäggstvilling så lilleman var helt överlycklig över att mormor var hemma och inte på jobbet. Det är B-mormor, som far min brukar säga. :) Jag är så glad över att lilleman är så social och glad av sig. Han har blivit så stor! Han kan sätta sig och ställa sig upp själv. Han kan gå korta sträckor med stöd. Han har 5 små tänder som han bits rejält med. Han kryper på sitt eget lilla vis med ena knät i marken och ena foten i marken. Fort går det, speciellt när diskmaskinen är öppen. Det är nästan som att lilleman har en diskmaskinsradar. Så fort diskmaskinen ska tömmas så kommer lilleman farande, överlycklig och skrattande. Han är min lilla ögonsten! Sedan kan man nog diskutera hur objektiv en mamma är. ;)

Klart slut!

torsdag 25 februari 2010

Utväg

Jag går på något som kallas Utväg. Det är en kommunal verksamhet i västra götaland som riktar sig till kvinnor, barn och män i våldsrelationer. Det är menat att hjälpa dem ur våldet och - om det går - återuppbygga en hälsosam relation. Utväg är frivillig och gratis (nåja, man betalar ju via skatten). Jag går, kanske inte helt otippat, på verksamheten som riktar sig till kvinnor som har levt i en våldsrelation. Jag går en gång i veckan under 16 veckor och vid varje tillfälle tas det upp och diskuteras kring ett nytt tema. Allt kretsar kring våld, relation, vad som är "normalt" och vad som inte är det, psyke mm. Jag går i en grupp om ca 5 andra kvinnor som alla har råkat ut för någon form av våld i sin tidigare relation.

Jag har hittills gått 4 gånger och jag rekommenderar det starkt till alla som har det svårt. Här kan man spana mer på vad Utväg är för något.

Från början kände jag mig lite löjlig och fjantig som satt där tillsammans med de andra. Hur kan det här hjälpa, tänkte jag i mitt stilla sinne. Men jag samlade mig turligt nog och gav det hela en chans. Det var bra att jag gjorde det. Jag känner att jag får mer och mer förståelse för hur mycket jag har inombords som jag behöver prata om och hur bra det är att få perspektiv på saker och ting. Först nu får jag verkligen veta vem det var som egentligen var dum i huvudet.

Jag går dit varje torsdag. Den här torsdagen pratade vi om hur varje individ behöver ha sitt eget livsrum och hur man i en sund relation delar sitt livsrum med sin partner och växer av detta och får ut mer av tillvaron och mår bra tillsammans. I en sjuk relation tar den ena parten över (nu pratar vi enbart om hur en man misshandlar en kvinna men det kan ju vara tvärtom också) helt och kväver livsrummet för den andra partnern. Vi pratade om på vilket sätt vi blev kvävda, vad som fick oss att bryta oss ur det och säga att det var nog och vad vi gör för att bygga upp vårt livsrum igen. Det var intressant att höra hur likt det var för oss alla, trots att vi har haft olika män med olika bakgrund, religion och härkomst. Psykopater har inget land.

En av kvinnorna sa något väldigt fint idag. Hon sa:
"Jag måste fylla ut för annars missar jag resten. Och jag vill inte missa resten."

Klart slut!

Bland annat därför lämnade jag exet

Örfilar, slag i pannan, över näsan, knäppar på näsan, boxslag på käken, knuffa omkull, boxa i revben med knogar, boxa på armbågar, boxa på axlar, knäa i rumpan, sparka på ben, sparka i rumpan, stampa på fötter, dra i håret, dra i könshåret, nypa på insidan av låren, spruta pepparspray i duschen, spruta pepparspray direkt i ögonen, banka med knivskaft i huvudet, knacka med knogar på huvudet, boxa mot huvudet, dunka huvudet i golvet, boxa i magen, spotta i ansiktet, sticka mig med nål i huvudet, sticka mig med nål i tungan och näsan, äta bajs, dricka kiss, tvinga mig att bränna mig själv under fötterna med gaständare, fått dryck kastad i ansikte och hår, tvinga mig att gå ute på stan i trasiga kläder (bland annat stora hål på fel ställen i byxor), kletat tuggummi i håret, sticka mig med nål under naglarna, slag med skaftet av en flugsmälla på ryggen, tvingas till att få finnar klämda utan att ha möjlighet att säga ifrån om det gör för ont, kvävning med påsar, stryptag, fått stå på utsidan av en balkong på 6-7 våningen som att jag ska hoppa tills exet ändrat sig, fått gå oduschad i veckor i sträck, fått klippa sönder kläder jag har tyckt mycket om, har inte fått köpa nya kläder på flera år i taget, dränkning, tvingats ha på mig en jacka som exet kissat på, stå på knä och andra obekväma ställningar i timmar utan att få flytta på mig, stå upp hela natten, tvingas falla bakåt ståendes på en säng och hoppas att exet tar emot mig, slag med badmintonrack i huvudet, slag med golfklubba i knävecket, boxning mot bröstkorg, tvingat mig att kissa på mig bland folk, hälla kallt vatten på mig när jag somnat, hälla olja på mig i hår och på ryggen, tvinga mig att göra armhävningar oavsett underlag och plats (bland folk på gatan med äckligt och smutsigt golv)


Det är säkert saker som jag har glömt att ta upp. Jag har inte fört statistik och jag har inte skrivit upp det. Jag ville helst glömma att det hade skett överhuvudtaget. Exet sa att de sakerna hände för att jag förtjänade det. Att jag var en ond människa och att han njöt av att straffa mig. Så här i efterhand känner jag att oavsett hur dålig människa man är så är det ingen som förtjänar en sådan behandling! Inte ens exet!

Klart slut!

Karin-ketchupmamma

Bloggtoppen.se Karin-ketchupmamma : http://blogg.alltombarn.se/ketchupmamma/ - Sveriges bästa bloggar - Lista din blogg

Tänkte följa den här bloggen men lyckas bara dela den. Skit också! Då måste jag ju aktivt leta upp den och läsa innehållet! Jag skaffade mig ju internet för att slippa sånt och därmed göra livet enklare. :)

Klart slut!