Lilleman är så förkyld, den stackaren! Han har jättetrötta ögon, rosslig hals och näsan rinner som en vattenkran. Nu vill han gärna ha nappen hela tiden, trots att han vanligtvis klarar sig bra utan den på dagen.
Sambon tar hand om lilleman nu så att jag kan gå till jobbet. Stackarn får ju inte sova. Han har varit vaken sedan 8 på morgonen i söndags och det blir nog inte mycket sova med två hundar, som vill ha hans uppmärksamhet och en snorig pojk som vill vara nära sin pappa hela tiden. Det är bland annat för sådant här jag älskar honom så mycket. Istället för att säga; "Nej, jag kan inte ta hand om lilleman för jag behöver sova", så säger han; "Det är bättre att du går till jobbet. Jag kan vara hemma med lilleman".
Nu är gamla lägenheten färdigstädad. Och tömd. Jag har själv inte använt källarförrådet så jag hoppas innerligt att det inte finns någon trevlig överraskning där. Nu ska jag bara hitta alla nycklar så är det klart sedan. Vad skönt :).
Klart slut!
måndag 21 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
Lilla hunden nästan rumsren
Nu börjar den lilla hunden att bli rumsren. Bara ett problem - hon klarar sig sämre nu när jag är på jobbet halva veckan. Vi misstänker att hon känner sig övergiven och mår dåligt och att det är därför det går sämre. Hon har ju haft mig hos sig hela livet och plötsligt är jag inte där hela tiden längre. Det behövs bara lite tid och sedan kommer hon vara glad och veta att jag kommer hem igen på kvällen. Jag ser verkligen fram emot att slippa plocka bajs både inne och ute :P.
Det var lite grann som att ha två bebisar precis när hon kom till oss. Både lilleman och hon ville ha uppmärksamhet och krävde lek och gos. Man blir totalt utmattad ju. Jag är grymt imponerad av alla föräldrar som skaffar barn tätt. Att de inte blir galna och går och yxmördar folk för skojs skull i större utsträckning är ett mysterium ;).
Klart slut!
Det var lite grann som att ha två bebisar precis när hon kom till oss. Både lilleman och hon ville ha uppmärksamhet och krävde lek och gos. Man blir totalt utmattad ju. Jag är grymt imponerad av alla föräldrar som skaffar barn tätt. Att de inte blir galna och går och yxmördar folk för skojs skull i större utsträckning är ett mysterium ;).
Klart slut!
måndag 14 februari 2011
Bara flyttstädning kvar
Nu har jag äntligen hämtat alla prylar som fanns kvar i gamla lägenheten. Alla stora möbler var redan flyttade så det var bara allt småkrafs kvar, så som böcker, handdukar, köksredskap. Det kan ju inte vara så mycket utan måste få plats i en Opel Astra, halvkombi. Glad i hågen släpar jag och min kära lillasyster ner alla saker som ska hem till trappuppgången. Jag ska bara upp och ta ner den sista kartongen medan lillasyster börjar packa in allt i bilen.
När jag väl kommer ner möts jag av lillasysters konstaterande att det ser mörkt ut att få med allt. Jag går ut och kollar. Av totalt 5 stora kartonger får endast en av dem plats i min lilla skruttiga bil! Jag bedömde nog att jag hade lika mycket utrymme som i en mindre buss. Snacka om att ha dålig storleksuppfattning :P.
Jag fick ringa min kära far så att han kunde komma och hjälpa mig med sin herrgårdsvagn. Vi fick faktiskt med allt i två bilar. Det var jätteskönt. Nu bor familjen i ett kartonglandskap utan dess like. Vi får försöka göra ett ryck eller flera under veckan för att få bort kartongskogen igen.
Nu är det bara flyttstädningen kvar och sedan behöver jag inte tänka på min gamla lägenhet mer :). Jag har till 28:e februari på mig, så det känns ju helt överkomligt.
Idag är det alla hjärtans dag. Det kommer vara första gången någonsin som jag firar den dagen. Det känns lite pirrigt. Jag har ju inte riktigt haft någon som ville fira det med mig tidigare. Man kan ju felaktigt få för sig att en person som påstår sig vara ens livskamrat skulle vilja fira detta men låt er inte luras så lätt. Exet ville inte fira och jag ville definitivt inte fira med honom. Jag tyckte inte att han var så mycket att hänga i granen efter all misshandel.
Nu, däremot, vill jag så gärna fira med min älskling. Han är det bästa som hänt mig och jag hoppas verkligen att vi kommer vara tillsammans för resten av våra liv. Han kommer fixa middag till mig så att allt är klart när jag kommer från jobbet. Jag blir glad bara jag tänker på det :D. Han ska få Macaroons av mig. Han säger hela tiden att det ser så gott ut när han ser det på tv, så jag tänkte att han skulle prova om det är lika gott i verkligheten. Enda problemet är att han inte tål mandel och Macaroons innehåller definitivt mandel. Han får lova att inte dö innan han börjar äta helt enkelt ;).
Klart slut!
