tisdag 19 april 2011

Ensam vårdnad!

Det blev ensam vårdnad! Exets advokat lyckades övertyga honom om att det var ett förlorat fall att strida om vårdnaden. Det kunde till och med äventyra eventuell umgängesrätt. Det ledde till att vårdnadsbiten blev bestämd redan i rättegångssalen. Det var så skönt!

Det verkar dock som att det kommer att bli någon form av umgänge. Inte vad jag skulle vilja men nu kan jag åtminstone hindra umgänget om det verkar vara dåligt för Lilleman.

Jag kommer få veta exakta domen den 29:e april så nu sitter jag och väntar spänt på besked.

Klart slut!

tisdag 12 april 2011

Kul läsning inför vårdnadstvisten

Den här artikeln på aftonbladet var riktigt mysig. Det känns så bra att läsa om andra psykon och hur väl de hanterar en dom från en vårdnadstvist :P.

Klart slut!

måndag 11 april 2011

Ovanligt glad

Idag är jag ovanligt glad. Kanske är det våren som äntligen tittar fram bakom snödrivan. Helt säkert är en av anledningarna till att jag är så där ovanligt glad att jag har en underbar sambo att dela mitt liv med. Jag blir så glad när jag tänker på honom.

Det blir en bra vår det här året :D.

Klart slut!

Inga vattkoppor ännu

Vi är inne på dag 17 och Lilleman visar inga tecken på att han tänker få vattkoppar. En besviken mamma stirrar sig blind på ett sår i hårbotten och ett sår på vardera ovansidan av handen. Lilleman är precis som vanligt, han kliar sig inte och det är minst lika sannolikt att såren har uppkommit under vild lek med hundarna. Eller storebror, eller leksakerna i Lillemans rum. Jag avvaktar i hopp om att det kommer prickar på den lille herrn. Det är ju trots allt 4 dagar kvar på förväntad inkubationstid så än är inte hoppet ute ;).

Jag har nu pratat med min advokat. Det känns mycket bättre inför vårdnadstvisten. Jag känner mig mer förberedd på vad som ska ske och för övrigt fick jag veta från Västerviks anstalt - där exet sitter just nu - att exet inte kommer vara i lokalen. Han kommer bara vara med via videokonferens. Skönt! Då slipper jag mycket av hans teater. Det blir lite svårare att försöka komma åt mig och visa upp den där förlåtande minen och de ledsna ögonen. Jag är ju en så dålig mamma till Lilleman och det är ju inte mer än rätt att Lilleman får träffa sin pappa. Som jag ser det så träffar Lilleman sin pappa redan. Varje dag träffas de. De har jättebra kontakt. Pappan är helt underbar med Lilleman och Lilleman tycker om sin pappa. Det är bara inte Lillemans biologiska pappa. Men det där skulle aldrig exet förstå eller acceptera - det hade ju inte gagnat honom :P.

Klart slut!

tisdag 5 april 2011

Trött

Jag har varit jättetrött i flera dagar nu. Överkänslig på allt, gråter för minsta lilla, känner mig orättvist behandlad jämt och ständigt. Det känns inte heller som att det hjälper att sova. Jag sover då jag ska på kvällen men ändå orkar jag inte gå upp på morgonen. Sedan är jag trött hela dagen och känner mig misslyckad.

Denna och nästa vecka kommer vara jobbiga. Jag trodde lite enfaldigt att det inte skulle påverka mig så mycket men det var ju helt fel. Jag är mycket påverkad och orolig inför rättegången den 15:e april. Jag ska träffa min advokat på torsdag denna vecka så då får jag kanske en bättre bild av det hela. Jag vet att jag är orolig för att de ska döma delad vårdnad. Jag är till och med orolig för att det ska bli umgängesrätt för exets del. Jag vill inte ha honom i närheten av lilleman. Den människan är inte klok i huvudet och borde aldrig mer få vistas bland folk. Att återanpassa honom till samhället är slöseri med resurser. Problemet är att exet är listig och smart så han kan lura de flesta att allt är bra och att han har bättrat sig. Jag vet att om han får umgås med lilleman så är det en fara för lillemans psykiska, och säkerligen fysiska, hälsa.

Det känns inte heller bra att jag kommer att möta exet öga mot öga igen. Det var ett tag sedan och förra gången skämdes jag så mycket över att jag stannat med honom så länge. Jag tyckte att det var så tydligt när han höll på med sina manipulationstrick. Varför såg jag det inte på samma sätt tidigare? Men egentligen vet jag. Jag tycker bara att det är jobbigt att det behövde ta mig så lång tid att inse. Jag undrar vad han kommer att försöka lyfta för fel hos mig och min familj nu? Undrar om han innerst inne vet att han har gjort fel och att detta bara är en charader för att få sin vilja igenom eller är det kanske så att han är så sjuk att han tror på sina egna lögner. Jag undrar alltid över det. Hur störd är han egentligen?

Jag hoppas att dessa veckor snart är över så att jag kan börja slappna av igen. Just nu är det bara väldigt jobbigt.

Klart slut!