onsdag 30 mars 2011

Jag har blivit fjollig

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som planerar hur bröllopet ska se ut innan jag ens förlovat mig. Jag trodde ju inte ens att jag skulle vilja gifta mig någon mer gång.

Men jag har i princip planerat allt. Jag vet vilken klänning jag vill ha, hur skorna ska se ut, var jag vill gifta mig, när jag vill gifta mig, vilka gäster jag ska bjuda, vilka som ska vara tärnor, vilka som ska vara brudnäbbar, ...

Japp, fjollig är vad jag har blivit. Sambon har inte ens friat och jag har redan gjort upp planer. Det blir ju lite dumt om han aldrig friar ;). Enligt honom ska han fria men den biten kan jag tyvärr inte styra så det är bara att vänta och se vad som händer. Otåligt vänta...

Men fjolligheten slutar inte där. Nej då. Jag, som var helt övertygad om att jag inte skulle skaffa fler barn vill jättegärna ha minst en till nu. Jag vet till och med vad han/hon skulle heta :P. Jag har fått namnen godkända av sambon så nu gäller det bara att båda tycker att det är okej att köra.

Tänk vad man kan ändra sig bara man träffar någon man älskar. Jag håller tummarna för att det inte bara är jag som är fjollig utan att sambon också drabbats av samma fjollighet. Han påstår ialla fall att han inte velat gifta sig tidigare men att han vill gifta sig med mig. Han påstår att han inte velat ha barn men att han vill ha barn med mig. Vi får väl se vad som händer. Jag har ialla fall sagt att om han friar så svarar jag ja :).

Klart slut!

tisdag 22 mars 2011

Nu är det inbokat!

Jag sms:ade min advokat och undrade om vi skulle träffas något för att förbereda inför rättegången i april. Jag fick som svar att hon skulle ringa mig imorgon (skulle förmodligen inte ske om jag inte hört av mig men visst) och att vi skulle ses 7:e april klockan 13. Jag svarade att det passade bra, så nu är det inbokat.

Nu är det bara för mig att vänta till dagen D och se till att vara där. Jag har gjort allt jag kunnat hittills. Skönt att veta på något sätt. Jag slipper orosmomentet med att jag kanske borde gjort något mer.

Nog om rättegången. Tidigare iår kontaktade jag MV-institutionen (Institutionen för matematiska vetenskaper) angående att hämta ut ett slutbetyg. Jag vill gärna få ut en masterexamen men i och med att jag tog examen precis då man höll på att byta till master och kandidat, så fick jag inte möjlighet att ta en kandidatexamen och givetvis inte heller en riktig master. Det ska finnas övergångsregler och jag uppfyller dem nästan. Jag hade hoppats att det skulle gå att lösa det hela i och med att jag trots allt har en hel del kurser i bagaget - bara inom matte och statistik har jag över 200 högskolepoäng! Läraren jag pratade med bad mig återkomma med en detaljerad och tydlig lista över kurser som jag vill ha med i slutbetyget och då skulle vi kunna diskutera vilken examen som är lämplig. Nu har jag sammanställt en sådan lista med kurser jag vill ha på mitt slutbetyg och kontaktat läraren jag pratat med tidigare. Jag hoppas att han svarar: Ja, men det går absolut att ge dig en masterexamen. Du är ju jättebäst. Det framgår av de kurser du läst. Jag håller tummarna hårt för att jag ska få det svaret ;).

Klart slut!

Lilleman magsjuk

Där fick jag för att jag pratat med min mamma (alltså lillemans mormor) och bedyrat hur frisk och kry han är.

Samma dag strax innan fyra ringer de till sambon från dagiset och berättar att lilleman har kräkts. Sambon skyndar dit för att hämta upp honom. Väl på plats får han reda på att lilleman även "bajsat konstigt" (man brukar säga diarré men vem är jag att döma). Precis när de är på väg hem så kräks lilleman ner sina överdragsbyxor samt sambons byxor. Han ska nog vara hemma tills han är kräkfri i 2 dagar konstaterar sambon. Låter som ett klokt beslut tyckte jag.