När jag väl kommer ner möts jag av lillasysters konstaterande att det ser mörkt ut att få med allt. Jag går ut och kollar. Av totalt 5 stora kartonger får endast en av dem plats i min lilla skruttiga bil! Jag bedömde nog att jag hade lika mycket utrymme som i en mindre buss. Snacka om att ha dålig storleksuppfattning :P.
Jag fick ringa min kära far så att han kunde komma och hjälpa mig med sin herrgårdsvagn. Vi fick faktiskt med allt i två bilar. Det var jätteskönt. Nu bor familjen i ett kartonglandskap utan dess like. Vi får försöka göra ett ryck eller flera under veckan för att få bort kartongskogen igen.
Nu är det bara flyttstädningen kvar och sedan behöver jag inte tänka på min gamla lägenhet mer :). Jag har till 28:e februari på mig, så det känns ju helt överkomligt.
Idag är det alla hjärtans dag. Det kommer vara första gången någonsin som jag firar den dagen. Det känns lite pirrigt. Jag har ju inte riktigt haft någon som ville fira det med mig tidigare. Man kan ju felaktigt få för sig att en person som påstår sig vara ens livskamrat skulle vilja fira detta men låt er inte luras så lätt. Exet ville inte fira och jag ville definitivt inte fira med honom. Jag tyckte inte att han var så mycket att hänga i granen efter all misshandel.
Nu, däremot, vill jag så gärna fira med min älskling. Han är det bästa som hänt mig och jag hoppas verkligen att vi kommer vara tillsammans för resten av våra liv. Han kommer fixa middag till mig så att allt är klart när jag kommer från jobbet. Jag blir glad bara jag tänker på det :D. Han ska få Macaroons av mig. Han säger hela tiden att det ser så gott ut när han ser det på tv, så jag tänkte att han skulle prova om det är lika gott i verkligheten. Enda problemet är att han inte tål mandel och Macaroons innehåller definitivt mandel. Han får lova att inte dö innan han börjar äta helt enkelt ;).
Klart slut!
onsdag 12 januari 2011
Tillit
Tillit är svårt. Det är nog det svåraste att bygga upp igen. Med små steg och tummarna hårt hållna hoppas jag på det bästa.
Klart slut!
Klart slut!
lördag 6 november 2010
Grattis på årsdagen
Grattis, grattis!
För att må bättre har jag ätit en god frukost, duschat och klätt mig fint i klänning och allt. Kan man få sig själv att må dåligt med självsuggesion bör ju det omvända även funka ;).
Nu ska jag umgås med min älskade sambo och bara vara. Det kommer nog få mig att må bättre.
Klart slut!
För att må bättre har jag ätit en god frukost, duschat och klätt mig fint i klänning och allt. Kan man få sig själv att må dåligt med självsuggesion bör ju det omvända även funka ;).
Nu ska jag umgås med min älskade sambo och bara vara. Det kommer nog få mig att må bättre.
Klart slut!
torsdag 4 november 2010
Det blir ingen lätt helg
Ännu en natt utan ordentlig sömn. Detta trots att jag var jätteglad igår. Då var jag tillsammans med min älskling hela dagen och lilleman var hos mormor och morfar så att jag slapp det ansvaret. Jätteskönt! Jag är så tacksam för att de ställer upp som de gör :).
Jag tror problemen börjar när jag är själv med alla tankar. Då går det inte att tränga dem ute längre. Det värsta är att jag inte kan gråta nu :(. Det kommer lite tårar ibland men för andra saker, aldrig för vad exet har gjort mig. Det hade nog varit bra om jag kunde gråta för att få ut en del av smärtan.
Snart kommer min älskling hem från jobbet. Han har inte heller haft en lätt vecka och har i princip inte sovit alls. Det blir ingen lätt helg :(.
Klart slut!
Jag tror problemen börjar när jag är själv med alla tankar. Då går det inte att tränga dem ute längre. Det värsta är att jag inte kan gråta nu :(. Det kommer lite tårar ibland men för andra saker, aldrig för vad exet har gjort mig. Det hade nog varit bra om jag kunde gråta för att få ut en del av smärtan.
Snart kommer min älskling hem från jobbet. Han har inte heller haft en lätt vecka och har i princip inte sovit alls. Det blir ingen lätt helg :(.
Klart slut!
onsdag 3 november 2010
Snart årsdag
Nu är det snart ett år sedan jag gick till polisen och anmälde exet. Vid den här tiden för ett år sedan kröp jag runt i lägenheten för att det gjorde så jävla ont att gå på brännsåren på undersidan av mina fötter. Jag skar upp variga blåsor på fötterna och sköljde rent så gott det gick, samtidigt som jag var tvungen att bränna nya på de ställena där det fanns frisk hud fortfarande. Jag skulle bränna fötterna tills exet sa att det räckte. Varje gång kändes det som en evighet innan han sa att jag skulle sluta bränna på just det stället och hitta ett annat ställe på foten. Jag fick inte visa att det gjorde ont, då skulle jag bara vara tvungen att börja om. Vid den här tiden för ett år sedan fanns det i princip ingen frisk hud kvar på fötterna och exet började fundera på vad som skulle ske härnäst. Syra, kanske? Eller varför inte bränna andra kroppsdelar också? Eller kanske elstötar på känsliga kroppsdelar? Man kan inte annat än förundras över hans kreativitet.
