Grattis, grattis!
För att må bättre har jag ätit en god frukost, duschat och klätt mig fint i klänning och allt. Kan man få sig själv att må dåligt med självsuggesion bör ju det omvända även funka ;).
Nu ska jag umgås med min älskade sambo och bara vara. Det kommer nog få mig att må bättre.
Klart slut!
lördag 6 november 2010
torsdag 4 november 2010
Det blir ingen lätt helg
Ännu en natt utan ordentlig sömn. Detta trots att jag var jätteglad igår. Då var jag tillsammans med min älskling hela dagen och lilleman var hos mormor och morfar så att jag slapp det ansvaret. Jätteskönt! Jag är så tacksam för att de ställer upp som de gör :).
Jag tror problemen börjar när jag är själv med alla tankar. Då går det inte att tränga dem ute längre. Det värsta är att jag inte kan gråta nu :(. Det kommer lite tårar ibland men för andra saker, aldrig för vad exet har gjort mig. Det hade nog varit bra om jag kunde gråta för att få ut en del av smärtan.
Snart kommer min älskling hem från jobbet. Han har inte heller haft en lätt vecka och har i princip inte sovit alls. Det blir ingen lätt helg :(.
Klart slut!
Jag tror problemen börjar när jag är själv med alla tankar. Då går det inte att tränga dem ute längre. Det värsta är att jag inte kan gråta nu :(. Det kommer lite tårar ibland men för andra saker, aldrig för vad exet har gjort mig. Det hade nog varit bra om jag kunde gråta för att få ut en del av smärtan.
Snart kommer min älskling hem från jobbet. Han har inte heller haft en lätt vecka och har i princip inte sovit alls. Det blir ingen lätt helg :(.
Klart slut!
onsdag 3 november 2010
Snart årsdag
Nu är det snart ett år sedan jag gick till polisen och anmälde exet. Vid den här tiden för ett år sedan kröp jag runt i lägenheten för att det gjorde så jävla ont att gå på brännsåren på undersidan av mina fötter. Jag skar upp variga blåsor på fötterna och sköljde rent så gott det gick, samtidigt som jag var tvungen att bränna nya på de ställena där det fanns frisk hud fortfarande. Jag skulle bränna fötterna tills exet sa att det räckte. Varje gång kändes det som en evighet innan han sa att jag skulle sluta bränna på just det stället och hitta ett annat ställe på foten. Jag fick inte visa att det gjorde ont, då skulle jag bara vara tvungen att börja om. Vid den här tiden för ett år sedan fanns det i princip ingen frisk hud kvar på fötterna och exet började fundera på vad som skulle ske härnäst. Syra, kanske? Eller varför inte bränna andra kroppsdelar också? Eller kanske elstötar på känsliga kroppsdelar? Man kan inte annat än förundras över hans kreativitet.
Nu borde allt kännas bättre. Han sitter ju i fängelse och jag blir inte misshandlad längre. Ändå känns det riktigt jobbigt nu. Jag drömmer riktigt skumt. Jag drömmer att jag är på olika ställen med en massa folk och att jag behöver ta mig därifrån utan att någon märker. Jag vaknar kallsvettig hela tiden. Jag tror att mitt undermedvetna återupplever hur jag försökte undvika att få stryk och hur jag försökte ta mig igenom dagar utan att det skulle bli så mycket stryk. Nu låter det helt befängt men då kunde jag tycka att allt var bra om vi bara hade bråkat verbalt. Vi säger jag men sanningen är att bråken gick ut på att exet kallade mig för olika nedsättande saker, berättade hur värdelös och dum i huvudet jag var. Det var inte mycket vi i det bråket. Jag försökte att hålla mig lugn, närmast reaktionslös, så att jag inte skulle förvärra situationen. Det är riktigt jobbigt att hålla sig neutral när man blir provocerad hela tiden.