När jag kommit hem från jobbet berättade sambon att lilleman varit så trött. Han hade lagt sig direkt i sängen och somnat. Han hade inte ens hälsat på sin storebror, som han älskar jättemycket. Då är det riktigt illa! Strax efteråt vaknade lilleman och jag gick in till honom. Han pekar på sängen och säger: Vatte! Vatte!
Det visar sig att han har spytt ner sin pyjamas, kudden, täcket och nallen (Åh, vad glad jag är över att vi har installerat vår tvättmaskin nu). Jag tror inte att lilleman förstod riktigt vad det var som hände. Han har inte spytt sedan han var pytteliten bebis och det är ju mer än 1,5 år sedan nu. Nu är lilleman en stor pojke på snart 2 år.

Sambon valde att stanna hemma från jobbet inatt och det var mycket uppskattat. Om lilleman hade blivit sämre hade det varit jättejobbigt att ta hand om både honom och kelsjuka Smellis. Nu verkar det som tur är att lilleman är på bättringsvägen. Inget kräks i sängen inatt i alla fall. Men han blir hemma i några dagar ändå för säkerhets skull. Det är nog inte så populärt att sprida kräksjukan vidare på dagis.

Klart slut!

måndag 21 mars 2011

Lilleman pratar

Jag och lilleman promenerade hem från sambons föräldrar häromdagen. Då visade jag månen för honom. Titta, där är månen, sa jag och lilleman upprepade; Månne!
Sedan försvann månen bakom ett hustak, varpå lilleman sa: Månne botta. Komme, komme. Han var alltså helt övertygad om att månen skulle dyka upp snart igen, i och med att han självsäkert deklarerade att månen kommer, månen kommer - fast på sitt sätt. En stund senare kunde man se månen igen och lilleman utbrister glatt: däää, månne!

Jag blev så fascinerad över att inse att han hade förståelse för att månen inte var försvunnen för gott utan att den snart skulle dyka upp igen efter att vi passerat huset som skymde den. Jag blev också fascinerad över att jag och min son hade en konversation om händelseförloppet. Låt gå att det inte var den allra djupaste konversationen men det var solklart vad lilleman menade. Åtminstone för mig. Jag har ju hört honom prata om olika ting i vardagen ett tag nu så jag vet vad han menar när han säger: bläla (blöja), vatte (vatten), fant (elefant), pindel (spindel eller nyckelpiga eller skalbagge), blomma, vanta (vantar), mommo (mormor), moffa (morfar), shlemmis (vår hund Smellis), temma (vår hund Telma), doggis (dagis), ...

Jag har precis insett att det är en hel del ord som lilleman behärskar. Och han vet vad han pratar om. Igår kväll såg han att jag hade ett sår på knät. Då sa han: Aj, sönde. Mamma shloss. Vilket betyder ungefär: Oj, har du ett sår där? Mamma har skadat sig men i lillemans vokabulär blir det begränsat till: Aj, sönder. Mamma slåss.

Återigen framgår det vad han menar. Eller i alla fall så har det blivit lättare att göra mer precisa tolkningar av vad lilleman förmedlar. Fortfarande kan han babbla på och jag förstår inte ett jota av vad han precis har sagt. Men det bekommer honom inte - han snackar på, lika glad för det.

Klart slut!

onsdag 16 mars 2011

Jag är så lycklig över att jag har träffat min sambo. Han gör mig glad, får mig att må bra, han tar hand om mig och Arvid. Han är helt underbar. Men det bästa är att jag kan bli irriterad och arg på honom och allt är ändå normalt. Jag behöver inte oroa mig för att han kommer lämna mig bara för att jag blir irriterad eller arg på honom. Han slutar inte älska mig för det. Och jag slutar inte älska honom. Man blir arg och irriterad på folk man umgås tätt med. Så är det bara. Om man inte blir det så umgås man inte tillräckligt tätt.

Det är så skönt att inse att allt jag tyckte verkade knepigt och udda med exet verkligen VAR knepigt och udda. Alla människor är lite småknasiga och det är en del av deras charm. Exet var totalt bäng i hela hjärnkontoret. Inga sladdar var rätt kopplade. Det fanns ingen charm i det överhuvudtaget. Bara obehag, rädsla och mycket undertryckt ilska.