Nu borde allt kännas bättre. Han sitter ju i fängelse och jag blir inte misshandlad längre. Ändå känns det riktigt jobbigt nu. Jag drömmer riktigt skumt. Jag drömmer att jag är på olika ställen med en massa folk och att jag behöver ta mig därifrån utan att någon märker. Jag vaknar kallsvettig hela tiden. Jag tror att mitt undermedvetna återupplever hur jag försökte undvika att få stryk och hur jag försökte ta mig igenom dagar utan att det skulle bli så mycket stryk. Nu låter det helt befängt men då kunde jag tycka att allt var bra om vi bara hade bråkat verbalt. Vi säger jag men sanningen är att bråken gick ut på att exet kallade mig för olika nedsättande saker, berättade hur värdelös och dum i huvudet jag var. Det var inte mycket vi i det bråket. Jag försökte att hålla mig lugn, närmast reaktionslös, så att jag inte skulle förvärra situationen. Det är riktigt jobbigt att hålla sig neutral när man blir provocerad hela tiden.
Nu har jag en underbar sambo som alltid finns där för mig. Han får mig alltid att bli glad och må bättre. Så varför mår jag inte bra nu? Det är då det slår mig hur dåligt jag skulle ha mått just nu om han inte funnits i mitt liv. Jag hade helt säkert kollapsat. Det jobbiga är att nu tycker folk att allt ska vara bra igen. Nu har det gått tid, nu är exet bakom lås och bom. Borde jag inte börja bli glad och så nu? Så enkelt är det inte riktigt. Man kan bli fri från det överhängande hotet och börja läka vissa av såren. Men vissa kommer alltid finnas kvar och vissa kommer regelbundet att gå upp och behöva tid att läka igen. Min sambo vet det och förstår det. Han hjälper mig att orka läka i själen.
Till alla som oroar sig för att upprepa samma mönster när det gäller relationer och partners. Det finns inget sådant samband. Man märker tydligt vilka personer man kan lita på och satsa på om man bara är uppriktig mot sig själv och ärlig. Känns det fel och konstigt med en person så betyder det att det är det. Det är inte något man ska bygga på, laga eller vänta ut. Ta upp det direkt. Går det att prata om det så finns det något att satsa på. Vågar man inte vara ärlig och uppriktig mot sin partner - fly, fort som satan därifrån. I ett riktig förhållande tycker man om sin partner som den är - med alla för- och nackdelar. Tack underbara sambo för att du finns och får mig att kunna känna saker igen :).
Klart slut!
Nu borde allt kännas bättre. Han sitter ju i fängelse och jag blir inte misshandlad längre. Ändå känns det riktigt jobbigt nu. Jag drömmer riktigt skumt. Jag drömmer att jag är på olika ställen med en massa folk och att jag behöver ta mig därifrån utan att någon märker. Jag vaknar kallsvettig hela tiden. Jag tror att mitt undermedvetna återupplever hur jag försökte undvika att få stryk och hur jag försökte ta mig igenom dagar utan att det skulle bli så mycket stryk. Nu låter det helt befängt men då kunde jag tycka att allt var bra om vi bara hade bråkat verbalt. Vi säger jag men sanningen är att bråken gick ut på att exet kallade mig för olika nedsättande saker, berättade hur värdelös och dum i huvudet jag var. Det var inte mycket vi i det bråket. Jag försökte att hålla mig lugn, närmast reaktionslös, så att jag inte skulle förvärra situationen. Det är riktigt jobbigt att hålla sig neutral när man blir provocerad hela tiden.
Nu har jag en underbar sambo som alltid finns där för mig. Han får mig alltid att bli glad och må bättre. Så varför mår jag inte bra nu? Det är då det slår mig hur dåligt jag skulle ha mått just nu om han inte funnits i mitt liv. Jag hade helt säkert kollapsat. Det jobbiga är att nu tycker folk att allt ska vara bra igen. Nu har det gått tid, nu är exet bakom lås och bom. Borde jag inte börja bli glad och så nu? Så enkelt är det inte riktigt. Man kan bli fri från det överhängande hotet och börja läka vissa av såren. Men vissa kommer alltid finnas kvar och vissa kommer regelbundet att gå upp och behöva tid att läka igen. Min sambo vet det och förstår det. Han hjälper mig att orka läka i själen.
Till alla som oroar sig för att upprepa samma mönster när det gäller relationer och partners. Det finns inget sådant samband. Man märker tydligt vilka personer man kan lita på och satsa på om man bara är uppriktig mot sig själv och ärlig. Känns det fel och konstigt med en person så betyder det att det är det. Det är inte något man ska bygga på, laga eller vänta ut. Ta upp det direkt. Går det att prata om det så finns det något att satsa på. Vågar man inte vara ärlig och uppriktig mot sin partner - fly, fort som satan därifrån. I ett riktig förhållande tycker man om sin partner som den är - med alla för- och nackdelar. Tack underbara sambo för att du finns och får mig att kunna känna saker igen :).
Klart slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