Nu har jag en underbar sambo som alltid finns där för mig. Han får mig alltid att bli glad och må bättre. Så varför mår jag inte bra nu? Det är då det slår mig hur dåligt jag skulle ha mått just nu om han inte funnits i mitt liv. Jag hade helt säkert kollapsat. Det jobbiga är att nu tycker folk att allt ska vara bra igen. Nu har det gått tid, nu är exet bakom lås och bom. Borde jag inte börja bli glad och så nu? Så enkelt är det inte riktigt. Man kan bli fri från det överhängande hotet och börja läka vissa av såren. Men vissa kommer alltid finnas kvar och vissa kommer regelbundet att gå upp och behöva tid att läka igen. Min sambo vet det och förstår det. Han hjälper mig att orka läka i själen.
Till alla som oroar sig för att upprepa samma mönster när det gäller relationer och partners. Det finns inget sådant samband. Man märker tydligt vilka personer man kan lita på och satsa på om man bara är uppriktig mot sig själv och ärlig. Känns det fel och konstigt med en person så betyder det att det är det. Det är inte något man ska bygga på, laga eller vänta ut. Ta upp det direkt. Går det att prata om det så finns det något att satsa på. Vågar man inte vara ärlig och uppriktig mot sin partner - fly, fort som satan därifrån. I ett riktig förhållande tycker man om sin partner som den är - med alla för- och nackdelar. Tack underbara sambo för att du finns och får mig att kunna känna saker igen :).
Klart slut!
Nu borde allt kännas bättre. Han sitter ju i fängelse och jag blir inte misshandlad längre. Ändå känns det riktigt jobbigt nu. Jag drömmer riktigt skumt. Jag drömmer att jag är på olika ställen med en massa folk och att jag behöver ta mig därifrån utan att någon märker. Jag vaknar kallsvettig hela tiden. Jag tror att mitt undermedvetna återupplever hur jag försökte undvika att få stryk och hur jag försökte ta mig igenom dagar utan att det skulle bli så mycket stryk. Nu låter det helt befängt men då kunde jag tycka att allt var bra om vi bara hade bråkat verbalt. Vi säger jag men sanningen är att bråken gick ut på att exet kallade mig för olika nedsättande saker, berättade hur värdelös och dum i huvudet jag var. Det var inte mycket vi i det bråket. Jag försökte att hålla mig lugn, närmast reaktionslös, så att jag inte skulle förvärra situationen. Det är riktigt jobbigt att hålla sig neutral när man blir provocerad hela tiden.
Nu har jag en underbar sambo som alltid finns där för mig. Han får mig alltid att bli glad och må bättre. Så varför mår jag inte bra nu? Det är då det slår mig hur dåligt jag skulle ha mått just nu om han inte funnits i mitt liv. Jag hade helt säkert kollapsat. Det jobbiga är att nu tycker folk att allt ska vara bra igen. Nu har det gått tid, nu är exet bakom lås och bom. Borde jag inte börja bli glad och så nu? Så enkelt är det inte riktigt. Man kan bli fri från det överhängande hotet och börja läka vissa av såren. Men vissa kommer alltid finnas kvar och vissa kommer regelbundet att gå upp och behöva tid att läka igen. Min sambo vet det och förstår det. Han hjälper mig att orka läka i själen.
Till alla som oroar sig för att upprepa samma mönster när det gäller relationer och partners. Det finns inget sådant samband. Man märker tydligt vilka personer man kan lita på och satsa på om man bara är uppriktig mot sig själv och ärlig. Känns det fel och konstigt med en person så betyder det att det är det. Det är inte något man ska bygga på, laga eller vänta ut. Ta upp det direkt. Går det att prata om det så finns det något att satsa på. Vågar man inte vara ärlig och uppriktig mot sin partner - fly, fort som satan därifrån. I ett riktig förhållande tycker man om sin partner som den är - med alla för- och nackdelar. Tack underbara sambo för att du finns och får mig att kunna känna saker igen :).
Klart slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