Det är så skönt att ha en sambo som uppför sig som folk ska göra. Jag är stolt över min älskling och pratar gärna om allt bra han kan och hur gullig han är. Jag hejdar mig, för jag förstår att folk inte är lika intresserade som jag är om vad sambon sa för roligt i morse och vad det var för utsökt mat han lagade åt mig igår osv. Jag kom ihåg att jag tyckte att det var besvärligt att ha med exet på olika ställen där jag umgicks med folk - jobbet, skolan, hemma hos vänner etc. Jag skämdes alltid över hur han var och hur jag började uppträda när han var med. Jag har insett nu att man inte ska behöva vara någon annan än sig själv i ett förhållande. Sedan kan man så klart anstränga sig för sin partner och göra allt som står i ens makt. Men det ska fortfarande vara på dina egna villkor. Om du inte vill så gör du det inte och du kommer vara älskad ändå.

Synd bara att jag inte lärde känna sambon redan på högstadiet eller gymnasiet. Då hade vi förmodligen blivit tillsammans redan då och jag hade aldrig behövt den här bloggen och jag hade aldrig behövt tvivla på mina sociala kunskaper. Nåja, nu är det som det är och jag är överlycklig för att jag har min sambo vid min sida.

Klart slut!

tisdag 15 mars 2011

Sista (hoppas, hoppas) vändan på tingsrätten

Nu är datumet för förhandlingar om vårdnadstvisten spikat. Det blir 15:e april klockan 13. Då ska allt äntligen bli avklarat. Jag både längtar och våndas. Längtar för att då behöver jag inte tänka speciellt mycket mer på dynghögen till ex. Våndas för att jag inte vet vad de kommer att besluta angående vårdnaden. Jag hoppas verkligen inte att det blir delad vårdnad. Det kommer inte att fungera överhuvudtaget. Sedan tycker jag inte att det avskummet bör komma inom 10 meters avstånd från lilleman. Med så dåligt omdöme och inflytande är man ingen bra förebild. Dessutom har lilleman en pappa numera. Sambon är hans pappa. Och han gör det jobbet tusen gånger bättre än vad exet någonsin skulle kunna göra.

Nu är det bara att vänta in dagen D, förbereda sig noggrant, prata med min advokat, vila och ta det lugnt. Ingen mening med att stressa upp sig inför förhandlingarna. De kommer när de kommer och just nu har jag gjort allt jag har kunnat för att förbereda mig.

Jag kunde dock inte sova helt bra inatt ändå. Det undermedvetna lyssnar inte riktigt på min logik och mitt resonemang. Det undermedvetna tyckte att jag skulle vakna klockan 3 mitt i natten och ha svårt att somna om. Jag hade drömt något riktigt skumt men jag kom inte ihåg själva drömmen. Jag kände bara en olustig känsla när jag vaknade och jag hade svårt att bli av med den. Jag hoppas kunna övertyga det undermedvetna lite bättre den här natten.

Klart slut!

måndag 7 mars 2011

Tingsrätts- och hovrättsdomarna

Nu har jag äntligen letat reda på min kopia av tings- och hovrättsdomarna och lånat ut den till lillemans farmor. Jag hade frågat henne tidigare om hon ville läsa dem och hon hade svarat ja. Hon var kanske inte superlycklig över att behöva men hon har sagt att hon vill veta vad som hänt och att hon inte har fått veta speciellt mycket ännu. Jag tycker att det är lite märkligt att hon inte har blivit bättre informerad men exet är väl inte intresserad av att redogöra för vad som har hänt. Han är nog mer intresserad av att försöka rätta till "misstaget" som begåtts. Han har ju blivit oskyldigt dömd. Stackarn! Både tingsrätten och hovrätten består tydligen av enbart inkompetenta människor, som dessutom är ute efter att göra livet surt för exet. Det låter ju rimligt och trovärdigt. En hel hög med människor som hellre fokuserar på en, för dem, totalt okänd och oviktig person istället för att ta hand om sitt eget privatliv. Japp! Jag är övertygad om att det måste vara så. Helt klart den enda förklaringen till att domarna blev som de blev.

Lillemans farmor har i alla fall nu fått chansen att läsa om vad som hänt och sedan fatta sin egen uppfattning. Hon får träffa lilleman för att det än så länge verkar vara bra för honom. Det finns ingen annan anledning. Och jag tror att hon är medveten om det och spelar efter de reglerna. Det gör att jag kan lita på henne och hela samarbetet går smidigare.

Det är ändå märkligt att hennes son blev så dum i huvudet som han blev när hon ändå går att prata med och är vettig.

Klart slut!